Herr talman! Den gemensamma valutan ses i snart
sagt alla EU-länder som central för att öka tillväxten
och sänka arbetslösheten. Den är en förutsättning för
en i reell mening gemensam marknad, som i sin tur är
nödvändig för att öka Europas konkurrenskraft. Detta
är en av orsakerna till att det samlade företagandet i
Sverige och Europa är för den gemensamma valutan.
I resolutionen om tillväxt och sysselsättning från
toppmötet i Amsterdam sade EU:s stats- och rege-
ringschefer: "EMU samt stabilitets- och tillväxtpakten
kommer att stärka den inre marknaden och främja en
icke-inflationsdrivande, makroekonomisk miljö med
låga räntor, och därigenom kommer förutsättningarna
för ekonomisk tillväxt och fler arbetstillfällen att
öka".
Detta har alltså regeringen ställt sig bakom, men
utan minsta avsikt att efterkomma rekommendationen.
Det gör att bilden av en regering som bedriver en
utrikespolitik i Sverige och en annan utomlands be-
kräftas.
Att Sverige hamnar utanför euroområdet från
början beror entydigt på bristande ledarskap från
regeringens sida. Skälet för utanförstående uppges
vara att folkligt stöd för tidigt EMU-medlemskap
saknas.
I stället för att aktivt ta ställning för medlemskap
har regeringen valt att vänta och se vart vindarna
blåser. Jag instämmer i Fredrik Reinfeldts tidigare
resonemang. Om inte landets regering klarar att bilda
sig en uppfattning och driva den eller knappt ens vill
delta i debatten om för- och nackdelar är det svårt att
begära att svenska folket tydligt skall kunna ta ställ-
ning.
Kritiken mot regeringens bristande ledarskap
kommer dock inte bara från oss moderater här i riks-
dagen utan delas av många svenska och utländska
socialdemokrater.
Tidigare har Kjell-Olof Feldt kritiserat att stats-
och finansministrarna inte gav besked om vad de stod.
Nyligen sade den finske socialdemokraten Paavo
Lipponen sig vara chockerad över de svenska social-
demokraternas splittring i EU-frågan. "Svenskarna
har inte bestämt sig för om de är med i EU eller ej"
sade Lipponen, som ansåg att EMU behövs för att
lösa Europas problem.
Han fortsatte: "Jag har svårt att förstå de andra
nordiska socialdemokratiska partiernas kritiska in-
ställning till EMU." Vidare sade han: "Vi borde till-
sammans vara med och påverka projektet i rätt rikt-
ning."
Man ser över huvud taget en stor skillnad i hur
EU-medlemskapet förvaltas i Sverige respektive Fin-
land. När Finland tar för sig och är delaktigt är Sveri-
ge avvaktande och sitter vid sidan av.
I samband med det i EU nyligen avhållna toppmö-
tet om sysselsättningen sade statsminister Göran Pers-
son följande med avseende på EMU: "Jag tror att
opinionen kommer att förbättras när den ekonomiska
situationen gör det."
Förbättras, sade Göran Persson, och syftade på att
opinionen skulle bli mer positiv. Vad innebär då det-
ta? Att Göran Persson egentligen är för ett svenskt
EMU-medlemskap och ser fördelarna? Borde han då
inte vara beredd att tala för ett medlemskap? Som
finansminister var Persson positiv, som statsminister
har han passat. Jag tror det är dags för statsministern
att ge besked om sin egen uppfattning i den här frå-
gan.
Genom att Sverige ställs vid sidan av EMU:s
tredje fas förlorar Sverige i inflytande, både vad gäl-
ler EMU-relaterade frågor och övriga EU-frågor.
EMU-frågan är inte i första hand ett internt socialde-
mokratiskt partiproblem där man skall överbrygga
splittring utan ett strategiskt, ekonomiskt och politiskt
vägval för Sverige.
Regeringen har krävt att få inflytande över EMU-
relaterade frågor, trots att man placerar Sverige utan-
för den gemensamma valutan. Nu visar det sig att
detta inte går vägen. De länder som eftersträvar fullt
medlemskap i EMU har ingen som helst anledning att
ge inflytande till ett land som inte har fördragsmässig
rätt att stå utanför, som enligt egen utsago klarar de
ekonomiska kraven, men som ändå väljer utanförstå-
endeskapet.
Ingenting kan dölja att Sverige förlorar inflytande
genom utanförståendet. Erik Åsbrink har själv sagt att
EU:s finansministermöten kommer att bli "skäligen
innehållslösa tillställningar" när besluten i realiteten
fattas av euroländerna i Euro-X, där Sverige inte
kommer att vara med. Vi kommer troligtvis inte ens
att vara observatörer på grund av att vi i Sverige inte
har EMU-medlemskap som mål ens på sikt, vilket är
ett grundkrav.
