Fru talman! Behövs det en statlig förordning för
arbetet inom barnomsorgen, och vad skall den i så fall
leda till? Behövs det en läroplan för att säkra den
pedagogiska utvecklingen för barn mellan ett och fem
år? Eller är det ett sätt att på traditionellt socialdemo-
kratiskt vis minska föräldrars ansvar och inflytande
över barnen? - Det här är frågor som vi kan och
måste ställa oss inför det ärende vi skall diskutera i
dag.
Det är första gången som förskolans pedagogiska
verksamhet tas in i det statliga regelverket. Hittills har
statens styrning av förskolan främst handlat om råd
och rekommendationer; kommunerna har själva givits
friheten att utforma riktlinjer för verksamheten. Syftet
med läroplanen sägs vara att skapa bättre förutsätt-
ningar för en hög och jämn kvalitet och underlätta
integrationen mellan förskolan och skolan.
Det är självklart att varje förälder, och förmodli-
gen allmänheten i stort, önskar barnomsorg och skola
av hög kvalitet. Men frågan är om vi verkligen vill att
barn från ett års ålder skall inlemmas i ett mer eller
mindre enhetligt system av regler vars syfte är att
underlätta integrationen med den obligatoriska grund-
skolan. Får små barn en bättre uppväxt om statens
ansvar och befogenheter ökar, på bekostnad av föräld-
rarnas?
Svensk familjepolitik har byggts utifrån de ratio-
nella och materiella mål där den sociala ingenjör-
skonsten, med makarna Myrdal i spetsen, varit tongi-
vande. Föräldrarna har ifrågasatts och givits allt sämre
förutsättningar att ta sitt föräldraansvar.
Familjepolitiken har inriktats på att alla barn helst
bör gå i en offentligt anordnad barnomsorg. Otaliga är
de debatter där allt ifrån hemmavarande föräldrar till
dagmammor och alternativa lösningar har ifrågasatts
och motarbetats. Det sena 70-talets alternativrörelser
var en verklig befrielse. Äntligen vågade många kräva
och starta alternativ barnomsorg till gagn för barnen
och för föräldrarna.
I dag finns vissa valmöjligheter för småbarnsför-
äldrar, trots att den socialdemokratiska regeringen
försämrat villkoren för alternativen.
Familjen som den viktigaste institutionen för barns
fostran och utveckling måste stärkas. Erfarenheterna
visar att ingenting är så betydelsefullt för barns socia-
la, emotionella och intellektuella utveckling som
starka sociala familjeband och föräldrar som kan och
orkar ta sitt föräldraansvar.
Erfarenheterna visar dessutom att barn är olika
och har olika behov. Risken med likriktade eller allt-
för enhetliga lösningar vad gäller barnomsorg och
skola, är att många barn hamnar vid sidan av - utan
det stöd och den speciella stimulans som det enskilda
barnet behöver.
Det finns inslag i det socialdemokratiska förslaget
som genomsyras av en ambition att se till att alla barn
placeras på dagis, och helst ett kommunalt sådant.
Förordningen gäller inte enskilt drivna daghem, famil-
jedaghem eller andra alternativ. Risken är uppenbar
att det tolkas som om dessa vore sämre än de som
arbetar enligt statens regler.
Därtill kommer att socialdemokratiska politiker
redan har antytt att kommunerna bör ställa krav på de
fristående alternativen att arbeta efter läroplanen. Vart
tar utvecklingen, kreativiteten och friheten vägen då?
Det är mot bakgrund av dessa frågor som vi mode-
rater inte vill ha en statlig läroplan för förskolan. Vi
menar att föräldrarnas önskemål och kunskaper om de
egna barnens behov måste få komma till uttryck när
det gäller valet av barnomsorg. Vi anser att det i
första hand måste vara föräldrarna som skall ställa
kraven på god kvalitet genom att kunna välja barnom-
sorg. Det är orimligt och omänskligt att mer eller
mindre kräva att var och en skall lämna sina barn till
en statligt reglerad verksamhet från ett års ålder.
Ett sätt att säkra hög kvalitet i den offentliga barn-
omsorgen är att se till att den personal som ansvarar
för verksamheten har en gedigen utbildning. Jag repe-
terar för statsrådet Ylva Johansson: den som ansvarar
för verksamheten har gedigen utbildning. När det
gäller mindre barns utveckling och inlärning är det
förskollärarna som har en sådan utbildning.
Vi anser att förskollärarna bör ha det professionel-
la ansvaret för förskolans pedagogiska verksamhet.
Men regeringen låter sig nöjas med att de statliga
reglerna gäller som direktiv åt arbetslaget. Förskollä-
rarnas utbildning tillerkänns uppenbarligen inget
värde. Därmed är det stor risk för att de mindre bar-
nens förmåga till inlärning inte tas till vara och att det
skolförberedande arbetet blir mindre meningsfullt. I
ett längre perspektiv är det en förödande konsekvens
och ett kunskapsförakt.
Men det är inte bara barnomsorgens pedagogiska
kvalitet som riskeras. Alla vi som har eller har haft
barn inom barnomsorgen vet att det inte bara handlar
om pedagogisk verksamhet. Barnomsorgen är ju ock-
så barnens vardag när mamma och pappa måste arbeta
- att barnen bara får vara, att de kan leka fritt eller att
de har någon att tycka om, vilket också är viktigt. Och
omsorgen är minst lika viktig i detta avseende. Risken
med statliga läroplaner är att den fria leken och var-
dagen beskärs på bekostnad av planering och peda-
gogisk verksamhet.
Vår slutsats är att föräldrar måste ges möjlighet att
välja barnomsorg och inriktning inom den. Barn och
deras familjer är olika. Det i sig är en garanti för höga
krav på kvalitet i barnomsorgen. Föräldrarnas intresse
och engagemang för att ge barnen en stimulerande
uppväxt skall inte underskattas.
Vikten av att barns nyfikenhet och förmåga att lära
tas till vara och betydelsen av förståelsen för grund-
läggande normer och värden leder inte till krav på att
alla barn måste gå i förskola från ett eller tre års ålder.
Det finns en risk, som vi ser det, att en läroplan
kommer att lägga en hämsko över verksamheternas
utveckling. Den skall ju ligga till grund för kommu-
nernas tillståndsgivning och tillsynsutövning. Det kan
ju ge snäva utgångspunkter när kommunerna skall ge
sitt tillstånd för alternativt driven barnomsorg.
Frågan är om de verksamheter som i dag drivs i
enskild regi skulle få möjlighet till det om en läroplan
alltid skall ligga till grund för verksamheten. Och vem
vinner på det när utvecklingen begränsas?
Fru talman! Jag har bara ett enda yrkande, nämli-
gen yrkandet under mom. 2, dvs. vår reservation 1,
som innebär att vi yrkar avslag på förslaget att införa
en läroplan i förskolan.