Herr talman! Finansutskottet föreslår att riksdagen
skall besluta att Sverige inte skall införa euron då den
tredje etappen av EMU inleds. EMU:s tredje fas gäl-
ler alltså inte oss. Det är bra, men enligt min uppfatt-
ning räcker det inte. Vi bör säga nej till hela EMU.
Alla tre faserna i EMU bör ses som en helhet, ett
nyliberalt projekt som redan medfört svåra arbetslös-
hetsproblem i Europa. Den strukturanpassning som
Internationella valutafonden påtvingar skuldtyngda u-
länder med katastrofala följder skall nu genomföras
också hos oss.
Jag anser att även beslut som fattats i Sverige på
grund av fas 1 och 2 i EMU kan behöva upphävas om
de hindrar oss från att utveckla vår ekonomi på bästa
sätt.
Självfallet är vi "juridiskt" bundna av dessa, men
juridiskt är vi också bundna av fas 3 som vi nu säger
nej till. Lika väl som denna juridiska bundenhet till
fas 3 inte hindrar oss från att självständigt fatta beslut
här i riksdagen, lika väl måste vi kunna ha rätt att
bedöma vilka EU-krav som skall gälla i vårt land när
det gäller fas 1 och 2.
Enligt EMU:s bestämmelser skall de länder som
inte får komma med i fas 3 därför att deras ekonomi
inte motsvarar EU:s krav, likväl underställas EMU.
Rådet och kommissionen skall övervaka deras eko-
nomi och på allt sätt hjälpa dem att kunna komma
med i valutaunionen. Detta är rimligt för länder som
vill men inte kan. Men det är inte rimligt för ett land
som Sverige som kan men inte vill.
Sverige måste försöka hävda sin suveränitet och
rätten att bestämma i egna angelägenheter. När vi vet
att detta inte är till skada för andra länder, kan vi
uppträda med ett självförtroende som jag är övertygad
om kommer att väcka respekt. Om EU mot förmodan
förbjuder oss att göra det vi vill, är det faktiskt viktigt
att folk får detta klart för sig och kan dra slutsatser av
det. De flesta människor tror att Sverige fortfarande är
ett fritt land.
Enligt min mening medför redan fas 1 och 2 i
EMU olyckliga konsekvenser. Det blir allt tydligare
att kapitalet inte kan bära den absoluta frihet som det
får i fas 1 av EMU. Kapitalet, dvs. alla våra pengar
som vi t.ex. har i banken eller hos försäkringsbolagen,
gör bäst nytta i ett blandekonomiskt system med frihet
inom socialt acceptabla former.
Handeln i egentlig mening blir av allt mindre be-
tydelse för kapitalet. Den lär endast omfatta några
procent av transaktionerna. Eftersom pengar kan
flyttas blixtsnabbt utan hinder, är kapitalförvaltarna
skyldiga sina uppdragsgivare att i varje ögonblick
placera de pengar som de har ansvar för så lönsamt
som möjligt, trots att det mer sällan leder till produk-
tiva investeringar. Därför tvingas de hålla i gång de
enorma kapitalflödena runt klotet. Ofta gör de omog-
na bedömningar av ländernas trovärdighet och anser
sig ha rätt att straffa länder vars politik de inte gillar.
Marknaden är en god tjänare men en okunnig och
ansvarslös herre.
Det är orimligt att staten skall vara underställd
marknaden för att låna pengar, som krävs i fas 2 av
EMU. Staten bör själv bestämma sina villkor och
därmed kunna hålla räntan nere. Tidigare var banker
och försäkringsbolag skyldiga genom lag att placera
en del av det kapital de förvaltade i Riksbanken till
den ränta som Riksbanken bestämde. Staten tog där-
med i anspråk en del av kapitalutrymmet i landet till
investeringar som gynnade det allmänna.
Kapitalets internationalisering beskrivs som en
oemotståndlig kraft som inga enskilda länder kan stå
emot. Jag misstänker att det i stället är tvärtom, dvs.
att den enda kraft som kan tygla det internationella
kapitalet just är de enskilda ländernas lagstiftning så
länge dessa har en egen valuta och en egen central-
bank som inte lyder kapitalet utan är underställd de-
mokratiska beslut.
EMU:s konvergenskrav, som fokuserar budgetba-
lans, låg inflation och statsskuld, inskränker den eko-
nomiska politikens möjligheter och gör det svårt för
den offentliga makten att leva upp till vår grundlags
åläggande att trygga rätten till arbete.
Monetär finansiering, som förbjuds i fas 2 av
EMU, kan vara en god idé exempelvis för att finansie-
ra stora samhällsprojekt, såsom omställningen till
kretsloppssamhället. En sådan finansiering skall själv-
fallet hållas inom de gränser som landets resurser
tillåter för att undvika en alltför hög inflation.
Sedan 1980-talet har den nyliberala ekonomiska
modellen, ekonomismen, styrt vårt land. Den har
enbart inneburit problem. Bl.a. medför den en
krympning av den offentliga sektorn som är en grund-
förutsättning för kvinnors och mäns jämlikhet i Sveri-
ge. Det är hög tid att utveckla en ekonomisk modell
för 2000-talet.
Jag har i motionen Fi203 föreslagit att regeringen
skall utreda olika möjliga ekonomiska modeller, gär-
na tillsammans med internationell expertis, för att vårt
land skall få sunda finanser. Enligt min mening är
finanserna inte sunda så länge det råder arbetslöshet
och så länge miljöskulden inte räknas som en realitet.
Vi bör inte väja för att ändra de lagar vi anpassat
efter någon av EMU:s faser om det behövs för att
våra finanser skall bli sunda. Jag har inte fått något
gensvar för denna idé i finansutskottet och inser där-
för att det är meningslöst att yrka bifall till min mo-
tion.
Herr talman! Jag kommer att i första hand rösta på
Vänsterns reservation nr 3 och därefter stödja utskot-
tets hemställan under mom. 1 om ett nej till deltagan-
de i valutaunionen. För övrigt kommer jag att stödja
centerns reservationer.