Fru talman! Jag ska börja med att instämma i so-
cialförsäkringsutskottets ordförande Berit Andnors
inlägg och kommentarer till debatten. Den här debat-
ten speglar ju ett perspektiv på den snabba förändring
som sker i samhället. Både den offentliga och den
privata arbetsmarknaden har utsatts för ett starkt
förändringstryck, främst som en följd av förändringar
i omvärlden. De effekter som vi nu ser av arbetslivets
omvandling är ett högt uppdrivet tempo, ökade krav
på flexibilitet hos arbetskraften och ökad belastning
och stress för väldigt många. Detta är viktiga faktorer
bakom den kraftiga ökningen av långtidssjukskriv-
ningarna.
Som flera har lyft fram i denna debatt är antalet
sjukskrivningar större än någonsin och kostnaderna
alldeles för höga, sett främst ur ett mänskligt per-
spektiv men också sett ur ett ekonomiskt perspektiv.
Den demografiska utvecklingen under de kommande
årtiondena leder till att antalet människor i för-
värvsaktiv ålder minskar. Samtidigt börjar de stora
kullarna med 40-talister att gå i pension, och det finns
en överhängande risk för att vi går emot en situation
med arbetskraftsbrist. Ställda inför ett sådant fram-
tidsscenario är det viktigare än någonsin att stora
grupper inte ställs utanför arbetsmarknaden, oavsett
skäl.
Mot denna bakgrund har regeringen inlett ett om-
fattande arbete för att bryta den negativa utveckling-
en. Målet är att fler människor ska ges förutsättningar
att förbli eller återgå i arbete. Vi måste i större ut-
sträckning än i dag ta vara på den individuella arbets-
förmågan. Var och en ska kunna delta i arbetslivet
efter sin förmåga. Och vi behöver effektivare före-
byggande insatser så att arbetsförhållandena och
arbetsmiljön och inte ger upphov till sjukdom eller
arbetsskada. Och det krävs en väl fungerande rehabi-
litering och naturligtvis också effektiva försäkrings-
system, så att ett snabbt tillfrisknande och en återgång
till arbete blir möjligt.
Ett antal utredningar initierade av regeringen har
gett oss en hel del kunskaper. Och vi vet att det ser
olika ut mellan olika branscher och sektorer. Vi vet
också att kvinnor i dag har en högre sjukfrånvaro än
män. Och vi vet att det finns skillnader i de geogra-
fiska regionerna.
Förutom detta visar rapporter och utredningar att
människors upplevda möjligheter till kontroll och
eget handlingsutrymme i arbetslivet är av mycket stor
betydelse för sjukfrånvaron. Och precis som Birgitta
Carlsson framhöll har detta beskrivits av professor
emeritus Lennart Levi, bl.a. i en EU-rapport som har
spelat en stor roll i diskussionen inom EU:s med-
lemsländer.
Den stressrelaterade ohälsan har ökat dramatiskt
under de senaste åren, och det har också påverkat vår
egen administration, socialförsäkringsadministratio-
nen, bl.a. därför att allmänhetens önskemål om snabb
och bra handläggning och snabbt och gott bemötande
ställer stora krav på vår personal och att den ökade
arbetsbördan sliter på vår egen personals hälsa och
arbetsmiljö. Denna situation måste mötas på lite olika
sätt, naturligtvis med resurser men också ett gott och
effektivt utnyttjande av våra resurser, användande av
ny teknik. Regeringen kommer t.ex. i morgon att
besluta om den s.k. 24-timmarsmyndigheten för för-
äldraförsäkringen. Regelförändringar, förenklingar,
kompetensstöd och en del andra insatser, t.ex. en mer
koncentrerad handläggning av vissa ärendeslag, är
andra insatser.
De olika utredningarna som har arbetat under se-
nare år har inte bara undersökt orsakerna till det för-
sämrade hälsoläget. De har också kommit med en rad
konkreta förslag till hur utvecklingen ska kunna bry-
tas. Regeringen har med utgångspunkt i dessa förslag
i budgeten lagt fram ett elvapunktsprogram.
