Herr talman! Med regeringen Bildt inleddes en
protektionistisk förfallsperiod i Sverige. Ja, med re-
geringen Gillis Bildt år 1888, alltså!
Sverige hade fram till dess varit anslutet till Cob-
dentraktaten, ett internationellt frihandelssystem upp-
kallat efter den brittiske liberalen Richard Cobden.
Han var också drivande kraft bakom den frihandelsre-
form som England genomförde år 1846.
Några år efter det att denna reform hade genom-
förts besökte Fredrika Bremer England, och hon skrev
senare i Aftonbladet om sina erfarenheter från detta
England:
"Handelsfriheten hade burit frukt, och under dess
flagga hade slöjder och näringar uppblomstrat till nytt
liv, - - - Denna period var en av allmän resning till
ett nytt, friskt liv. I manufakturdistrikterna, i Liver-
pool, Manchester, Birmingham, överallt hörde jag
samma talan av alla klasser: välståndet var allmänt
där, var i stigande. Det bleka nödens anlete, som förr
hade synts mig så förfärande, det såg jag ej mer så
som förr."
Fredrika Bremer belyste en stor fördel med inter-
nationell handel, nämligen den materiella. Handeln
gör oss rikare. Fler olika varor blir tillgängliga. Kon-
kurrensen ökar. Priserna blir lägre.
Men det finns också en annan stor fördel med
handeln, nämligen den andliga. Richard Cobden be-
skrev den sidan av handeln i ett berömt tal år 1846 så
här:
"Jag ser i frihandelsprincipen en grundsats, som i
den moraliska världen skall verka på samma sätt som
tyngdlagen i universum, den skall föra samman män-
niskorna, upphäva motsättningarna i fråga om tro, ras
och språk och förena oss alla genom den eviga fre-
dens band."
Handelns andliga effekter beskrivs också i ett
banbrytande verk som i år utkom för jämt 250 år
sedan, nämligen Montesquieus Om lagarnas anda.
Där skriver Montesquieu bl.a.:
"Handelns naturliga effekt är att leda till fred. Två
nationer som driver handel med varandra gör sig
ömsesidigt beroende. Om den ena har intresse av att
köpa, har den andra intresse av att sälja, och alla
förbindelser är grundade på ömsesidiga behov."
Montesquieu konstaterar också att handeln leder
till att kännedomen om alla folks seder tränger in
överallt och till att människor jämför dem med var-
andra. Detta, menar Montesquieu, medför att:
"Handeln botar fördärvliga fördomar; det är näs-
tan en allmän regel, att varhelst det finns milda seder,
finns det handel, och att varhelst det finns handel,
finns det milda seder."
Här har vi alltså bakgrunden till ett av vår tids all-
ra viktigaste politiska projekt: att så långt som möjligt
öppna världen för fri handel. Det gäller globalt och
det gäller också i Europa.
Ingen fråga är viktigare för EU än att så snabbt
som möjligt integrera det postkommunistiska Europa i
en frihandelsgemenskap. De som har lidit av kom-
munistiskt förtryck behöver mer än några andra en
period av allmän resning till ett nytt, friskt liv. Inget
är viktigare för hela Europa än att alla folk förenas
genom den eviga fredens band.
Få uppgifter är viktigare för varje liberal än att
bekämpa protektionism och isolationism, oavsett om
den för tillfället är av röd, grön eller brun nyans.
Herr talman! Givetvis är internationell handel ing-
en fullständig garanti för ett fredligt och civiliserat
samhälle. Men för att avslutningsvis åberopa även en
tysk upplysningsfilosof vill jag ta ett citat ur Imma-
nuel Kants Till den eviga freden från 1795:
"Handelns anda kan genom sin natur inte bestå
tillsammans med kriget. - - - På detta sätt befrämjar
naturen själv den eviga freden genom att utnyttja de
mänskliga böjelsernas mekanismer; visserligen inte
med en sådan säkerhet att man rent teoretiskt kan
förutsäga när den eviga freden kommer att inträffa,
men tillräckligt för att praktiskt göra det till en plikt
att arbeta för detta mål, ett mål som är något mer än
en ren drömbild."