Fru talman! Centerpartiet vill ha en total översyn
av hela socialförsäkringssystemet.
Många står utanför dagens socialförsäkringssys-
tem. De som inte kommit in på arbetsmarknaden har
vare sig rätt till sjukpenning, a-kassa eller tjänstepen-
sion. Socialförsäkringssystemen är inte anpassade till
de tillfälliga och mer osäkra anställningsformer som
har blivit allt vanligare under 1990-talet. Många utri-
kes födda är diskriminerade på arbetsmarknaden.
Även studenter måste, under de perioder de står till
arbetsmarknadens förfogande, kunna få en grundläg-
gande ekonomisk trygghet.
Samtidigt som många står utanför de generella
transfereringssystemen förekommer ett överutnytt-
jande.
En utredning bör göra en genomgripande analys
av framtidens behov och ge förslag till nödvändiga
förändringar för att socialförsäkringarna ska anpassas
till den nya tiden.
Centerpartiet anser att trygghetssystemet bör byg-
ga på följande principer.
En grundläggande ekonomisk trygghet bör ga-
ranteras samtidigt som personen stimuleras att klara
sin egen försörjning. En stor del av tryggheten ska
ligga i systemets konstruktion med enkelhet, hållbar-
het, tydlighet och förutsägbarhet. Ett långsiktigt och
hållbart trygghetssystem bör skapas som ger männi-
skor stort utrymme att påverka sin egen livssituation.
Risker som inte går att påverka måste spridas mellan
individer så att alla människor kan få en ekonomisk
trygghet utifrån sina egna villkor.
Ett långsiktigt hållbart trygghetssystem ska inte
påverkas av hög- eller lågkonjunktur eller vara käns-
ligt för demografiska förändringar. Detta är särskilt
viktigt med hänsyn till den budgetlagstiftning som
reglerar nivån på de statliga utgifterna genom utgift-
staket.
För att ett framtida ekonomiskt trygghetssystem
ska vara långsiktigt hållbart förutsätts att det finns en
bred politisk majoritet, i likhet med den överens-
kommelse som ingicks i samband med reformeringen
av pensionssystemet.
Trygghetssystemet ska bygga på arbetslinjen och
ställa krav på att de som får ersättning aktivt ska söka
arbete för egen försörjning. Det måste skapas ekono-
miska incitament för båda parter, och den nödvändiga
aktiviteten ska sättas in i ett tidigt skede. Genom att
renodla trygghetssystemets olika ersättningsnivåer
och skapa ett enhetligt system bli det också mer för-
utsägbart för såväl den enskilde som för staten.
Alla människor ska garanteras en ekonomisk
grundtrygghet som kompletteras med en obligatorisk
inkomstbortfallsförsäkring. Det måste också finnas en
koppling mellan den insats i form av avgifter som den
enskilde betalar in i systemet och den ersättning man
får ut när man anlitar försäkringen.
Fru talman! Inom utgiftsområde 10 finns det an-
ledning att känna oro för den enorma ökningen av
kostnaderna för sjukskrivningarna. I år beräknas
sjukförsäkringen ersätta kostnaden för över 100 mil-
joner sjukskrivningsdagar, och detta är mer än en
fördubbling av kostnaderna sedan 1997. Bara ökning-
en det senaste året motsvarar 35 000 arbetstillfällen.
Denna utveckling ger verkligen anledning att känna
oro.
En av Sveriges ledande stressforskare, Lennart
Levi, sammanfattar i fem punkter hur det goda arbetet
ska vara utformat för att undvika stressrelaterade
sjukdomar.
· Arbetet ska vara meningsfullt och utvecklande.
· Man ska ha en rimlig arbetsbelastning.
· Man ska känna trygghet, tillit, rättvisa och re-
spekt.
· Det ska vara lagom medbestämmande,
"vardagsmakt".
· Det ska vara en belöning som motsvarar den an-
strängning man gör.
En av de viktigaste utmaningarna för framtidens
arbetsliv och samhälle handlar därför om att stödja
individen och att skapa balans mellan stress och åter-
hämtning. Det handlar om att stärka individens makt
över vardagen, om att kunna styra över sin tid, om att
begränsa andras makt och inflytande över det egna
livet.
