Fru talman! Tack för de vänliga välkomstorden.
För en vecka sedan kom jag hem från en resa i
östra Afrika. Det var min första resa sedan jag blev
biståndsminister till två av våra samarbetsländer.
Under mina dagar i Tanzania och Uganda hann jag
uppleva mycket, inte minst många kontraster och
konflikter, t.ex. mellan det moderna urbana medie-
samhället och det gamla traditionella jordbrukarsam-
hället, mellan fullt utvecklad IT-teknik på flygplatsen
i Entebbe och hackan som kvinnorna luckrade upp
jorden med på de otaliga små jordlotterna runtom i
Uganda och Tanzania och mellan hoppfulla tonårs-
flickor på en internatskola, fattiga på resurser men
rika på framtidstro, och en annan tonårsflicka, Melis-
sa. Hon var 17 år och fullt upptagen med att ta hand
om sina yngre bröder efter det att föräldrarna dött i
aids för fyra år sedan. Jag träffade Melissa och hen-
nes bröder i den lilla shamba - lerhydda - som de
bodde i bland bananplantor och andra odlingar. Tre
av bröderna är hivpositiva, en av dem har långt fram-
skriden aids. Han var hemma från sjukhuset i Buko-
ba, men otroligt svag. Hans små ben orkade knappt
bära honom. Denna familj stöds av projektet Huyawa
- stöd till barn - som drivs av den evangelisk-
lutherska kyrkan i Tanzania med skolavgifter, skol-
kläder, sjukhuskostnader, m.m.
De här barnens historia är fruktansvärt tragisk.
Samtidigt kunde jag se att Melissa äger en kraft som
gör att hon orkar kämpa. Hon fortsätter att odla jor-
den de har fått ärva. Hon sköter om sina småsyskon
och ser till att de kommer till skolan. Hon håller hu-
vudet högt, hon arbetar för en ljusare framtid för sig
själv och sina syskon. Det är just denna kraft, dessa
ansträngningar hos de allra fattigaste, som det svens-
ka biståndet ska stödja. Kärnan i vårt utvecklings-
samarbete förblir att stödja fattiga människor att ta
makt över sin egen framtid.
I grunden handlar det om människovärdet - om
alla människors lika värde och om hur vi förknippar
människovärdet med de sociala och ekonomiska
villkoren och med frågan om samhällets organisation
och struktur. För mig som socialdemokrat är det
självklart att människovärdet kommer till uttryck i en
kamp för utjämning av de sociala och ekonomiska
villkoren, men det är också en fråga om makt och om
hur makten ska fördelas.
Respekten för Melissa och hennes rättigheter
måste prägla samarbetet för global utveckling. Den
förskräckande verklighet vi möts av i TV-rutan med
konflikter, svält och kriminalitet har orsaker som
grundar sig i fattigdom och brist på utvecklingsmöj-
ligheter. Det är fattigdomen vi måste utrota.
Fru talman! När vi talar om bistånd tänker vi ofta
på brunnsborrning, skolbyggen och hälsocentraler,
och det biståndet behövs. Och fortfarande måste en
stor del av biståndet gå till katastrofhjälp i form av
mat, medicin och sjukvårdsmaterial för att lindra
människors nöd efter krig och katastrofer. Men vi
måste också sätta in biståndet i ett större sammanhang
för att säkerställa att insatsen blir effektiv och ut-
hållig. Det räcker t.ex. inte med att bara bygga en
skola för att få en bra utbildning. Det behövs en läro-
plan, utbildade lärare, relevant undervisning, lärome-
del och kanske också särskilda insatser för att alla
barn, t.ex. flickor och funktionshindrade barn, ska få
samma möjligheter. Därför behövs samverkande
insatser på flera nivåer.
Låt mig ge ett exempel på detta. Vi håller just nu
på att tillsammans med länder i östra Afrika ta fram
strategier för att utveckla regionen kring Victoriasjön.
För att de människor som bor där ska få ett bättre liv
krävs insatser på flera olika områden samtidigt. Mil-
jöinsatser för att rena Victoriasjön behövs för att
människor i området ska kunna utnyttja dess resurser.
Jordbruksreformer måste genomföras för att ge hus-
hållen intäkter, och det behövs ett stöd till utbyggnad
av infrastruktur för att öka möjligheterna till närings-
livsutveckling. Samtidigt behövs insatser för att för-
bättra tillgång till vatten och till god hälsovård. De
olika insatserna ska samverka i vetskap om att det ena
skapar bättre förutsättningar för det andra. För att
garantera att det svenska stödet ger resultat måste
många aktörer vara inblandade och samarbetet bygga
på förtroende och ömsesidighet.