Jag har precis som många av er haft möjlighet att i
olika omgångar under flera år arbeta med att minska
den arbetsrelaterade ohälsan. Det program som rege-
ringen nu förelägger riksdagen och som en majoritet
ställer sig bakom har ett mer samlat angreppssätt än
tidigare, och det känns väldigt tillfredsställande att
kunna notera det. Det är enligt min uppfattning det
som kommer att avgöra om vi blir framgångsrika
också i ett längre perspektiv.
När jag läser de borgerliga motionerna har de ett
gemensamt, nämligen att man i dessa motioner räknar
hem budgetvinster innan man har sett effekter av de
insatser som man själv föreslår. Och det tycker jag
känns lite oroväckande. Regeringen gör en annan
budgetbedömning men vidtar i praktiken en rad åt-
gärder. Inom ramen för elvapunktsprogrammet har
regeringen redan startat det trepartssamtal med ar-
betsmarknadens parter som vi bedriver. Syftet är att
regeringen tillsammans med arbetsmarknadens parter
ska få fram en samsyn och ta initiativ och vidta åtgär-
der på olika nivåer för att åstadkomma en ökad med-
vetenhet men också en förnyelse av arbetsmiljöarbe-
tet direkt på arbetsplatserna.
Det som känns väldigt glädjande är att det finns
en sådan samsyn också där när det gäller betydelsen
av konkreta insatser. Dessa samtal kommer att fort-
sätta under vintern, och i juni nästa år är det mening-
en att vi ska ha en gemensam dagordning för en hand-
fast arbetsplan för ökad hälsa.
Arbetet med att formulera de övergripande målen
tar sikte på att fler personer ska vara i arbete, och det
arbetet kommer också att redovisas under våren.
Utvecklingsarbetet med en förnyelse av hur man
ska arbeta med den arbetslivsinriktade rehabilitering-
en, ungefär det som Désirée Pethrus Engström fråga-
de efter, kommer också i gång under våren. Och det
ska successivt omfatta samtliga försäkringskassor.
Vi har också pekat på en fråga som har varit uppe
i debatten, nämligen att en hel del av de långa sjuk-
skrivningarna är knutna till anställda i den offentliga
verksamheten, det som vi kallar för välfärdstjänster-
na. Därför aviserar regeringen särskilda försök hos
några av de offentliga arbetsgivarna i syfte att minska
sjukfrånvaron. Det kommer också att finnas en del
utvecklingsarbete och forskning i anslutning till dessa
försök. Jag räknar med att beslut om dem kommer att
komma före årsskiftet.
Vi har också beskrivit att vi måste förbättra kun-
skaperna om sjukskrivningar och sjukskrivningspro-
cessen, kunskaper om orsaker och samband. Och det
finns behov av en mer utvecklad forskning och lite
bättre statistik. Därför kommer vi att inrätta en per-
manent fristående grupp för analys och bevakning av
hälsa och ohälsa i arbetslivet, och den kommer att
etableras snarast.
Berit Andnor tog upp frågan om sjukskrivnings-
processen. Regeringen lägger stor vikt vid frågan om
huruvida sjukskrivning är en medicinskt bra metod.
Och vi kommer att ta initiativ till att detta ska grans-
kas och analyseras, så att passiviserande och skadliga
sjukskrivningar försvinner och ersätts med bättre
vägar för den enskilde tillbaka till arbete.
Inom ramen för handlingsplanen finns därutöver
den överenskommelse som träffades den 3 oktober i
år mellan staten och landstingen om ökad tillgänglig-
het till vård och behandling.
En viktig utgångspunkt i hela detta resonemang är
naturligtvis den legitimitet som människor ska känna
till socialförsäkringarna och till sjukförsäkringen.
Och jag delar Berit Andnors uppfattning som hon
framförde här i sitt replikskifte med Margit Gennser.
Det är ju ingen tvekan om att ett höjt tak i sjukförsäk-
ringen och i socialförsäkringarna är av oerhört stor
betydelse för legitimiteten i hela systemet.
