Fru talman! Sverige har ju en relativt hög skolp-
liktsålder. Med jämna mellanrum brukar det i debat-
ten dyka upp krav på att man skall sänka skolpliktsål-
dern. Man skulle börja skolan tidigare så att barn
kunde lära sig fortare och bli klara snabbare. Det
verkar som om man skulle kunna lära sig mer eller
fortare om man kunde börja skolan tidigare. Jag me-
nar att det är en total felsyn. Barns lärande börjar ju
inte i skolan utan långt tidigare. Det är bl.a. tack vare
att vi har en förskola av mycket hög kvalitet som vi
har så bra resultat i den svenska skolan vid en inter-
nationell jämförelse. Jag tror att just därför att försko-
lan har utvecklats utifrån ett annat perspektiv än sko-
lan har man kunnat bidra på ett sådant bra sätt till
grunden för barns lärande och utveckling.
Regeringens politik syftar dels till att stärka och
utveckla förskolans pedagogiska roll, dels till att
äntligen ge förskolan dess rättmätiga plats som den
första byggstenen i utbildningssystemet.
En hög kvalitet i förskolan förutsätter dels att det
finns tillräckligt med resurser för att hålla en hög
kvalitet i förskolan, dels att det finns ett medvetet
pedagogiskt arbete inom förskolan. Nu har vi äntligen
möjlighet att satsa nya resurser till skolan som skall
gå bl.a. till förskolan och barnomsorgen. Nu skall det
tydliggöras att förskolan har ett pedagogiskt uppdrag.
Förskolan omfattar ju också ett omsorgsperspek-
tiv. Förskolepedagogiken inrymmer och omfattar
detta omsorgsperspektiv. Det har hittills varit en
ganska viktig skillnad gentemot skolan. Det har ofta
uttryckts i förskolan som hela barnet hela dagen. Jag
vill gärna att den skillnaden gentemot skolan på sikt
skall minska, så att också skolan skall omfatta mer av
ett sådant helhetsperspektiv på barnet.
Förskolan har en mycket stor betydelse för barns
språkutveckling. Språkutvecklingen är kanske ett av
de viktigaste exemplen på att en bra förskola är en
mycket viktig grund för ett fortsatt lärande. Vi vet att
stimulans och stöd för barns språkutveckling skapar
viktiga förutsättningar för läs- och skrivutvecklingen
senare i skolan. Vi vet också att man genom att stimu-
lera barns språkutveckling på ett medvetet sätt kan
förhindra och förebygga läs- och skrivsvårigheter
senare.
Därför är det viktigt att förskolan präglas av ett
medvetet arbete med barns språkutveckling för att ge
barn tilltro till den egna språkliga förmågan och ge
barn chansen att se sig själva som blivande läsande
och skrivande individer.
Skola och förskola har ju utvecklats ur skilda per-
spektiv och ur olika traditioner. Man kan litet förenk-
lat säga att skolan är gammal och tung, framför allt på
grund av sin plikt, medan förskolan ju är ung, mycket
yngre än skolan, och lättare eftersom det inte är en
obligatorisk verksamhet.
Därför är mötet mellan skola och förskola inte ett
oproblematiskt möte. Det är skilda perspektiv och
skilda erfarenheter som möts. Men det är också olika
traditioner som möts och olika perspektiv. Därför är
det viktigt att det mötet sker på sådana villkor att både
förskolans och skolans fördelar kan tas till vara. Det
är min övertygelse att skolan och förskolan har
mycket att lära av varandra.
Jag blir litet orolig ibland när man märker en
rädsla eller fördomar från respektive verksamhet
gentemot varandra. Det finns fördomar i skolan om att
förskolans verksamhet skulle vara av mindre betydel-
se än skolan, som att det egentligen är först i skolan
som barns lärande börjar. Och det finns fördomar och
rädsla i förskolan för att skolan skall "ta" barnen.
Man vill skydda barnen från skolan så länge som
möjligt.
