Fru talman! Jag tar frågan om pengarna först. Att
biståndet ökar beror ju på att vi har den här procent-
beräkningen. Antingen det ligger på 0,72 eller 0,8
eller 1 % är det hela kopplat till BNI. Stiger BNI så
stiger också detta. Det är ju bra - det var det som var
tanken från början.
Men vad var det som hände nu? Jo, när man
skulle gå ned till ett budgettak tog man 40 % från
biståndet, dvs. nästan 3 miljarder kronor. Det var det
som kritiserades hårt. Varför skulle biståndet, som
bara står för 1,6 % av statsbudgeten, helt plötsligt stå
för 40 % av besparingarna? Det har ju orsakat en
massa bekymmer. Det var då som statsrådet Pierre
Schori lovade att allt skulle läggas tillbaka. Det är
bara att konstatera - antingen det var 800 miljoner
eller 900 miljoner så skulle pengarna tillbaka. Här är
det alltså fråga om ett löftesbrott. Det var det som jag
var ute efter. Är statsrådet beredd att medverka till att
detta löftesbrott inte blir verklighet, och att man i
stället lägger tillbaka pengarna? Det har inte alls med
de andra pengarna att göra.
Jag hoppas att rapporten nästa år kommer i sam-
band med att budgeten läggs fram. Den är nämligen
ett jättebra kunskapsmaterial för oss när vi skriver
våra motioner. Det var därför jag tog upp frågan om
Vietnam och Zimbabwe.
Om vi tar t.ex. frågan om Vietnam kan jag säga
att det står att Vietnam dock är underställt målet att
bibehålla enpartistaten. Vi tycker att det är fel att vara
där så aktivt med den regeringen.
När det sedan gäller Zimbabwe och de fattiga
människorna vill jag säga att det går alldeles utmärkt
att stödja dem via enskilda organisationer. Man behö-
ver inte gå genom regeringen om det nu är en enparti-
stat.