Fru talman! När det gäller finansiell samordning
skulle jag vilja inleda med att betona att jag tror att
det är oerhört viktigt att en part får samordnings-
ansvaret. I dagsläget tycker jag nog att försäkrings-
kassan är den naturliga parten.
Jag skulle dessutom vilja ta upp någonting som
utskottets ordförande sade i sitt anförande, och det
gäller detta med ordning i ekonomin. Det gäller kan-
ske ekonomin i stort. Men när det gäller sjukskriv-
ningskostnaderna är ekonomin definitivt inte i ord-
ning. Kostnaderna har de tre senaste åren ökat med 20
miljarder.
Det står i utskottets text så här: För närvarande
finns det inte något som tyder på att antalet långtids-
sjukskrivna och nybeviljade förtidspensioner kommer
att minska under de närmaste åren.
Vad kan regeringen och ni i majoriteten göra för
att snabbt få ned sjuktalen? Någonting måste ju hända
vid sidan av alla utredningar. Jag tror inte att elva-
punktsprogrammet har kapacitet att snabbt få ned
sjukskrivningarna. Jag tror att satsningarna på att
snabbt få i gång försäkringskassans arbete är en del i
att få ned sjuktalen.
När det sedan gäller de 9 miljarderna till vården
kan man på Landstingsförbundets hemsida läsa att
dessa miljarder blir plus minus noll i tillskott. Det blir
nämligen så många momsindragningar och andra
indragningar från staten att det egentligen inte blir
något resurstillskott utan t.o.m. minus framöver, sägs
det på Landstingsförbundets hemsida, om man nu inte
ljuger. Så staten ger och staten tar. Jag skulle vilja
höra hur Berit Andnor ser på resurserna i vården inför
framtiden.