Fru talman! Låt mig börja med budgeten. I bud-
geten för nästa år kommer vi att betala ut en ökning
som motsvarar 3,4 miljarder. Det är samma summa
som jag har förstått att min företrädare som ansvarig
biståndsminister angav under våren, även om fördel-
ningen av pengarna ser lite annorlunda ut. Tack vare
en annan BNI-beräkning och en förbättrad tillväxt
ökar inte anslagsramen med 500 miljoner som man
trodde då, utan med 1,3 miljarder. Detta gör att av de
reserverade medlen på 2,9 miljarder kommer 2,1 att
betalas ut. Det återstår alltså 800 miljoner av 2,9
miljarder - inte 900, utan 800 miljoner.
Min ambition i det fortsatta arbetet är att försöka
minska reservationerna. Ni som har granskat budge-
ten för nästa år ser att vi under slutet av nästa år fort-
farande har över 3 miljarder i reservationsanslag. Jag
tror att det är utomordentligt viktigt att kunna trappa
ned de här reservationerna.
Jag fick också en fråga om Zimbabwe. Det var bra
att jag fick den igen. Erfarenheterna av utvecklings-
samarbetet med Zimbabwe är goda. Biståndet går till
jordreformer, till MR och demokrati och till hiv och
aids. När vi pratar om demokrati och mänskliga rät-
tigheter är det viktigt att minnas att vi inte kan lämna
de människor som bor i de här fattiga länderna åt sitt
öde. Det finns en förpliktelse att stödja dem i deras
utveckling.