Fru talman! Det är nu några år sedan vi hörde ro-
pen skalla om daghem åt alla. Det beror inte på att
behovet av bra barnomsorg är mindre, utan att vi nu
har nått en punkt där vi har så gott som full behov-
stäckning. De flesta kommuner kan erbjuda plats för
de som vill ha det och behöver det inom några måna-
der. Det ser jag som en seger för alla oss som i åratal
har stridit för barns rätt till en trygg, rolig och stimu-
lerande uppväxt och för föräldrars rätt att slippa välja
mellan barn och familj och förvärvsarbete.
Nu är det dags att ta nästa steg i form av en läro-
plan för förskolan. Vi är så gott som ense om att det
behövs en läroplan. Jag tycker att det är väldigt bra.
Den är nu bara moderaterna som ställer sig utanför.
Jag delar i hög grad Ola Ströms förundran över
Catharina Elmsäter-Svärds inlägg här för en stund
sedan.
Avsikten är att göra förskolans pedagogiska roll
tydligare och skapa bättre förutsättningar för en hög
och jämn kvalitet över hela landet. Steget från försko-
lan till förskoleklass och därifrån till skolan skall
kännas viktiga för varje barn. Varje barn har rätt att
känna att nu börjar någonting nytt och spännande.
Men samtidigt skall varje barn också ha rätt att känna
att de olika verksamheterna arbetar mot samma mål
och har samma syn på barnen och deras behov.
Läroplanerna skall på det här sättet länka i varand-
ra så att de gemensamma målen blir tydliga. Också av
det skälet är det bra att vi får en läroplan också för
förskolan. Det gör dess roll tydligare. Det är bra att
läroplanen i allt väsentligt bygger på samma grunder
som läroplanerna för övriga skolformer. Barns läran-
de och utveckling skall ses i ett långsiktigt perspektiv,
och grunden läggs i förskolan.
Det är också viktigt att betona att förskolan där-
med inte skall förändras i sin funktion. Den förälder
som arbetar eller studerar eller av annan anledning
behöver stöd i sin omsorg och fostran av barnen skall
naturligtvis kunna få det. Den pedagogik och de ar-
betsformer som har utvecklats inom förskolan bygger
på goda kunskaper om barns utveckling och är där-
med av utomordentligt stort värde. Det är alltså inte
tal om att göra förskolan mer lik den traditionella
skolan i sina arbetsformer. Barnen skall erbjudas en
lärorik och utvecklande miljö där inte minst leken
fortsatt är ett viktigt inslag. Jag instämmer i att det
snarare är skolan som skulle behövas "förskolefieras"
en del.
Förskolans läroplan kommer att inledas med en
redovisning av den värdegrund som verksamheten
skall bygga på. Vi känner den från de övriga läropla-
nerna, och vi känner den också från samhället i övrigt.
Det senare tycker jag är viktigt att betona. Det är de
värden som är gemensamma för hela vårt samhälle
som också skall prägla förskolan och skolan.
Det handlar om att låta barnen utvecklas till öpp-
na, solidariska och toleranta människor med respekt
för varandra, människors lika värde och vår gemen-
samma miljö. Det handlar om att motverka traditio-
nella könsroller och att ge pojkar och flickor lika
möjligheter att utveckla intressen och förmåga. Det
handlar om att utvecklas till demokratiska samhälls-
medborgare som känner lust både att påverka och att
ta ansvar.
Utgångspunkten för arbetet skall vara principen
om alla människors lika värde. Våld, mobbning och
rasism har på ett otäckt sätt demonstrerat vårt gemen-
samma tillkortakommande när det gäller att för barn
och unga i stället visa på respekt, tolerans och gemen-
skap som alternativa mönster för vår samlevnad.
Läroplanen kommer att stryka under att alla som
arbetar i förskolan skall hävda dessa grundläggande
värden och ta avstånd från uppfattningar och agerande
som strider emot dem. Det kräver kompetens, inte
minst det som brukar kallas för social kompetens. Det
är inte alldeles givet att man kan läsa sig till det i
böcker. Med det här uppdraget till all förskolans per-
sonal följer också behovet av att de anställda tillsam-
mans får tillfälle att reflektera över begreppens inne-
börd och i svåra situationer också få tillgång till
handledning.
