Fru talman! Anklagelsen att vi i utskottet inte
skulle ha tagit revisorernas förslag på allvar är nog en
uppfattning som ingen som varit med i utskottet de-
lar. Snarare skulle jag mycket väl kunna vänta mig
viss kritik riktad mot mig själv därför att vi vid denna
genomgång av riksdagsrevisorernas förslag varit
alltför noggranna.
Det finns många olika skäl att se väldigt seriöst på
vad revisorerna gör; det tycker jag att vi också har
gjort. Vi har faktiskt dissekerat vad man har skrivit.
Regeringen, som är en klok regering, har lyssnat
under resans gång, som det brukar vara när det gäller
revisorernas arbete. Ett förändringsarbete har redan
satts i gång.
På en och annan punkt finns dock vad som kanske
skulle kunna kallas för missuppfattningar, eller näst-
intill det, från revisorernas sida om hur saker och ting
ligger till. På några enstaka punkter skulle det kunna
vara så att vi har olika politisk uppfattning, exempel-
vis om hur utvärderingsfunktionen ska vara. Men det
är nog inte någon av de sex punkter och underpunkter
som finns som vi inte mycket noga har tittat på, så det
är i sak åtgärdat. Ändå vill moderaterna reservera sig
och slå in öppna dörrar - naturligtvis bara av partipo-
litiska skäl, inte av sakskäl som jag ser det.
När det gäller moderaternas sänkta biståndsambi-
tioner är det väl att Bertil Persson ändå kan hitta nå-
gon punkt där moderaterna har lite starkare ambitio-
ner än regeringen och socialdemokraterna. Men fak-
tum kvarstår, nämligen att moderaternas totala sänk-
ning slår mot de allra flesta anslagen och mot totalen
på ett så kraftfullt sätt att t.o.m. K-G Biörsmark blir
upprörd över ert förslag. Det är väl bara att konstatera
att ni mäler er ur den gemenskap som finns i Sveriges
riksdag när det gäller att värna biståndet.