Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservation 23 i betänkandet SfU1 och till kristdemo-
kraternas reservation i betänkandet SfU5.
Det vi i dagens debatt ska diskutera är de olika
trygghetssystem som finns inom socialförsäkringen. I
utgiftsområde 10, som vi börjar med, handlar det
framför allt om 100 miljarder kronor som går till
sjukpenning och förtidspensioner. Sjukskrivnings-
kostnaderna har, som Sven-Erik sade här tidigare,
sedan 1998 ökat från ca 20 miljarder till 43 miljarder
kronor i år. Det är en ökning, fru talman, som mot-
svarar budgeten för hela rättsväsendet.
I och med att alltfler är sjukskrivna och att försäk-
ringskassorna inte har resurser att sätta in för rehabi-
literingsåtgärder ökar förtidspensionerna dramatiskt. I
år finns det 445 000 förtidspensionärer. Riksförsäk-
ringsverkets prognos för år 2007 ligger på 550 000
personer. Med det som bakgrund ställer man sig frå-
gan varför majoritetspartierna inte agerat på ett hand-
lingskraftigt sätt för att snabbt avarbeta rehabilite-
ringsköerna.
Att försäkringskassan snabbt ska kunna genomly-
sa och samordna insatserna runt individen är oerhört
viktigt. Men i stället har det på regeringens dörr under
de senaste tre åren stått: Utredning pågår. Läser man
betänkandet som vi i dag debatterar villar man bort
sig i beskrivningar av olika utredningar hit och dit.
Och det tar inte slut. Naturligtvis kan man utreda i det
oändliga. Man kan ha lika många utredningar som det
finns individer i behov av rehabilitering, eftersom
rehabilitering är ett så komplext område att arbeta
med. Det är därför det behövs rehabiliteringsspecia-
lister. Det vi kristdemokrater de senaste åren har
kritiserat majoriteten för är att man inte sätter in
snabba åtgärder vid sidan av alla utredningar.
Vi tror att det behövs en ny rehabiliteringsförsäk-
ring med en offentlig huvudaktör inom exempelvis
försäkringskassan med specialister som bör arbeta
med att sätta in olika åtgärder snabbt. De ska kunna
avgöra om det är arbetsrelaterade problem som kräver
förändringar på arbetsplatsen eller om det är en helt
ny arbetsplats som krävs. Handlar det om behov av
missbruksvård? Är det kanske fysiska besvär som
kräver en operation eller behandling? Vi har lagt fram
ett förslag om att ha sådana rehabiliteringsspecialis-
ter, men majoriteten i utskottet har inte bifallit det
kristdemokratiska förslaget om en förbättrad rehabi-
literingsorganisation.
Regeringen har nu i stället i sitt elvapunktspro-
gram mot ohälsa lagt allt fokus på åtgärder hos ar-
betsgivarna. Visst har arbetsgivarna ett stort ansvar
för arbetsmiljön, men de kan inte hjälpa alla. Rege-
ringen drar nu åt tumskruvarna på arbetsgivarna. Man
aviserar nämligen förlängd sjuklöneperiod på 60
dagar i stället för 14 dagar. Man önskar därutöver
med olika avgifter straffa eller belöna företag som
arbetar med rehabilitering utan att tänka på vilka
olika förutsättningar och kompetenser som finns inom
exempelvis småföretag.
Fru talman! Det skulle vara intressant att höra hur
Vänsterpartiet och Miljöpartiet ser på det här försla-
get om förlängd sjuklöneperiod.
När sjukskrivningarna rakade i höjden i slutet av
80-talet började man arbeta med olika morötter. Ut-
bildningar erbjöds arbetsgivare om hur man kunde
arbeta med rehabilitering tillsammans med försäk-
ringskassan och hur man kunde söka pengar via Ar-
betslivsfonden för olika projekt. Arbetsgivarna fick i
lagstiftningen ansvaret för att göra rehabiliteringsut-
redningarna - man hade alltså ett grundläggande
ansvar - men försäkringskassan skulle göra rehabili-
teringsplanen. De behövde alltså samverka för att
individen skulle få hjälp. Försäkringskassan hade på
den tiden särskilda personer som kom till rehabilite-
ringsmöten ute på arbetsplatserna, men denna verk-
samhet har nu på många håll mer eller mindre dött ut.
