Fru talman! De debatter som vi i dag för om ut-
bildningsutskottets betänkanden blir mina sista som
riksdagsledamot. Jag skall därför kortfattat passa på
att tacka mina kompisar i utbildningsutskottet. Ni är
jättebra allihop, och det har verkligen varit ett nöje att
få sitta i utbildningsutskottet.
Nu när man skall sluta med politik kan det vara
skönt att - när man sitter hemma vid köksbordet och
kanske är arg över en del tokigheter som ni kommer
att besluta i framtiden - veta att det ändå har gjorts
med gott hjärta och att det också kan finnas en god
tanke bakom tokigheterna. Så har det i alla fall varit
hittills. Ni är jättebra. Det har varit ett nöje att få
arbeta ihop med er.
Så till dagens ärende. Jag tror att Folkpartiet mer
än något annat parti har varit engagerat i frågor som
tidigare rörde barnomsorgen och som i dag rör försko-
lan. Vi har kämpat, väntat, talat och längtat efter det
betänkande och den proposition som vi behandlar i
dag.
När Barnomsorg och skola-kommittén kom med
sina två betänkanden tyckte vi att det såg väldigt bra
ut. Den representant från Folkpartiet som satt med i
den utredningen var väldigt nöjd med att ha fått ige-
nom i stort sett alla de krav som vi tyckte var viktigast
när det gällde förskolan.
Med detta som bakgrund blev vi faktiskt litet
snopna och besvikna över den här propositionen. Vi
hade kunnat ha en glädjens dag i dag och skålat i
champagne. Nu känns det mer som att det är läge för
avslagen sockerdricka. Det blev inte riktigt så bra som
vi trodde. Det är några punkter där vi har väldigt svårt
att förstå varför majoriteten har landat på det som
man har landat på.
Marie Wilén talade om alla de brev som vi har
fått. Jag tror sällan att jag som politiker har fått så
många brev. Det visar att detta är en fråga som enga-
gerar väldigt många i vårt samhälle och inte bara de
som arbetar inom förskolan. Det skulle ta för lång tid
att läsa upp alla, men det är ett brev som sammanfal-
ler väldigt väl med den uppfattning som vi har i Folk-
partiet, så jag tänkte låta brevskrivaren göra sig till
talesman för det som vi i Folkpartiet tycker är kons-
tigt. Det är Marie i Vällingby som skriver så här:
"Det är med förfäran som vi läser Ylva Johans-
sons ändrade förslag till den nya läroplanen i försko-
lan. I det första förslaget hade förskollärarna specifikt
ansvar för att läroplanen följdes. Ändringen innebär
att det gemensamma ansvaret läggs på hela arbetsla-
get oavsett utbildning.
Med en bakgrund som barnskötare och flera års
arbete inom förskolan och numera studerande till
förskollärare tycker vi oss ha en viss insikt. Som
barnskötare på en avdelning med ca 20 barn med
olika bakgrund kände vi oss ofta otillräckliga. Vi hade
inte tillräckligt med kunskaper för att bemöta barn
med olika behov av stöd.
För att kunna göra ett bra arbete i förskolan be-
hövs en tydlig och kompetent ledare som kan inspire-
ra och driva verksamheten framåt. Om alla i ett ar-
betslag skall ha lika mycket ansvar för verksamheten i
förskolan hamnar vi genast på minsta gemensamma
nämnare. Vem gagnar det?"
Så skriver Marie i Vällingby. Jag vidarebefordrar
den frågan: Vem gagnar det att man nu ger ansvaret
till hela arbetslaget och inte till dem som har den
utbildning och kompetens som behövs för att leda en
bra pedagogisk verksamhet i förskolan? Vad är det
för fel med att låta förskollärarna som har högskole-
utbildning också få ta det ansvar som de är utbildade
för? Det har jag väldigt svårt att förstå, och detta har
Folkpartiet en helt annan uppfattning om.
När förskolan får ett större pedagogiskt ansvar än
tidigare är det kanske ännu viktigare att det är utbil-
dad personal som har huvudansvaret för verksamhe-
ten. Efter tre år i högskolan har man ju den kompetens
som behövs för att lära och utveckla barn. Det är en
kompetens och en yrkeskår som är värdefull och som
vi borde ta mycket mer på allvar än vad som fram-
kommer om majoriteten får sin vilja igenom i det här
betänkandet.
För Folkpartiet är det lika viktigt att ingen obehö-
rig personal skall ha pedagogiskt ansvar inom försko-
lan som det är att ingen obehörig grundskollärare
skall undervisa inom grundskolan. Folkpartiets mål är
att all personal med pedagogiskt ansvar inom försko-
lan skall vara högskoleutbildad. Det är också viktigt
att de barnskötare som i dag arbetar inom förskola ges
möjlighet till vidareutbildning till förskollärare. Det
var den ena punkten.
