Herr talman! Det är naturligtvis så att statsminis-
tern är i sin fulla rätt att föra diskussioner och debat-
ter. Men det är naturligtvis olyckligt om det görs bara
några få veckor före det att riksdagen skall fatta ett
mycket historiskt beslut och om riksdagen inte är det
forum där diskussionen och debatten förs. Det har
skett med mycket kort varsel i tidningsartiklar och,
som finansministern också nämnde, även vid det
årsmöte i Bankföreningen där Erik Åsbrink ställde
sex frågor varav en var mycket lik det resonemang
som Göran Persson har fört.
Jag återkommer till den konstitutionella kontrollen
och möjligheten att följa upp skäl som har angivits av
regeringen och som riksdagen har att granska. Här
menar jag att man har lämnat ut de viktiga skälen för
att stå utanför.
Vi lär få anledning att återkomma till detta med
det folkliga stödet. Min poäng var bara att man skall
ha stor respekt för att de flesta människor tycker att
detta med en gemensam valuta är mycket svårt och
mycket komplicerat. Här har i dag torgförts uppfatt-
ningar om att folk skulle vara för ja eller nej redan,
som om de visste exakt hur det skulle se ut.
Det må vara så att Åsbrink inte tror på min förmå-
ga att få folk att stödja detta projekt, men jag vet
åtminstone vad jag tycker. Jag talar åtminstone för
min sak. Jag kan intyga att jag övertygar en hel del.
Så går politisk verksamhet till för mig. Men jag note-
rar att vi har en ledning i det här landet som tydligen
åker runt och inte säger någonting om vad de själva
tycker. Då skall man inte förvånas om inte opinionen
förflyttas.