Försäkringskassan har inte tid med nuvarande resur-
stilldelning.
Det är för mig obegripligt hur regeringen tänker
sig att företagen först ska betala en sjukförsäkrings-
avgift för vilken de sedan inte kan förvänta sig något
stöd i rehabiliteringsarbetet. Kassan har heller inte
getts några incitament att arbeta med rehabilitering.
De kassor som arbetar bra med rehabilitering och har
gjort besparingar inom sjukförsäkringen har inte
belönats. De har ofta i stället drabbats av besparingar.
Om inte staten anser sig klara uppdraget att arbeta
med rehabilitering, bör man då inte hellre abdikera
ordentligt och låta uppdraget läggas ut på privata
aktörer i stället?
Det regeringen nu gör - leka svälta räv med för-
säkringskassorna och slå på arbetsgivarna - kommer
inte att vara en lyckosam väg. Det upphöjda elva-
punktsprogrammet är också i många delar feltänkt.
Några förslag är nog bra, men jag skulle ändå vilja
fråga majoriteten: Hur snabbt avser ni att se resultat
på de skenande sjukskrivningskostnaderna med hjälp
av elvapunktsprogrammet?
Ett område där jag dock tycker att utskottsmajo-
riteten kommit framåt är det som gäller tillkännagi-
vandet till regeringen avseende begäran om att rege-
ringen ska återkomma med ett förslag om finansiell
samordning för fyra olika aktörer: socialförsäkringen,
socialtjänsten, hälso- och sjukvården samt länsarbets-
nämnden. Om dessa kan samverka runt individen får
vi ett ramverk med en helhetssyn på individen, vilket
är mycket positivt - även om jag tror att den model-
len i storstäder kan vara lite svårare att tillämpa kon-
kret i varje ärende eftersom det är så många olika
aktörer i en storstad. Man har inte bara en försäk-
ringskassa och en arbetsförmedling utan många olika
försäkringskassor och många olika arbetsförmedling-
ar, och det gäller att hitta ett bra samarbete för indivi-
den.
Fru talman! Vi kristdemokrater har många förslag
som handlar om hur man ska minska kostnaderna i
sjukförsäkringen. Vi föreslår alltså bl.a. en ny rehabi-
literingsförsäkring fr.o.m. den 1 juli 2002 i enlighet
med Gerhard Larssons modell i den offentliga utred-
ningen SOU 2000:78. Kostnaderna för genomföran-
det balanseras första året av utgiftsminskningar i
sjukförsäkringen. De kommande åren beräknas be-
sparingarna vara större än utgifterna i reformen.
Den av regeringen aviserade höjningen av taket
tror vi inte är lämplig när kostnaderna fortfarande
skenar i sjukförsäkringen. Men på sikt måste frågan
lösas. Hur det ska ske bör lösas i särskild ordning.
När det sedan gäller försäkringsläkarnas situation
har vi en reservation till förmån för en utredning som
ska se över hur de problem som finns inom det för-
säkringsmedicinska området ska lösas. Många har
kritiserat att försäkringsläkarna inte står under tillsyn
av någon myndighet. Försäkringsläkarna kan inte
heller ställas till ansvar enligt lagen om disciplinpå-
följd inom hälso- och sjukvårdens område. Deras
bedömningar kan alltså inte bli föremål för veten-
skaplig värdering, kritik och ansvar. Jag yrkar därför
bifall till reservation 23.
Slutligen, fru talman, finns det i betänkandet SfU5
Vissa socialförsäkringsfrågor en reservation från
kristdemokraterna som handlar om kompensation för
organdonatorer. Det gäller inkomstbortfall för dona-
torn och kompensation för arbetsgivaren som har
kostnader för sjuklön. Vi ser med en viss oro på rege-
ringens förslag, som innebär att skillnaden mellan
sjuklön och faktisk lön samt andra merkostnader ska
kompenseras av respektive landsting. Vi menar att det
riskerar att medföra att olika donatorer kommer att
behandlas olika. Risken är att inte alla kommer att
kompenseras fullt ut. Företagen kompenseras fullt ut,
men för individen finns det inga garantier för detta.
För dem som eventuellt får komplikationer senare
tycker vi att lagtexten borde förtydligas så att
högriskskyddet gäller även dem.
Jag yrkar således bifall till vår reservation i SfU5.