Fru talman! Till det som har diskuterats mycket i
denna fråga hör till vem läroplanen skall rikta sina
krav. Det är ju så vi skall se den. Vi har valt att rikta
dem dels till alla som arbetar i förskolan, dels till
arbetslaget. Jag menar att vi därmed tar till vara den
goda tradition som har utvecklats inom förskolan att
arbeta i lag oberoende av utbildningsbakgrund och
olika yrkesbeteckningar. Det har varit av stort värde
för förskolan att människor med olika bakgrund och
erfarenheter har samverkat för att nå gemensamma
mål. Det breddar förskolans kompetens, och det är i
sig en bra illustration till hur målen i läroplanen kan
nås genom samarbete. Det är också en bra förebild för
barnen.
Det betyder lika litet nu som tidigare att yrkesi-
dentiteterna skall suddas ut. Tvärtom är det av stort
värde att personal med olika kompetens och erfaren-
hetsbakgrund finns med i arbetslaget. Det breddar de
resurser som kommer barnen till del, och det utveck-
lar förskolans arbete.
Detta minskar inte heller kravet på kompetens hos
personalen. Läroplanen förutsätter tvärtom hög pro-
fessionalism och att vi utgår från att kommunerna
liksom tidigare är angelägna om att personalen är
välutbildad för att klara högt uppsatta mål. Vi anser
inte att det finns någon anledning att ytterligare regle-
ra detta vare sig när det gäller personalens samman-
sättning eller formerna för förskolans ledning. Kom-
munerna är huvudmän för verksamheten och har det
allra största intresse av att den fungerar bra. Jag har
litet svårt att förstå varför så många av er centralt vill
styra hur organisationen ser ut på den enskilda försko-
lan.
Jag har redan tidigare berört innehållet i läropla-
nen i den del som behandlar värdegrunden. Omsorg,
lek och lärande har också ett stort utrymme. Det byg-
ger i sin helhet på förskolepedagogik som har utveck-
lats och där leken spelar stor roll. Det handlar om att
släppa loss och öva fantasin och om samarbete, inle-
velse- och kommunikationsförmåga. Det gäller att
träna den sociala kompetensen. Förskolan skall präg-
las av det faktum att alla barn vill lära sig, vill utveck-
las och vill växa. Uppgiften för förskolan är att stödja
den viljan och ge barnen bra redskap.
Språket tillhör det allra viktigaste. Den som äger
ett rikt språk har verktyg för att hantera t.ex. konflik-
ter, där annars andra medel kommer till användning.
Det kan vara okvädesord, hot och i det yttersta - våld.
Förskolan skall uppmuntra barnen i deras utveck-
ling - inte så att ungarna sätts på skolbänken vid en
given ålder, utan när det enskilda barnet själv börjar
intressera sig för bokstäverna och siffrorna. Förskolan
har visat sig vara mycket bra på den sortens indivi-
dualiserad verksamhet. Läroplanen ser jag som en
ytterligare uppmuntran i den riktningen.
Förskolan skall hjälpa barn att upptäcka och förstå
omvärlden. Den skall ge insikter om naturen, kulturen
och samhället och förmåga att sätta in sig själv och
andra i det sammanhanget.
Läroplanen betonar också barnens rätt till infly-
tande och vikten av god samverkan mellan förskolan
och hemmen.
Det skulle vara intressant att få reda på vad det är i
läroplanen som skulle kunna hämma den pedagogiska
utvecklingen i förskolan. Moderaterna gör ju ett så-
dant hisnande antagande. Eftersom ingen väl vill
medverka till det borde de åtminstone redovisa beve-
kelsegrunderna för detta antagande så att det gick att
pröva.
Fru talman! Läroplanen föreslås gälla för den
kommunala förskolan. Den skall också vara vägle-
dande, utan att i varje detalj vara bindande, för famil-
jedaghemmen. Särskilt gäller det de delar som be-
handlar värdegrunden. Jag tycker att det är viktigt att i
detta läge säga att det är i privata familjers hem som
sådan här verksamhet bedrivs, och att det sätter sina
gränser.
Självfallet är det ingenting som hindrar att också
andra tillämpar läroplanen i de delar som passar.
Tvärtom är det både naturligt och önskvärt. Självfallet
står det varje kommun fritt att för sin verksamhet i
familjedaghem och öppna förskolor precisera kraven
ytterligare på dem som anställs.
Med detta har jag kommenterat många av de re-
servationer som finns till betänkandet. Jag yrkar bifall
till utbildningsutskottets hemställan i betänkandet och
avslag på reservationerna.
Till sist vill jag också rikta ett tack till Ola Ström.
Du har i hög grad bidragit både till den trevnad som
du nämnde i utskottet och till att vi - mestadels i varje
fall - har kunnat fatta riktigt kloka beslut. Tack för
det, och lycka till med det du skall ägna dig åt i fram-
tiden!