Herr talman! Min syn på de frågor Peter Eriksson
nu lyfter fram är att vi bör eftersträva de former och
politiska överbyggnader som kan ge största möjliga
nytta åt människorna. Det är i längden det enda håll-
bara. Det kan ju mycket väl vara så att de olika riks-
dagarna, de olika nationella parlamenten, steg för steg
kan utvecklas till att bli Europaparlament i de olika
medlemsländerna. Det kan också tänkas att det nuva-
rande Europaparlamentet går i en annan riktning. Det
finns en rad olika utvecklingsmöjligheter här.
Avgörande för mig är att de former som vi väljer,
och kommer att välja, tillsammans med andra folk i
Europa, i vår region av världen, kan ge största möjliga
medborgarnyttan. Vidare skall de vara så öppna och
genomlysbara som möjligt. Det skall också finnas
möjligheter att välja politiker, att ställas till ansvar vid
öppna demokratiska val i de fall vi bygger organisa-
tioner och beslutar om saker som direkt ingriper i
människors liv. Det kan för mig mycket väl vara mi-
nisterråd, Europaparlament eller de nya regioner som
växer fram. Här tycker jag att man skall ha ett öppet
sinnelag.
Ett besvärande inslag i den svenska debatten
ibland tycker jag är att vi binder in våra värderingar
och våra allra finaste ideal i de kyrkor och institutio-
ner som våra förfäder en gång har byggt och som har
tjänat oss väl, men som nu - inte minst i den nya
ekonomi där staten inte längre förfogar över de geo-
grafiska markgränserna och inte längre är en riktigt
jämbördig motpart till marknaden - innebär att vi förr
eller senare måste söka oss nya vägar.
När vi har fått diskutera igenom saken ordentligt
och staten har hunnit vänja sig tror jag att ett EMU-
medlemskap är ett steg i rätt riktning.