Fru talman! Det nedrustningsförslag som Social-
demokraterna och Centern har enats om kommer att
få allvarliga konsekvenser för det svenska försvarets
möjligheter att i framtiden stödja Sveriges säkerhets-
politik. Nedrustningen minskar också Sveriges möj-
ligheter att spela en viktig roll i Östersjösamarbetet.
Utan ett starkt försvar kommer Sverige att försvagas
politiskt. Det är inte bra för stabiliteten i Östersjöom-
rådet och inte heller för våra möjligheter att ta ansvar
för vår framtida säkerhet.
Den röd-gröna majoritetens förslag vilar i hög
grad på regionalpolitiska värderingar. Det är enligt
min mening anmärkningsvärt att majoriteten i så stor
omfattning har frångått Försvarsmaktens förslag om
inriktningen av grundorganisationen. Ett sådant ställ-
ningstagande inger varken respekt eller förtroende.
Den politiska klåfingrigheten sträcker sig t.o.m. så
långt att man från majoritetens sida vill besluta om
vilken typ av produktion som skall bedrivas vid en-
skilda förband. Det är helt orimligt att riksdag och
regering skall bestämma att amfibieförband skall
utbildas vid Göteborgs marinbrigad. Det är så absurt
att man kan misstänka att det inte finns något annat
skäl än att det är starka påtryckningar från en viss
partiföreträdare i Göteborg som tvingat inte bara
regeringen utan även en majoritet i utskottet att följa
denna propå.
Christer Skoog, som är ledamot av försvarsutskot-
tet, har inte ens orkat följa upp den socialdemokratis-
ka motionen från Blekinge, men han har deltagit i
detaljstyrningen - dvs. att amfibieutbildningen skall
behållas i Göteborg.
Vidare uttalar den röd-gröna majoriteten att den i
övrigt inte vill ta ställning till var denna utbildning
skall lokaliseras. Detta är fullt förståeligt. Men hur
kan Christer Skoog i sin egenskap av företrädare för
Blekinge län så undfallande ställa sig bakom denna
inkonsekvens? Var finns logiken?
Moderaterna delar min och medmotionären Jeppe
Johnssons uppfattning att det är Försvarsmakten som
skall avgöra vilken typ av produktion som skall före-
komma vid de olika förbanden. Vi avvisar med andra
ord den detaljstyrning som Socialdemokraterna och
Centern i detta betänkande gör sig till tolk för.
Regeringen har sent omsider fattat beslut om att
beställa ytterligare två ytstridsfartyg, YS 2000. Det är
emellertid inte tillräckligt. Sveriges marina förmåga,
särskilt när det gäller krishanteringen kring Östersjön,
måste i förhållande till den röd-gröna majoritetens
ställningstagande stärkas betydligt. Vi vill därför slå
fast att försvarsmakten skall ha nio operativa ubåtar
till sitt förfogande samt att en andra delserie av yt-
stridsfartyg YS 2000 bör beställas inom en snar fram-
tid. Dessutom bör den materiella förnyelsen av sjö-
och kustförsvarsförbanden i övrigt inriktas på att
anskaffa stridsbåtar till ytterligare två amfibiebataljo-
ner. På så sätt stärks landets försvarsförmåga och
möjligheten att bibehålla och utveckla en inhemsk
marin fartygsproduktion.
Vi moderater föreslår en 10 miljarder kronor hög-
re ram för Försvarsmaktens materielbeställningar. Det
ger utrymme för materiell förnyelse och framåtriktade
beställningar. Vårt ställningstagande bygger på 1992
års försvarsbeslut som poängterade nödvändigheten
att förnya materiellt. Vi påbörjade en moderniserings-
process av försvaret under mottot: smalare, men vas-
sare. Den saknar motstycke under 1900-talet. Till
följd härav fick t.ex. Karlskronavarvet del av denna
moderniseringsprocess genom ett stort antal fartygs-
beställningar under den borgerliga regeringsperioden.
Jag kommer strax att rösta på de moderata reser-
vationer som stöder min och Jeppe Johnssons motion.
I detta anförande instämde Jeppe Johnsson (m).