Fru talman! Utskottet har gjort bedömningen att
det tillkännagivande om finansiell samverkan som
antogs tidigare i år borde utvecklas till att också om-
fatta Arbetsmarknadsmyndigheten. Jag delar den
uppfattningen. Det är min avsikt att återkomma till
frågan under våren.
Jag beklagar att det inte gick att fullfölja överens-
kommelsen från förra året med Folkpartiet, Center-
partiet och Miljöpartiet. Men den tolkning som man
har gjort om att starta upp över hela landet med 10 %
av anslaget delas inte av regeringen. Det är en tolk-
ning som får stå för de övriga parterna. Regeringen
lade fram ett förslag om att starta på ett sådant sätt att
det gick att räkna hem effekterna och inte starta på ett
sätt som gjorde att man kanske kullkastade hela sys-
temet.
Nu fick jag i förra veckan, precis som Bo Kön-
berg anade eller hade läst sig till, en första föredrag-
ning grundad på den slutrapport som Socialstyrelsen,
Riksförsäkringsverket och kommun- och landstings-
förbund har genomfört. Det man kan säga är att för-
söksverksamhetens styrka enligt slutrapporten har
legat i möjligheten till en formell politisk samordning
med gemensamt beslutsfattande och att den finansi-
ella samordningen gällt mellan de olika fyra. Precis
som utskottet har påpekat lyfte man fram värdet av
samverkan med just Arbetsmarknadsmyndigheten.
Genom att denna samverkan huvudsakligen har
riktats till medborgare med särskilda behov av samla-
de åtgärder och genom att medel för ersättningar som
sjukpenning och socialbidrag har kunnat användas för
aktiva insatser visar rapporten på kvalitetsfördelar för
den enskilde.
Bo Könberg frågar i sitt inlägg om jag kan redovi-
sa stora effekter på en minskad sjukskrivning. Det är
tveksamt om man kan redovisa några stora effekter på
en minskad sjukpenning. Däremot är det ingen tvekan
om att det innebär stora kvalitetsförbättringar för den
enskilde individen. Jag menar nog att de tendenser till
en minskning av socialbidrag och sjukskrivningar är
tillräckliga, men det viktiga är kvaliteten för den
enskilde och att den enskilde snabbt kommer i kon-
takt med de olika myndigheterna och de olika resurs-
personerna.
Man kan konstatera att det är viktigt för helheten
att det finns ett väl fungerande rehabiliteringssystem
och att samtliga samverkansparter satsar tid och re-
surser och bidrar till det gemensamma ändamålet.
Fru talman! Jag vill till sist lyfta fram ett perspek-
tiv som inte får gömmas undan när vi diskuterar ohäl-
sa, sjukkostnadsutvecklingen och ohälsa knuten just
till arbetslivet. Det är att vi vet att skillnader i hälsa
till stor del är beroende av utbildningsnivå, ekono-
misk standard och omständigheter i livet i övrigt.
Sven-Erik Sjöstrand lyfte fram att vi vet att skill-
nader i hälsa till stor del är klassbunden. Det är en
fråga om klass och kön. Det viktigaste medlet i kam-
pen för ökad hälsa är därför en övergripande politik
som syftar till att minska inkomstklyftorna i samhäl-
let. Precis som Birgitta Carlsson sade måste man
också ge den enskilde makt över sin egen situation,
inte minst på arbetsplatsen.
Vi har i Sverige en lång erfarenhet av generell
välfärd. Vi vet att om man verkligen vill bekämpa
fattigdom, ojämlikhet och ohälsa gör vi det bäst ge-
nom insatser för fler och bättre jobb, men vi gör det
också genom omfördelning av resurser mellan grup-
per, över livet och från resursstarka till fattiga. Vi gör
det genom skattesystemet och genom transfererings-
systemet. En hög generell välfärd för alla ger också
det bästa resultatet för de individer som har det
sämsta utgångsläget, dvs. att en politik som bara ger
till de mest utsatta skapar spänning och klyftor i sam-
hället.
Regeringens budgetförslag, fru talman, syftar till
att öka rättvisan och att komma åt skillnader i hälsa.
Då finns det ingen enkel genväg, utan vi måste arbeta
på fler områden samtidigt, och det är det som finns
redovisat i regeringens förslag.