Fru talman! Jag vidhåller att valet blir omöjligt om
man får så tydliga signaler om att alla barn mår bäst
av att vara i den kommunala förskolan, helst från ett
års ålder. Det är det jag vänder mig mot. Att jag inte
säger nej till läroplanen för förskolan beror just på att
jag menar att alla barn som finns där skall ha högsta
tänkbara kvalitet, och då skall man också kunna göra
utvärderingar av att kvaliteten är god. Men det skall
också vara möjligt i andra barnomsorgsformer, om
föräldrar skall kunna känna sig lika trygga med dem.
Jag undrar vem som sätter gränserna när det
handlar t.ex. om integritet i familjedaghemmen. Dag-
barnvårdarna gör det definitivt inte själva. Deras
organisation har innan det här förslaget till läroplan
kom till tagit fram ett eget förslag till läroplan för just
familjedaghemmen. De efterlyser själva en möjlighet
att få komma in i den kvalitetsgranskning som det
innebär att finnas med i läroplanen.
Hindret finns alltså inte där, utan på något sätt är
det en markering från regeringen. Man säger att den
barnomsorg som man har läroplan för är den bästa.
Den ingår i utbildningssystemet, där kommer ditt barn
att få den språkutveckling och den sociala kompetens
som det behöver. Använd de andra omsorgsformerna
om du har lust, men då skall du inte heller vara så
säker på att det går så bra för ditt barn.