Herr talman! Jag anser att Sverige bör ansluta sig
till EMU. Däremot, herr talman, är jag inte riktigt lika
övertygad om när detta bör ske. Jag är i vart fall inte
så fast övertygad om tidpunkten att det skulle kunna
få mig att känna att jag måste gå emot regeringens och
utskottets förslag. Jag tycker tvärtom att det finns
många respektabla hållningar som man kan ha i fråga
om Sveriges förhållande till EMU. Att vi diskuterar
dessa på ett så bra och öppet sätt som möjligt tror jag
bara gagnar saken.
Jag skulle också vilja säga att jag tycker att den
attityd som statsminister Göran Persson har intagit i
den här frågan, och i en del andra stora samhällsfrå-
gor, är ett intressant utslag av en modern ledarstil där
man lyfter upp stora och svåra frågor till allmän de-
batt och uppmuntrar till medborgerliga samtal i och
utanför partierna om dessa stora frågor. Jag tycker att
det är något som vi, i stället för att kritisera och kalla
för velighet eller något sådant, faktiskt borde framhål-
la som ett exempel på en modern ledarstil där man
inte alltid skall ha krav på att peka med hela handen.
Frågan är dock vad som är de stora problemen
med EMU-medlemskapet. Ett bärande argument här i
dag har ju varit att det folkliga stödet är väldigt klent.
Om vi skärskådar det argumentet märker vi att det
faktiskt är väldigt dåligt underbyggt. Den gång som
folket, människorna, har fått en chans att yttra sig om
Sveriges förhållande till EU, nämligen i folkomröst-
ningen 1994, sade folket ja. Det är hårda fakta. Det är
det vi har.
Nu snart, före klockan sex, skall riksdagen fatta
beslut om vårt förhållande till EMU. Det är en fort-
sättning på EU-medlemskapet. Då kommer svaret att
bli nej - i vart fall för stunden. Detta indikerar att
problemen och intressekonflikterna snarare är att söka
i staten än hos medborgarna. Att de finns hos staten är
för mig också ett legitimt intresse. Jag förstår inte
riktigt varför vi skall rädas att diskutera detta.
Självfallet innebär detta påfrestningar. Globalise-
ringen av ekonomin, EU-medlemskapet som sådant
och EMU innebär stora påfrestningar för de gamla
samhällets administrativa och politiska överbyggnad.
Att förneka det, och säga att det inte finns intresse-
konflikter mellan dels staten, dels EU och EMU, är att
göra oss själva en otjänst. Låt oss diskutera detta. Låt
oss hålla fram de olika intressekonflikter som finns.
Det är fullständigt legitima intressen som står mot
varandra.
Det har sagts att ekonomin skulle vara ett hinder
för Sveriges anslutning till EMU. De argumentet har
jag mycket svårt att förstå. Sverige är sedan drygt
hundra år en av världens öppnaste marknadsekonomi-
er. Vi har 20-25 företag som är oerhört närvarande
och framgångsrika på världens alla marknader. Vi
har, med den räddningsaktion som regeringen satte in
när det gäller den offentliga sektorns ekonomi, nume-
ra också ett väldigt gott ekonomiskt klimat i den of-
fentliga sektorn. Det ekonomiska argumentet tycker
jag inte finns.
Låt oss i stället använda den här tiden fram till
dess att det kan bli fråga om att i ett val eller i en
folkomröstning återigen fråga människorna i Sverige
om vi skall fortsätta vårt närmande till den europeiska
unionen med att också gå med i EMU. Låt oss fortsät-
ta att diskutera några av huvudfrågorna. Jag anser att
det finns konflikter när det gäller det gamla samhäl-
lets politiska överbyggnad som har tjänat medborgar-
na så väl i 60-70 år. Det är en konflikt mellan det
gamla och det nya.
Det finns en risk om vi binder in våra hedersvär-
deringar från olika håll i samhället för hårt i det gamla
samhällets struktur. Det är ju inte alls så - som jag ser
på världen - att demokratin, eller min och andras
möjlighet att verka för sina värderingar, för solidarite-
ten, för sammanhållningen, förminskas eller försvåras
om en del av kampen skall föras i EU. En del av
kampen kanske förs i nya fullmäktige och demokra-
tiska församlingar som växer fram runt Östersjön eller
i nya politiska församlingar i Köpenhamn/Malmö-
området eller runt Barents hav eller i nya regioner
som växer fram inom den gamla nationalstatens ram.
Formerna är en sak. Det viktiga är trots allt vad vi
vill och vad vi åstundar med vårt politiska arbete.
Därvidlag tycker jag att vi förminskar debatten om vi
hela tiden håller fram det svaga medborgerliga stödet
i dag. Tvärtom skulle jag vilja säga, herr talman, att
de stora problemen, som också har påtalats av stats-
ministern och andra, finns i förhållandena mellan
staten och den nya politiska överbyggnad som finns i
EU och de nya regioner som växer fram.
Med de orden, herr talman, kan jag med gott
hjärta, och med förståndet i behåll, yrka bifall till
hemställan i utskottets betänkande. Jag tycker att det
är bra att vi tar oss den här tiden att diskutera med
varandra och med andra människor.