Herr talman! Jag tycker att man ofta kan respekte-
ra Widar Anderssons inställning. Han har ofta tänk-
värda synpunkter - även om vi ofta har olika åsikter.
En fundering som jag inte tycker att man kan
komma ifrån gäller Widar Anderssons resonemang
om att folket en gång har sagt ja. Problemet är kanske
nu att staten inte riktigt orkar ta sitt ansvar. Men hur
ser Widar Andersson utifrån den syn som han för upp
här på situationen om vi skulle gå in i valutaunionen?
Då skulle vi få en organisation av penningpolitiken -
och kanske i förlängningen också av finans- och
skattepolitiken - med en oerhört svag demokratisk
förankring. I Sverige har vi ju ett folk som faktiskt
ännu inte riktigt ens har accepterat att överheten,
etablissemanget, har drivit in Sverige i ett EU-
medlemskap.
Hur ser då Widar Andersson på det som jag ser
det långsiktigt jättestora problemet att vi får en allt
större skillnad mellan den politiska överbyggnadens,
etablissemangets, syn och folkets syn på verklighe-
ten? Hur ser han på det demokratiska glappet där-
emellan på EU-nivå?