Herr talman! Lars Tobissons senaste inlägg bekräftar
den bild som jag ger av Moderaternas förhållnings-
sätt. Jag måste medge att jag har sämre möjligheter att
överblicka det moderata inre livet än Socialdemokra-
ternas inre liv. Skall man tro på dessa opinionsmät-
ningar väger det ganska jämnt mellan ja-anhängare
och nej-anhängare bland moderaterna i förhållande
till valutaunionen. Det är inte någon total uppslutning
bakom den linje som den moderata partiledningen
lade fast på ett mycket tidigt stadium utan att det hade
föregåtts av någon nämnvärd intern debatt. Det är
inget föredöme i demokratiskt beslutsfattande, men
det är väl så traditionen är inom moderaterna, och den
tänker vi inte anamma, det kan jag försäkra.
Lars Tobisson sade att man i danska politiska
kretsar vill vara med. Det är just det som är synsättet.
Man vill kanske vara med i vissa politiska kretsar,
men man har inte något folkligt stöd för detta. Det är
därför som man inte anordnar någon folkomröstning,
därför att man vet att den skulle resultera i nej-
majoritet. Det är det som i vissa Tobisson närstående
kretsar kallas för att ha problem med opinionen. Fol-
ket vill en sak och en del beslutsfattare vill någonting
annat. Den bristande överensstämmelsen är ett pro-
blem, men det är kanske inte folket som är problemet,
utan problemet kan ligga någon annanstans.
Sedan kan vi dissekera skillnader mellan Sverige
och Grekland, Danmark och Storbritannien. Och visst
finns det skillnader, men jag kan återigen inte förstå
varför det skall vara ett mål för Sverige att i detalj
kopiera det ena eller det andra landet. Vi har olika
intressen och olika situationer. Vi utformar vår politik
utifrån det som vi tycker är bäst för Sverige, och and-
ra länder gör på sitt sätt. Det kan då bli vissa skillna-
der, men jag har inga problem att leva med detta.