Herr talman! Den borgerliga regeringen har nu
suttit i drygt två år, och mycket har hänt på en rad
skilda områden. Detta gäller inte minst inom
utbildningspolitiken, där en rad viktiga och
långsiktiga förändringar har genomförts. Grunden
har lagts för ett dynamiskt, framåtsyftande och
kvalitativt högt stående utbildningsväsende.
En av de mest framgångsrika reformer som
genomförts under den gångna tvåårsperioden är
otvivelaktigt den om fristående skolor och
elevernas rätt att välja skola. Sedan regeringsskifet
1991 har 114 nya fristående skolor startat. Antalet
har mer än fördubblats på kort tid. Detta är skolor
som har skapats och drivs genom ett djupt
engagemang av föräldrar och lärare och som
innebär värdefulla och viktiga alternativ inom
skolområdet. Något motsvarande hade aldrig
inträffat med fortsatt socialdemokratiskt styre i
Utbildningsdepartementet efter förra valet.
Systemet med skolpeng är en viktig förutsättning i
sammanhanget. Det har från socialdemokratiskt
håll aviserats att det skall rivas upp om partiet åter
kommer i regeringsställning. Detta vittnar så gott
som något om den socialdemokratiska inställningen
till valfrihet och utveckling inom skolans område.
Valfriheten är en central del av regeringens politik
också på skolans område. Det gäller som redan
framhållits valet av skola, men det gäller också och
inte minst i själva skolarbetet.
Riksdagen står nu inför ett par mycket
betydelsefulla beslut på skolområdet. Arbetet med
nya läroplaner och betyg för såväl grundskolan som
gymnasieskolan pågår för fullt i
utbildningsutskottet, och jag räknar med att vi i god
tid före juluppehållet skall kunna lägga fram
betänkanden här i kammaren.
Förra gången riksdagen beslutade om en ny
läroplan för grundskolan var 1979. Det är givetvis
angeläget att den läroplan med nya principer och ny
inriktning som vi nu arbetar med skall bli
grundläggande och bestående för en allt bättre
skola.
Idéerna om målstyrning och decentralisering har
äntligen fått ett verkligt genomslag i skolpolitiken.
Med de båda nu föreliggande läroplans- och
betygsförslagen flyttas en mängd beslut och
avgöranden, som tidigare låg hos politiker och
myndigheter, till de enskilda skolorna, lärarna,
skolledarna, eleverna och målsmännen. Statens
främsta uppgift skall vara att tydligt och klart
definiera vilka långsiktiga målsättningar som
skolan skall arbeta efter. Staten skall definitivt inte
lägga sig i detaljer och styra de arbetssätt och
arbetsmetoder som skolan skall använda för att
uppnå målsättningarna.
Herr talman! Alldeles självklart förpliktigar de i
propositionerna angivna idéerna. Alla de fördelar
som vi kan uppnå genom att släppa loss arbetslust
och kreativitet på det lokala planet riskerar givetvis
att gå förlorade om vi inte ger vidgat ansvar och
visar ökad tilltro för dem som yttest verkar inom
skolväsendet. En politik med den inriktningen
måste således fullföljas med kraft.
Vid våra diskussioner här i kammaren måste vi
alltså koncentrera oss på det som är den centrala
uppgiften för oss som politiker, nämligen vartåt
skolans undervisning skall syfta på längre sikt. Det
finns i vårt land mer än 100 000 lärare med gedigna
kunskaper och med betydande pedagogisk
kompetens. Det är dessa kunskaper och denna
kompetens som skall komma till sin rätt i
skolarbetet. Vi får alltså inte försvåra för lärarna i
deras arbete och bakbinda deras yrkesroller genom
en rad detaljanvisningar och onödiga regleringar.
Därför måste avregleringarna fortsätta. Därför
måste också decentraliseringen fullföljas, och
därför är det så viktigt att regeringens läroplans-
och betygsförslag får ett verkligt och brett
genomslag. Ju förr detta sker desto bättre.
Vikten av ökad valfrihet kan inte nog betonas. I
förslaget till ny läroplan för grundskolan garanteras
varje elev ett större utrymme än någonsin tidigare
för egna val av ämnen. Det är rimligt och viktigt att
eleverna ges ett större eget ansvar. Jag är övertygad
om att engagemanget och studieviljan ökar hos
alla, om möjligheterna att påverka det reella
studieinnehållet verkligen finns. Vi talar ofta och
gärna om betydelsen av medinflytande i skolan,
men vi tvingas lika ofta konstatera att det brister i
det avseendet när det gäller just eleverna. Det är
därför angeläget att de idéer om valfrihet som
präglar regeringens skolpolitik också blir omsatta i
praktisk handling. Detta skulle utgöra den reella
och verkliga formen av medinflytande i skolan.
I kanske ännu högre grad än i grundskolan, medför
de förändringar som nu föreslås i gymnasieskolan
stärkta former för medinflytande och ansvar på det
lokala planet, inte minst för eleverna. Med
utgångspunkt i den gymnasiereform som beslutades
under förra riksmötet tas nu ytterligare och viktiga
steg mot en kursutformad gymnasieskola. Med
regeringens proposition öppnas dörren för de
kommuner som så önskar att gå vidare i denna
riktning. Inom ramen för den nya
programstrukturen ges eleverna ökad möjlighet att
själva sätta samman en utbildning som svarar mot
deras önskemål, krav och behov.
I många kommuner är man för närvarande fullt
upptagen med övergången från en linjebunden till
en programorienterad gymnasieskola. Det är
därför det så nogsamt betonas i propositionen att
det är upp till kommunerna själva att avgöra om
man redan nu vill gå vidare mot en kursutformad
skola. Det är emellertid viktigt att denna möjlighet
finns, eftersom det kommit till klart uttryck från
många skolor och kommuner att det finns starka
önskemål om att få genomföra förändringar i
angiven riktning.
Herr talman! De förslag om nya betyg som
regeringen lagt fram har tillkommit i samma anda
och har samma inriktning. Betygens vara eller inte
vara har kort sagt diskuterats år in och år ut. Så
också deras utformning. Ingen fråga torde så ha
varit föremål för utredningar, remissförfarande och
överläggningar som just betygsfrågan. Den har
förorsakat intensiva politiska strider, samtidigt som
betygen setts som en självklarhet bland föräldrar
och elever.
Enligt det föreliggande förslaget får betygen en
delvis ny och mer pedagogisk roll i skolan. Det
nuvarande relativa betygssystemet i grundskolan
skall ersättas med ett mål- och kursrelaterat system.
Det föreskrivs inte i regeringsförslaget när betyg
skall sättas på annat sätt än att nationellt reglerade
betyg måste ges efter årskurs 9 med hänsyn till
urvalet till högre utbildning. Det ges alltså
betydande frihet för målsmän, elever och lärare att
i samråd besluta över om och och när betyg skall
ges i övriga årskurser och över utformningen av den
information som skall ges och som skall vara
skriftlig från det femte skolåret. Det kommer alltså
att ges ett ökat utrymme för föräldrarnas och
elevernas önskemål och för lärarnas
professionalitet i detta viktiga sammanhang.
Herr talman! Vi får ju all anledning att återkomma
till skolfrågorna under den här hösten.
Avslutningsvis vill jag bara konstatera, att genom
de föreliggande förslagen finns förutsättningar att
lägga grunden för en skola som förmår att möta
framtidens krav och behov. Med den vidgade
valfriheten, decentraliseringen och de ökade
kunskapskrav som nu ställs ges möjlighet att
åstadkomma den skola som med rätta kan
betygsättas som en bra skola.