Fru talman! Läroplanen för förskolan och försko-
lan skall ses som ett första steg i utbildningssystemet.
Vi som är kritiska till inriktningen mot en enda om-
sorgsform är det därför att vi menar att den blir sty-
rande. Jag vet inte om någon annan har sagt att den
blir tvingande - det har inte jag gjort - men att den
blir styrande är helt självklart. När det kommer upp-
ifrån att det här är den form av verksamhet för barn
som t.ex. stimulerar språkutvecklingen så att barnet
uppmuntras att läsa och skriva, som Ylva Johansson
nu uttryckte det, hur skall då en stackars enkel, vanlig
förälder kunna tro att hon eller han duger lika bra för
den här språkstimulansen?
Jag måste inom parentes berätta om hur jag själv
upplevde detta i början av 70-talet, när jag fick mitt
första barn. Ropen skallade då om daghem åt alla. Vi
fick ingen dagisplats. Min son var ändå oerhört väl
språkutvecklad, vilket ledde till att jag vid flera tillfäl-
len, hos doktorn, på barnavårdscentralen, osv. fick
kommentaren: Det märks att det här är en liten dagis-
pojke! Det var alltså en självklarhet att språkutveck-
ling sker bäst på dagis. I min sons fall var det en
gammal dam som satt och övade språkramsor till-
sammans med honom, och det betydde mycket.
Lika litet som jag kan generalisera och säga att
alla barn skall tas om hand av en äldre dam som läser
ramsor för att de skall få en bra språkutveckling, lika
litet kan vi säga att alla barn får den bästa språkut-
vecklingen inom förskolan. Det här blir styrande, det
går inte att komma ifrån. Därför borde läroplanen få
omfatta olika barnomsorgsformer, inklusive familje-
daghem och öppen förskola.