Fru talman! Det är inte någon nyvunnen entusi-
asm som Bo Könberg kan notera, utan den har funnits
hos mig hela tiden. Däremot har jag, till skillnad från
Bo Könberg, hela tiden ansett att det är viktigt att vi
har de fyra parterna med, dvs. att det är hälso- och
sjukvården, socialtjänsten, försäkringskassorna och
arbetsmarknadsmyndigheterna som gemensamt deltar
och att alla bidrar på olika sätt till den här finansiella
samordningen. Där skiljer jag och Bo Könberg oss
uppenbarligen åt.
När det gäller omfattningen är det på det sättet, att
i och med att vi får en rikstäckande lösning, att vi får
en permanentning av den Socsamlagstiftning som vi
har, skapas det möjligheter för dem som arbetar ute i
dessa olika verksamheter att utifrån lokala behov och
förutsättningar där forma omfattningen av den verk-
samhet och samverkan man vill ha. Utifrån de erfa-
renheter som vi nu har att ta del av, som utvärdering-
arna visar, ser det väldigt olika ut. Jag tycker att det
är bra. Det ser inte lika ut över hela landet.
Det är viktigt att veta vad man gör när man går in
och förändrar en försökslagstiftning till en permanent
lagstiftning. Jag tycker att det var klokt att avvakta de
utvärderingar som vi nu ser och som är lämnade till
regeringen. Det är alltid bra att veta vad man gör, Bo
Könberg.
Bo Könberg har låst sig, tyvärr, och blivit lite
blockerad när det gäller Finsam. Det Bo Könberg
förespråkar är en Finsamlösning fr.o.m. årsskiftet och
10 % - punkt slut.
Då är min fråga till Bo Könberg: Varför snäva in
samverkan? Varför inte se de stora möjligheter som
det innebär när fyra parter samverkar? Varför begrän-
sa? Varför snäva in? Det är obegripligt för mig. Jag
kan inte se någon annan förklaring än att det handlar
om en blockering.