Fru talman! Berit Andnor säger här på slutet att
någonting är obegripligt för henne. Jag förstår det
mycket väl, därför att Berit Andnor har inte begripit
vad det är frågan om.
Den uppgörelse som vi träffade mellan fyra parti-
er - tre partier som inte satt i regeringen och rege-
ringspartiet - i november i fjol innebar att vi skulle
tillåta finansiell samordning i landet och att många
parter skulle få vara med. Det var inte så, som nu
antyds, att det hela sprack därför att Socialdemokra-
terna minsann ville ha med alla och det ville tydligen
inte Miljöpartiet, Centern och Folkpartiet. Det var ju
inte så. Om någon borde veta det förutom statsrådet
är det väl ordföranden i utskottet från majoritetens
sida. Det är nog faktiskt inte så att vi skiljer oss åt på
den punkten.
Den fråga jag ställde om omfattningen fick jag
inte heller denna gång svar på, men jag kommer sä-
kert att få det om ett ögonblick. Frågan är mycket
enkel: Kommer det som nu beställts att vara tillåtet
från centralmaktens sida i landet, att en försäkrings-
kassa använder upp till 10 % av sina resurser? Eller
kommer man att låsa fast sig, som de socialdemokra-
tiska förhandlarna ville så sent som för ett par måna-
der sedan, vid någon halv procent? Så var frågan.
Till sist kan jag inte låta bli att konstatera att den-
na tanke som vi är så överens om, att finansiell sam-
ordning är så bra, väcktes för 15-16 år sedan och har
funnits med i debatten så länge. Under de 16 åren har
vi i 13 år haft socialdemokratisk regering och i 3 år
borgerlig regering. De två grundläggande förslag som
Berit Andnor nu verkar vara anhängare av presente-
rades under de tre borgerliga åren, och i praktiken har
inget hänt under de 13 socialdemokratiska åren.