Fru talman! Detta att avgöra hur man ska agera
för att få stopp på krig är, som Marianne Andersson
också vet, en oerhört svår fråga. Ibland kan det som
Marianne Andersson förelår säkert vara den rätta
åtgärden. I andra sammanhang är det inte det. I stället
handlar det kanske om diplomatiska kanaler, om
arbete i FN. Kanske ska man avbryta någonting an-
nat, vapenleveranser eller vad det nu kan vara.
Man måste alltså göra en bedömning från fall till
fall och i enlighet med den lagstiftning vi har i Sveri-
ge och de regelverk vi följer. Det går inte att ge ett
bra svar. Det enda man kan säga är bra är att vi för
den här debatten, för då kommer ju regeringen och
andra aktörer att uppmärksamma att vi känner en viss
osäkerhet på det här området.
Sedan till frågan om stöd för ett hållbart jordbruk i
Afrika. Jag vill hävda att det är precis det vi håller på
med. Vi gör omfattande insatser för landsbygdsut-
veckling, inklusive ett hållbart jordbruk i Afrika. Jag
utesluter inte att det kan gå att göra ännu mer. Det
måste rimligen vara en bedömning primärt från Sida,
som har överblick över hur mycket man nu gör, om
man kan göra mer och om det är en rimlig insats i
förhållande till vad man får för utdelning. Men jag
vill hävda som en grundläggande ståndpunkt att vi
gör mycket redan nu.