Herr talman! Jag lyssnade med stigande förundran
på Fredrik Reinfeldts inlägg. Väldigt mycket handlade
om en typ av detaljfrågor och griniga kommentarer
till dessa. Uppriktigt sagt förstår jag inte riktigt hur de
hör hemma i den här debatten.
Ett sådant påpekande var att Göran Persson inte
var närvarande när propositionen antogs den 2 okto-
ber. Och så var det. Fredrik Reinfeldt har ingen erfa-
renhet av regeringsarbete, men jag kan förklara att
vilka som är närvarande när det formella beslutet
fattas - vilket kan ta några sekunder - trots allt inte
har så förfärligt avgörande betydelse. Av avgörande
betydelse är naturligtvis alla de tillfällen när den reel-
la behandlingen av frågan görs i regeringen och i
andra sammanhang. Jag kan försäkra att Göran Pers-
son har deltagit och i högsta grad varit aktiv vid
många sådana tillfällen. Det där var alltså en rätt
meningslös kommentar.
Fredrik Reinfeldt hävdar att det är olämpligt att
använda intervjuer i Veckans Affärer för att kommu-
nicera med det socialdemokratiska fotfolket. Ingen
har påstått att just denna intervju var det avgörande
inslaget i kommunikationen med partifolket. Men det
må väl vara tillåtet för statsministern och andra att
låta sig intervjuas i Veckans Affärer och att även
uttala sig om EMU-frågan?
Fredrik Reinfeldt undrade och ställde en fråga om
ifall regeringen känner till att EU har översättningsre-
surser. Jag kan försäkra att när vi i regeringen kom-
municerar i skrift och tal är vi i hög grad medvetna
om att vad vi säger och gör studeras både i Sverige
och i utlandet. De som tror att vi i regeringen inbillar
oss att det går att föra ett slags politik och ett slags
kommunikation i Sverige och en annan utanför landet
underskattar våra insikter om möjligheterna att kom-
municera över gränserna. Det är naturligtvis omöjligt
att göra en sådan distinktion. Varje försök skulle ju
misslyckas och avslöjas tämligen omgående. Det är
naturligtvis en fabel och ingenting annat att tro att vi
gör den typen av uppdelningar.
Även om den här intervjun var viktig tror jag inte
att statsministern ansåg att den var det avgörande
inlägget i EMU-debatten, vare sig från hans sida eller
generellt sett. Det togs upp en del intressanta fråge-
ställningar där. Mycket annat har presenterats i andra
sammanhang. Allting har vi inte kunnat beröra i de-
batten här i dag - det kan jag hålla med om.
Det som jag utöver detta vill kommentera i Fred-
rik Reinfeldts inlägg är hur vi ser på opinionen och
opinionsbildningen. Även här slår han in öppna dör-
rar. Jag har inte sagt - och mig veterligt ingen annan
heller - att opinionen är fast och opåverkbar. Tvärtom
förde jag ett resonemang kring vad opinionen beror
på och hur den kan komma att förändras. Det blir
givetvis spekulationer när vi talar om framtiden. Jag
är i allra högsta grad medveten om att opinionen är
påverkbar. Den kan förändras, och det är fullt legitimt
att driva opinionsbildning.
På de möten jag har varit ute på i landet har jag
varit mycket aktiv i EMU-frågan och utförligt gått in
på fördelar och nackdelar med EMU. Jag noterar att
även Fredrik Reinfeldt uppenbarligen varit aktiv. Han
åberopar sitt intensiva opinionsbildningsarbete. Jag
får väl konstatera att trots dessa intensiva ansträng-
ningar från Fredrik Reinfeldt har den svenska opinio-
nen inte utvecklats ett enda dugg i mer EMU-positiv
riktning.