Jag tror att det är viktigt att både skolan och för-
skolan utifrån sina olika perspektiv och med sina
olika erfarenheter kan mötas för att berika verksamhe-
terna och höja kvaliteten i de respektive verksamhe-
terna.
Jag tror att skolan har mycket att lära av förskolan.
Det gäller t.ex. arbete i arbetslag där ju förskolan har
kommit väsentligt längre, ja alltid har arbetat i arbets-
lag, medan det i skolan fortfarande är en begynnande
utveckling med arbete i arbetslag.
Skolan kan också lära av förskolans föräldrakon-
takter och samarbetet med hemmet som många gånger
sker på ett mer naturligt sätt i förskolan än vad det
kanske gör i skolan. Skolan bör lära av förskolans
helhetsperspektiv - hela barnet hela dagen. Skolan
kan lära av förskolans flexibilitet och möjlighet att
anpassa verksamheten utifrån barns skilda behov och
att förändra den utifrån förändrade behov.
Men förskolan har också en del att lära av skolan.
Jag menar att förskolan bör anamma ett mer medvetet
pedagogiskt förhållningssätt, ett mer långsiktigt per-
spektiv i det pedagogiska arbetet. Man bör se sig som
en naturlig del av ett livslångt lärande.
Förskolan kan också lära en del av skolan i vanan
att dokumentera barnets lärande och utveckling och
göra det till en naturlig del av verksamheten. Försko-
lan bör lära sig av skolan att se sig själv som en viktig
del av utbildningssystemet med samma självklarhet
som skolan ser sig som en viktig och grundläggande
del av utbildningssystemet.
Regeringens syfte med att stärka förskolans peda-
gogiska roll och ge förskolan sin rättmätiga plats i
utbildningssystemet har uttryckts genom att vi har
flyttat över ansvaret för förskolan från Socialdeparte-
mentet till Utbildningsdepartementet, att vi har ändrat
den ansvariga myndigheten från Socialstyrelsen till
Skolverket, att vi har fört in lagstiftningen om barn-
omsorgen och förskolan i skollagen från socialtjänst-
lagen.
Men det viktigaste steget är det som vi nu snart
skall ta, att förskolan för första gången någonsin får
en egen läroplan. Det är ett historiskt beslut för för-
skolan, och det är ett viktigt erkännande av förskolans
betydelse. För första gången någonsin får förskolan en
egen läroplan med samma dignitet som den läroplan
som gäller för skolan.
Det är en mycket viktig fråga om läroplanen som
vi socialdemokrater har arbetat långsiktigt med. Det
är en rad olika delar i de reformer vi genomför för att
stärka förskolans roll. En statlig förordning ger nu
tyngd åt en jämn och hög kvalitet i förskolan och
tydliggör förskolans pedagogiska uppdrag.
Det här beslutet att ha en egen läroplan för försko-
lan är en mycket stor tillfredsställelse för mig. Vi
kommer sedan att ha tre läroplaner för utbildningssys-
temet för barn och unga - tre läroplaner som följer på
varandra, som har en gemensam syn på barns lärande
och utveckling, men som ändå skiljer sig åt för att inte
göra våld på de olika verksamheternas särart: en lä-
roplan för förskolan, med sin särart, en läroplan för
grundskola, förskoleklass och fritis, med sin speciella
profil, och en läroplan för gymnasieskolan och vux-
enutbildningen, med sin särart. Samtliga läroplaner
följer en gemensam syn och har många likheter men
också olikheter.
Jag kan inte avhålla mig, fru talman, från att ändå
kommentera någonting av det som har sagts i debatten
tidigare. Moderaterna hävdar nu helt förvånande
ståndpunkten att en läroplan leder till att föräldrarnas
ansvar minskar och att man förhindrar pedagogisk
utveckling. Det har man framfört i debattartiklar i
tidningar, och det säger nu också Catharina Elmsäter-
Svärd här i debatten.
