Fru talman! Jag noterar att utskottets ordförande
underkänner den utredning som regeringen själv har
tillsatt, nämligen Gerhard Larssons utredning där de
här beräkningarna finns. Han har just visat på hur en
satsad krona på rehabilitering ger nio kronor tillbaka.
Vi har inte räknat med dessa summor i besparingar,
utan vi har lagt oss på en mycket lägre nivå. Men vi
vet att så fort vi sätter in snabba åtgärder och höjer
kompetensen på det området, kommer vi att se ef-
fekter.
Som det är i dag, när försäkringskassorna endast
har tid att betala ut sjukpenning och inte att jobba
med rehablitering, är det förödande. Arbetsgivarna
kan inte dessa frågor. De behöver stöd från försäk-
ringskassorna för att komma till skott med rehabilite-
ringen. Men här står ni ju helt handfallna. Ni har inga
åtgärder att sätta in snabbt på det här området.
Det finns många bra saker i elvapunktsprogram-
met. Men jag tror att mycket egentligen handlar om
att bara förstärka och utbilda i arbetsmiljölagstift-
ningen som redan finns. Metodutveckling och att
skicka pengar till företagshälsovården är väl bra, men
det är ju privata företag. För mig är en del av försla-
gen helt horribla. Det är rehabiliteringsutredningar
som ska tvingas in, trots att de inte behövs och trots
att försäkringskassan i dag inte har tid att göra något
åt de rehabiliteringsutredningar som kommer in.
Varför ska det då skickas in ännu fler? De skickas ju
bara in i ett stort svart hål.
Jag tycker alltså att försäkringskassornas situation
har blivit ohållbar. De har inga möjligheter att göra
det jobb som de är satta att göra. Ingen skuld ska
läggas på försäkringskassorna, för de gör så gott de
kan. Men de har inte tillräckliga resurser. Det har inte
satsats på deras roll som försäkringsgivare i de här
systemen.