Den andra punkten som vi är oerhört kritiska emot
i det här betänkandet gäller målen för förskolan. För
att en läroplan skall få effekt måste det finnas indivi-
duellt uppsatta mål för vad barn skall uppnå i skolan.
Vi saknar detta i betänkandet. För både elever och
lärare är det viktigt att det finns klara mål för verk-
samheten. Det bör vara två typer av mål, anser vi: ett
mål som anger inriktningen på förskolans pedagogis-
ka verksamhet och samtidigt uttrycker en önskad
kvalitetsutveckling - det brukar kallas mål att sträva
mot - och det andra målet skall utgå från det enskilda
barnets förutsättningar och med hänsyn till detta ut-
trycka vad barnet skall ha uppnått när det lämnar
förskolan - det brukar kallas mål att uppnå.
För oss liberaler är det självklart att människor
som arbetar inom skolan har mål med verksamheten
och ansvar för att de uppfylls. Detta bör även gälla för
den pedagogiska verksamheten inom förskolan.
Att inte ha klart uppställda mål eller något resulta-
tansvar för verksamheten inom just förskola visar
vilken liten tilltro majoriteten har till små barns möj-
ligheter till lärande och till deras högskoleutbildade
lärares kompetens. Jag tycker att det är litet märkligt
att det bara är Folkpartiet och Miljöpartiet som har
denna uppfattning.
Den tredje punkten - som är oerhört viktig - bott-
nar i den uppfattningen att den utvidgade pedagogiska
inriktningen på förskolan är så viktig därför att det ger
alla barn en likvärdig chans i livet. Utbildning och
kunskap blir alltmer viktigt i arbetslivet och i vuxen
ålder. Vi vet att mekanismerna för vilka som kommer
att klara att skaffa sig den utbildningen och vilka som
inte gör det grundläggs väldigt tidigt. Därför är det
viktigt att detta verkligen kommer alla barn till del.
Därför vill vi att samtliga barn från tre års ålder skall
erbjudas plats inom en barnomsorg med tydlig peda-
gogisk inriktning.
I många kommuner förlorar barn till arbetslösa sin
plats inom barnomsorgen. Men med ökad pedagogisk
inriktning inom förskolan är det extra viktigt att alla
barn får denna möjlighet att utvecklas. Jag, som har
varit kommunalråd, vet att det ofta kan vara ekono-
miska skäl som gör att man inte har denna utbyggnad
i alla kommuner. Men jag tycker ändå att detta är en
så oerhört viktig rättvisereform att regeringen borde
överväga - om det är en resursfråga - att se till att
detta verkligen blir möjligt i alla kommuner. Det är en
oerhört viktig rättvisefråga.
Jag vill kort kommentera det som Catharina Elm-
säter-Svärd för moderaternas räkning och Marie
Wilén för Centerpartiets räkning var inne på. Jag
tänker inte söka någon debatt, men när Catharina
Elmsäter-Svärd beskriver den pedagogiska verksam-
heten inom förskolan, då känner jag att vi nog inte har
riktigt samma bild av vad pedagogisk verksamhet
innebär. Det som Cathrina Elmsäter-Svärd beskriver
är egentligen inte kritik av pedagogik i förskolan, utan
det är kritik av dålig pedagogik i förskolan. Det är
alldeles givet att det inte finns något motsatsförhål-
lande mellan en djupare pedagogisk inriktning i för-
skolan och att barnen leker och har det trevligt och
tryggt, snarare tvärtom. Den moderna pedagogiken
går ut just på detta. Men det blir kanske mer en debatt
om verklighetsbild. Jag hoppas verkligen att min litet
mer optimistiska syn är den som bäst överensstämmer
med verkligheten.
Sedan är jag kanske litet mer bekymrad över detta
att ett införande av läroplan på något sätt skulle göra
det svårare för alternativ till den kommunala försko-
lan att hävda sig. Jag kan inte riktigt se att det skulle
behöva att vara så. Om det vore så, då vore det ett
bekymmer. Jag är naturligtvis väldigt angelägen om
att föräldrarna skall ha total valfrihet när det gäller
vilken form av förskola som de önskar till sina barn.
Men det står ju alla fritt - även för de förskolor som
inte är kommunala - att ansluta sig till denna läroplan
eller till någon annan inriktning. Vi måste väl tro på
föräldrarnas förmåga och förnuft när det gäller att
själva välja vad de vill. Jag hoppas att dessa farhågor
inte besannas. Men det är någonting som verkligen
måste bevakas i framtiden.
Fru talman! Med det anförda vill jag yrka bifall till
reservation nr 13 under mom. 21.
I detta anförande instämde Lennart Rohdin (fp).