Fru talman! På torsdag kommer regeringen att
fatta beslut om direktiven till en parlamentarisk ut-
redning om Sveriges politik för global utveckling. Vi
gör det i ljuset av de nya förutsättningar som globali-
seringen skapar. Vår värld är i dag mer sammanflätad
än den var när vår biståndspolitik utformades för 25
år sedan. Ett helhetstänkande måste genomsyra rela-
tionerna med världens fattiga, så att olika politikom-
råden stöder varandra. För att effektivt bekämpa fat-
tigdomen måste samstämmigheten öka mellan t.ex.
utrikes- och säkerhetspolitik, jordbrukspolitik, miljö-
politik, handelspolitik och biståndspolitik. Utredning-
ens uppgift är att lägga grunden för en modern politik
för vårt svenska och europeiska utvecklingssamarbete
inför nästa millennium. En viktig utgångspunkt i
arbetet är att uppnå en bred parlamentarisk uppslut-
ning kring det svenska utvecklingssamarbetet. En
annan viktig utgångspunkt är att folkrörelserna och
frivilligorganisationerna bidrar med sina kunskaper
och erfarenheter.
Sverige är ett av de fyra länder som når upp till
FN:s rekommenderade mål att ge 0,7 % av BNI i
bistånd. Jag räknar med att vi inom statsbudgetens
utgiftstak ska kunna göra biståndsutbetalningar före
årets slut så att Sverige också 1999 uppfyller 0,7-
procentsmålet, om inte något oförutsett inträffar.
I budgeten för nästa år höjs ramen för utveck-
lingssamarbete med 1,3 miljarder kronor till 12 ½
miljarder. Det är den största ökningen under de se-
naste tio åren. Vi kommer dessutom att betala ut
drygt 2 miljarder av sparade medel. Sammantaget blir
det en mycket kraftig ökning av biståndet. Det bety-
der att vi kan öka stödet till några prioriterade områ-
den. Det långsiktiga stödet till framför allt Asien och
Afrika kommer att öka. Genom skuldlättnader till de
fattigaste länderna och ett ökat sektorstöd inom land-
ramarna ska vi bidra till en ytterligare förbättring av
förutsättningarna för våra samarbetspartner att be-
kämpa fattigdomen. Stödet till hälsovård, utbildning
och demokratisering är viktiga delar som ska bidra till
att skapa samhällen i fred och välfärd.
Vi kommer också att öka stödet till områden som
drabbats av konflikter och katastrofer. De humanitära
insatserna och stöd till återuppbyggnad i bl.a. Balkan
och Centralamerika ska lägga grunden för nya demo-
kratiska samhällen. Vi kommer dessutom att satsa
mer på forskning, kunskap och institutionsuppbygg-
nad för att bidra till att stärka fattiga länders och
människors möjligheter att själva ta sig ur sin fattig-
dom.
Ett effektivt bistånd ska stödja de nyckelområden
som skapar utveckling. Mänskliga rättigheter och
demokrati är ett sådant område. Vi måste stärka män-
niskors deltagande i och inflytande över beslutspro-
cesser och främja mångfald och pluralism. Det kan
handla om allt från stöd till att utarbeta grundlagar till
att bidra till att bygga upp institutioner som bär upp
ett demokratiskt samhällssystem och att stödja folkrö-
relser och enskilda organisationer som bär upp det
civila samhället. Att stärka kvinnans roll i samhället
och att värna om minoriteter är också viktiga insatser
för utveckling.
Respekt för de fattigas rättigheter är en förutsätt-
ning i arbetet att bekämpa fattigdomen. Endast när de
politiska och medborgerliga, de ekonomiska, sociala
och kulturella rättigheterna är tillgodosedda kan vi få
en jämlik värld, där alla människor har samma möj-
ligheter. Vägen till utveckling går alltid genom re-
spekten för människans okränkbara rättigheter.
Barn och unga är ett annat nyckelområde inom
utvecklingssamarbetet. Förbättrade uppväxt- och
levnadsförhållanden för barnen ger positiva utveck-
lingseffekter för hela samhället. Barnens familjer
måste få en möjlighet till försörjning, och skolan ska
göras tillgänglig för alla barn. På uppdrag av riksda-
gen, och i enlighet med regeringens beslut, arbetar
regeringen för att utveckla ett barnperspektiv i ut-
vecklingssamarbetet utifrån FN:s konvention om
barnets rättigheter. Arbetet mot sexuellt utnyttjande
av barn, barnsoldater och barnarbete fortsätter.