Sveriges europeiska engagemang betraktas med
tveksamhet av många politiker i EU-länderna. Något
som man erfar ganska snabbt när man besöker Euro-
paparlamentet. I all synnerhet gäller detta eftersom
regeringen tidigare hänvisat till att man vill avvakta
med medlemskap till dess man ser att EMU fullt ut
fungerar. Det var ju detta - vid sidan av opinionsskä-
let - som regeringen angav som skäl när den presente-
rade sin linje för utanförstående. EMU var enligt
statsministern "skakigt och osäkert". Med andra ord
sade Göran Persson: Låt någon annan få bygga det
europeiska samarbetet. Låt någon annan ta risker, om
de finns. Sverige går med när det är färdigt och poli-
tiskt riskfritt.
Det förstärker bilden bland europeiska politiker av
Sverige, eller rättare sagt den socialdemokrateriska
regeringen, som en Europasamarbetets fripassagerare
som vill vara med när det finns fördelar men som inte
vill bidra till utvecklingen.
Medlemskap i EMU:s tredje steg är någoting som
i snart sagt hela övriga Europa anses eftersträvansvärt.
Länder anstränger sig för att få vara med. Ingen kan,
vill eller kommer att tvinga Sverige in i EMU:s tredje
steg. Men ett nej till euron är knappast förenligt med
anslutningsfördraget. Vi har inte som Danmark eller
Storbritannien en formell rätt enligt fördraget att ställa
oss utanför euroområdet.
Vi moderater klargjorde tydligt under folkom-
röstningen att anslutningsavtalet också innefattade
EMU:s alla steg. Sverige har dock till inträdesavtalet i
EU fogat en deklaration att riksdagen skall fatta beslu-
tet när Sverige skall gå med i EMU.
Likväl är det anmärkningsvärt att Socialdemokra-
terna inte sagt hela sanningen om vår handlingsfrihet i
EMU-frågan. I folkomröstningskampanjen gav man
intryck av att EMU var en från EU-medlemskapet helt
separerad fråga och att vi lugnt kunde ta ställning vid
ett senare tillfälle.
Så är det inte. Formellt har Sverige anslutit sig till
Maastrichtfördraget, inklusive delen om EMU. Där
framgår att de länder som kvalar in blir med i eu-
roområdet från starten. Även om ingen kommer att
tvinga oss med är detta ett faktum.
Jag såg i en notis - jag tror att det var från TT -
att Erik Åsbrink hävdade at det var ett fördragsbrott
att bilda Euro-X-råd utan att låta Sverige vara med.
Jag tycker att Erik Åsbrink mer borde bekymra sig
över fördragsbrottet om Sverige säger nej och ställer
sig utanför på sikt.
Även om EMU-frågan varit svår och fortfarande
är svår för socialdemokraterna måste de vara tydligare
i pedagogiken om vad det egentligen är som gäller.
Regeringens vilja till utanförstående blir än mer
obegripligt mot bakgrund av att regeringen själv anser
att Sverige klarar de ekonomiska kraven. Det framgår
ju också tydligt av betänkandet. Där står: "Regeringen
anser att svensk ekonomi har nått en tillräcklig grad
av styrka och varaktig stabilitet för att kunna delta i
valutaunionen."
Utskottet säger alltså att sakskäl talar för medlem-
skap, men bristande ledarskap hos regeringen talar
emot.
Vi moderater är däremot tydliga. Vi vill att Sveri-
ge träder in i euroområdet så snart det är möjligt, och
allra helst från starten. Sverige har inte deltagit i ERM
under tillräcklig tid, eller alls, och därför kan vi bara
önska att vi beviljas undantag för det kravet, om vi får
inrikespolitisk majoritet för att gå vidare.
Herr talman! Det verkar finnas, om man läser be-
tänkandet, enighet om att utanförståendeskap på intet
sätt gör att kraven på strukturomvandling av ekono-
min eller en ansvarsfull ekonomisk politik försvinner,
som det stundom önsketänks från nostalgiker i debat-
ten.
Jag har väldigt svårt att se vad Sverige skulle vin-
na på att först eftersträva att klara kraven för medlem-
skap för att sedan säga nej till medlemskap och till
alla de fördelar som följer av en gemensam valuta.
Jag tror att de här fördelarna inom kort kommer att bli
ganska - för att inte säga tämligen - uppenbara för
svenska folket. Den gemensamma valutan kommer
inom kort att bli en del av allas vår vardag alldeles
oavsett om Sverige går med eller inte. Företag och
banker kommer nämligen att gå med från start. Det är
bara att följa nyhetsflödet för att inse detta.