Fru talman! Viss politisk retorik har jag väldigt
svårt för. Det är när den ena parten är god och rättvis
och den andra parten är ond och orättvis och verkli-
gen syftar till att vara orättvis. Ingela Thalén, vi har
nu samarbetat i nästan tio år kring pensionerna. Hade
vi värderat varandra på det sättet hade det aldrig blivit
något, och statsrådet hade aldrig fått så mycket beröm
för den här reformen som nu har utdelats ute i Euro-
pa. Jag hoppas att jag slipper att höra sådant i framti-
den.
Den offentliga sektorn har högre sjukfrånvaro.
Det kan bero på demografiska effekter, men det beror
säkerligen också på en mängd andra förhållanden. Vi
hade i motionen ett lite hårdhjärtat förslag. Vi sade att
de får betala själva. Men i dag sade jag: Okej, varför
kan man inte låta dem ha egeninträde så att de får en
morot och kan arbeta fram bättre driftsformer och
verkligen ta itu med problemen. Vad säger fru Thalén
om det?
Den andra frågan, som jag har tjatat om, gäller lä-
karnas sjukskrivningar. Man kan börja uppifrån och
försöka att ordna upp den här typen av frågor. Men
det verkliga arbetet sker väldigt jordnära. Vi vet att
resultatet är bra. Det behövs inga fler undersökningar.
Varför töva? Jag förstår det inte.
När det gäller den tredje frågan sade vi nej till
punkterna om samarbete med arbetsmarknadens par-
ter osv. Det var egentligen som en demonstration.
Man kan samarbeta med dem, men nu har man hållit
på med det ända sedan 40-talet. Det gör inte mycket
nytta, inte mycket skada heller, så man kan göra det i
fortsättningen också. Men börja även att ta itu med de
problem som finns nere på markplanet så att det blir
en lösning.