Under de senaste åren har vi sett hur sjukskriv-
ningarna har ökat och att alltfler har drabbats av
långvarig frånvaro från jobbet. Vi har på några år gått
från hög arbetslöshet till hög sjukfrånvaro. Kostna-
derna ökar, vilket i sig är bekymmersamt. Men det är
också bekymmersamt att så få människor får rehabi-
litering och att antalet långa sjukskrivningar ökar.
Dessutom ökar förtidspensioneringarna i en takt som
inte har upplevts på länge.
Rehabiliteringsreformen som genomfördes i bör-
jan av 90-talet hade till syfte att minska sjukfrånvaron
och få till stånd tidiga och aktiva rehabiliteringsinsat-
ser. Reformen har inte åstadkommit det som var av-
sikten. Arbetsgivaren har ett stort, men otydligt, an-
svar för de anställdas rehabilitering, och i praktiken
har ansvaret flyttats från arbetsgivaren till fyra olika
sektorer, som i sin tur har olika finansiärer; hälso- och
sjukvården, socialtjänsten, arbetsförmedlingen och
försäkringskassan. Eftersom rehabiliteringsansvaret
har blivit otydligt och sektoriserat har de gemensam-
ma målen blivit oklara. Den enskilde individen har
klämts mellan olika regler och finansieringskällor.
Individen har inget inflytande över rehabiliterings-
processen. Det är nödvändigt att individen får rehabi-
litering mycket tidigare än i dag och dessutom möj-
lighet att själv vara med och påverka rehabiliterings-
åtgärderna.
Fru talman! När vi förra året debatterade det här
utgiftsområdet hade vi förhoppningar att det skulle
ske förändringar till det bättre under det här året, att
vi under 2001 skulle få förslag på våra bord till en
möjlighet att i hela landet införa finansiell samord-
ning enligt modell Finsam.
Centerpartiet, Folkpartiet och Miljöpartiet hade en
uppgörelse med regeringen om en handlingsplan som
var ett viktigt steg mot finansiell samordning. Rege-
ringen hade krav på sig att skyndsamt återkomma till
riksdagen med ett förslag till finansiell samordning av
hälso- och sjukvården, socialtjänsten och socialför-
säkringen i syfte att underlätta samarbete för att
åstadkomma ökad hälsa och färre sjukskrivningar.
Lokala lösningar skulle uppmuntras. Finansiell sam-
ordning vet vi ger möjlighet att använda samhällets
totala resurser på ett effektivare sätt till fördel för den
enskilde och för samhället som helhet.
Centerpartiet känner stor besvikelse över att rege-
ringen har förhalat frågan trots att både Landstings-
förbundet och Försäkringskasseförbundet har uttalat
sig för den finansiella samordningen. Båda dessa
aktörer vet vad de talar om.
Trots den positiva utvärderingen av försöken med
finansiell samordning, trots den stora ökningen av
sjukskrivningarna - dessutom ett sviket löfte, en
uppgörelse, med tre andra partier - verkar det som
om socialdemokraterna gör allt för att förhala att
lägga fram ett förslag till riksdagen.
Vad är det som har gjort att Miljöpartiet har valt
att acceptera att skjuta på genomförandet? Finns det
något som talar för att vi den här gången kan lita på
en beställning till regeringen att återkomma med
förslag? Här finns alltså många frågetecken.
Det finns många områden som kan lyftas fram
inom socialförsäkringsområdet, fru talman. Socialför-
säkringarna måste på ett bättre sätt än i dag vara jäm-
lika mellan anställda och företagare. Under de första
åren för en egenföretagare handlar det mycket om att
etablera sig på marknaden. Om företagaren blir sjuk
eller väljer att bilda familj under de första åren kan
detta slå hårt mot företagaren. Företagaren befinner
sig i ett känsligt uppbyggnadsskede samtidigt som det
är ett bekymmer att ersättningen beräknas annorlunda
för företagaren än för anställda. Det är viktigt att det
finns både ekonomisk trygghet och rättssäkerhet för
företagaren. Det kan åstadkommas om företagaren får
förmåner på lika villkor som anställda.
Fru talman! Jag står självklart bakom alla våra re-
servationer, men jag yrkar bifall endast till reserva-
tionerna 2, 9 och 13.