Fru talman! Inte heller jag har läst den här rap-
porten, och jag får nog ägna en del av min julhelg åt
att läsa den. Vi blir alltså inte helt sysslolösa över
julhelgen. Detta är intressanta frågor, och det är vik-
tigt att vi sätter oss in i dem.
Jag vill gå lite närmare in på Tyrusprojektet. De
70 som deltog var inte personer som hade brutit en
arm eller ett ben, dvs. de hade inte åkommor som kan
förbättras genom att vårdköerna förkortas. Det var i
många fall personer som hade gått sjukskrivna långa
tider. De hade i många fall typiska funktionshinder
och hade suttit på institution. Det krävs många och
omfattande rehabiliteringsåtgärder för att dessa per-
soner ska komma ut i arbetslivet.
Jag tycker att samhället måste stödja de här per-
sonerna på ett bra sätt. Annars blir de förtidspensio-
nerade. Det är kontaktlösa individer som sitter isole-
rade i sina hem. Också dessa grupper ska ha en liv-
skvalitet, och det är därför viktigt att vi satsar på dem
genom Frisamförsöken och kanske också genom
Socsamförsöken.
Skillnaden mellan de här projekten gällde arbets-
och anställningsvillkor. Min kollega Ulla Hoffmann
har haft en rätt intressant interpellationsdebatt om det
här med näringsministern. Vi tyckte då att AMI
skulle ta de här problemen på lite större allvar. Man
kan inte bara säga att man inte ska bry sig om de här
personerna eftersom de inte är rehabiliteringsbara
inom ett år.
Jag får liksom Bo Könberg läsa den här rapporten
lite mer ingående, och sedan får vi kanske diskutera
frågan igen.