Fru talman! Jag tror bestämt att man ska satsa
mycket på det här med skuldavskrivningar. Jag var
väldigt tveksam när jag började jobba med bistånds-
frågor. Men jag har lärt mig mer om det här och insett
att detta är ganska grundläggande för att de fattiga
länderna ska utvecklas. Det bör man lägga ned myck-
et resurser på, och det gör också världssamfundet
genom olika initiativ, senast det s.k. HIPC-initiativet.
Det sker bl.a. i Världsbankens och IMF:s regi, och det
har ju nått lite större framgång på sistone.
Jag tror dock att Sverige, om vi ser det över flera
år, redan satsar mycket stora belopp i initiativet. Det
är ganska självklart att vi kan - om vi håller oss till
enprocentsmålet - satsa större belopp framöver.
Men det kan ju inte vara rimligt att det bara är
Sverige som ska finansiera initiativet. Faktum är att
de stora industrinationerna, G 7-länderna, faktiskt får
ta sitt ansvar.
En av de viktigaste insatserna vi kan göra just nu
är att vi är EU-medlemmar. Vi måste få en bättre
solidaritet i EU-kretsen. Första steget borde vara att
se till EU-länderna lever upp till FN:s rekommende-
rade mål om 0,7 %. De ligger långt därifrån. Några
länder, som Storbritannien, är på väg åt rätt håll. Men
alltför få länder har inte uppnått det målet. Den första
åtgärden vi ska vidta kan inte vara att bara skjuta in
oss på vad vi i Sverige kan göra mer. Vi måste ha ett
större perspektiv om vi ska nå resultat.