Skuldbördan i många av de fattigaste länderna ut-
gör ett allvarligt utvecklingshinder. Sverige har länge
arbetat enträget för att hela det internationella sam-
fundet ska ta ansvar för att förbättra de mest skuld-
tyngda ländernas situation. Under Världsbankens och
Internationella Valutafondens årsmöten i Washington
i september kom ett genombrott som innebär att det
s.k. HIPC-initiativet för skuldlättnader till de fatti-
gaste länderna får mer resurser och omfattar fler län-
der.
Handelspolitiken är ett av de områden där frågan
om samstämmighet är mest aktuell och mest kontro-
versiell. De flesta är eniga om att ökad integration av
de fattigaste länderna i världsekonomin är nödvändig
om än inte tillräcklig för att uppnå de internationella
utvecklingsmålen. Avskärmning och isolering är inte
ett möjligt alternativ för något land och minst av allt
för små fattiga länder. För alla länder är internationell
protektionism och handelskrig ett hot mot möjlighe-
terna till tillväxt och välfärd. Därmed inte sagt att
enbart liberalisering gynnar alla fattiga länder och
fattiga människor; för dem behövs också regler som
skyddar. Det är ett stort misslyckande att WTO-mötet
i Seattle avslutades utan några resultat.
Två mycket viktiga hinder för utveckling på 90-
talet har varit de många konflikterna och den snabba
spridningen av hiv-aids. De väpnade konflikterna
utgör ett direkt hot mot internationell fred och säker-
het. Etnisk rensning, fördrivning av människor från
deras hem och andra övergrepp mot civilbefolkningen
är vardagliga inslag i dagens väpnade konflikter.
Merparten av Sveriges humanitära bistånd, både det
bilaterala och det via FN-organen, avser länder och
regioner som drabbats av konflikt. Vi kommer att ge
hög prioritet åt att stärka biståndets roll för att före-
bygga och bidra till stadigvarande lösning av väpnade
konflikter, stärka strävanden efter dialog och lägga
grunden för en framtida demokratisk utveckling.
Hiv-aids sprids nu i en snabbare takt än vad som
tidigare förutsetts. Den statistik som börjar komma
fram ger en förfärande bild. I exempelvis Zimbabwe
har den förväntade livslängden under 90-talet sjunkit
med 17 år. Hiv-aids är i många länder, främst i Afri-
ka, i dag inte ett hälsoproblem bland många andra
utan ett samhällsproblem. Sverige kommer att inten-
sifiera arbetet och bredda insatserna för att minska
spridningen och mildra dess globala effekter.
Fru talman! Sverige är ett litet land i världen men
ett föredöme vad gäller internationellt utvecklings-
samarbete. Våra strävanden att driva utvecklings-
samarbete i partnerskap uppskattas såväl av våra
samarbetspartner som av andra givare i EU och av
FN och Världsbanken. Vi vill se ett jämlikt samarbete
med ömsesidiga rättigheter och skyldigheter, ett sam-
arbete med utgångspunkt i landets egen utvecklings-
politik, med ökande inslag av budgetstöd och sek-
torsprogram.
I EU ska vi fortsätta att vara en tydlig röst för att
förbättra biståndets kvalitet. EG-biståndet ska ha en
tydligare inriktning på fattiga länder och fattiga be-
folkningsgrupper. Effektiviteten måste höjas, dialo-
gen med samarbetsländerna stärkas och administra-
tionen förenklas.
EG-biståndet ska vara ett komplement till annat
bistånd. Kommissionen är inget 16:e medlemsland.
EU:s agerande måste präglas av större samstämmig-
het och öppenhet och insynen förstärkas. Det är
glädjande att den nya EU-kommissionären för ut-
vecklingssamarbete, Poul Nielson, delar de svenska
prioriteringarna.
Fru talman! Biståndet är och ska förbli ett uttryck
för Sveriges internationella solidaritet med fattiga
människor. Det är människor som Melissa och de
fattiga småbönderna jag besökte i Tanzania och
Uganda det handlar om när vi formar vårt framtida
utvecklingssamarbete. Det är deras behov och tankar
om framtiden som ska vara vägledande för formule-
ring av vår politik och strategier för global utveck-
ling. De måste få möjlighet till utveckling. Det är
Melissa som ska ta makten över sin framtid.