Jag skulle vilja fråga Catharina Elmsäter-Svärd
om moderaterna har samma syn på läroplanen för
skolan. Är det så att läroplanen för skolan förhindrar
föräldrarna från att ta sitt ansvar och försvårar en
pedagogisk utveckling av skolan? Vad är det annars
som är så annorlunda med läroplanen för förskolan
som tycks ha den effekten?
Så till Folkpartiet och Ola Ström. Nu säger Ola
Ström här i talarstolen att Folkpartiet länge har käm-
pat för en läroplan för förskolan. Jaså? Hur kan det då
komma sig att när Folkpartiets dåvarande partiledare
hade ansvar för verksamheten fördes det inte fram,
vare sig i regeringsförklaringar eller i praktisk politik,
något behov av att stärka kvaliteten i förskolan, av att
ge förskolan en egen läroplan eller av att ge förskollä-
rarna ett särskilt ansvar.
Hur kan det då komma sig att Folkpartiet inte i
motioner i riksdagen eller på annat sätt har krävt en
särskild läroplan för förskolan eller en särskild regle-
ring av förskolans kvalitet? Det var ju t.o.m. så att när
man antog förskolans pedagogiska program, som är
de riktlinjer som vägleder verksamheten i dag, var
man i Folkpartiet mycket tveksam till de riktlinjerna.
Jag tycker att det är litet patetiskt att nu höra
Folkpartiet säga att man länge har kämpat för den
läroplan som vi nu föreslår. Men jag är glad att Folk-
partiet ansluter sig till behovet av en läroplan i försko-
lan.
Svensk förskola har ju en hög kvalitet. Det är en
utveckling som har skett under kommunalt och enskilt
huvudmannaskap och tack vare en kunnig och enga-
gerad personal. Vi har i dag en högre andel förskollä-
rare i förskolan än någonsin tidigare. 60 % har för-
skollärarutbildning. Detta är en viktig förutsättning
som möjliggör att vi nu kan införa en läroplan med så
högt ställda kvalitativa och pedagogiska krav.
Kvaliteten i förskolan har till stor del utvecklats
med staten på åskådarplats. Det är viktigt för oss i
riksdag och regering att komma ihåg det och att re-
spektera den höga prioritet av kvalitet och kompetens
i förskolan som kommunerna faktiskt har visat.
Jag anser att ledarskapet i förskolan har mycket
stor betydelse. Jag kan inte se att ledarskapet i försko-
lan på något avgörande sätt skulle skilja sig från le-
darskapet i skolan när det gäller betydelse och vikt.
Jag anser att förskollärarna med sin höga kompe-
tens har en avgörande roll för att det skall bli möjligt
att nå läroplanens mål. I många förskolor har också
förskollärarna ett särskilt ansvar för verksamheten.
När vi nu tar steget att införa en läroplan för för-
skolan skärper och tydliggör vi de krav som staten
ställer på kvalitet och pedagogisk profession i försko-
lan. Det kallas målstyrning och har mött stor uppslut-
ning i den här kammaren när det har gällt skolan. Jag
tror inte att det är genom ökad statlig reglering som vi
höjer kvaliteten utan genom att vi på ett bättre vis
sätter upp höga mål och överlåter åt kommunerna och
huvudmännen för verksamheten att utforma arbetet så
att man kan nå de här höga målen.
Min bedömning är den att den läroplan som vi
presenterar leder till högre krav på personalens kom-
petens och utbildning än en förskola utan läroplan.
Avslutningsvis, fru talman, vill jag säga att kun-
skapssamhället är ett aktivt val. Det förutsätter en
tydlig politisk prioritering av utbildning, av hela ut-
bildningssystemet. Jag vill att förskolan skall inklude-
ras i begreppen kunskapssamhälle, livslångt lärande
och utbildning. Förskolans läroplan, den första nå-
gonsin, som regeringen kommer att besluta om den
11 juni, efter det att kammaren har ställt sig bakom
propositionen, är ett historiskt och avgörande steg för
förskolans status, kvalitet och utveckling.