Fru talman! Barnomsorgen har byggts ut i rask
takt i slutet av 80-talet och i början av 90-talet. Bar-
nens rätt till god omsorg och likvärdiga utvecklings-
möjligheter i förskoleverksamheten skall garanteras.
Detta arbete har fått vänta. Rätten bör preciseras i
skollag och läroplan. Det är ett krav som Miljöpartiet
har ställt länge nu. Självfallet ser vi med glädje att
riksdagen har fått ett förslag från regeringen om en
läroplan för förskolan.
Vad förväntar vi oss då av en sådan läroplan? Vil-
ka av barnens rättigheter är så centrala att de skall
anges i skollag och läroplan? Vilka skyldigheter för
samhälle och förskolor skall skrivas in i lag och läro-
plan?
En huvudfråga är naturligtvis var ansvaret för
verksamheten skall ligga och vilka krav som skall
ställas på dem som skall utföra arbetet. Sådana krav
finns väl specificerade för grundskolan: rektors an-
svar, kommunens ansvar, lärarnas ansvar och krav på
kompetens hos lärarna. Skolverkets ansvar är specifi-
cerat, ofta med angivande av de viktigaste an-
svarsuppgifterna vad gäller ekonomi, pedagogiskt
arbete, elevens situation, tillsyn osv.
När det så gäller motsvarande garantier för försko-
lan är det nästan tomt i läroplansförslaget. I regering-
ens förslag finns bara några allmänna ord om ansvar
för ett ospecificerat arbetslag, och det är naturligtvis
helt oacceptabelt. Man kan få intrycket att regeringen
blandat ihop ansvar och verksamhetsformer. Det är
alldeles riktigt att arbetslaget är en vanlig arbetsform i
förskolan. Det är en bra arbetsform. Men hur skall
man kunna utkräva ansvar av ett arbetslag? Vem
vänder man sig till? Kan jag få tala med den som är
ansvarig för barnens säkerhet vid förskolan? Skall det
vara en talkör som svarar?
Nej, detta duger inte. Det måste arbetas om av re-
geringen. Kompetenskrav på personal skall fastläggas,
och förskollärarens ansvar för den pedagogiska verk-
samheten måste tydligt skrivas in. Dessutom skall det
naturligtvis finnas en person som har det övergripan-
de ansvaret vid en förskola. Kommunens ansvar måste
tydligt anges när det gäller tillsyn, säkerhet, uppfölj-
ning osv. Skolverkets uppgift skall också tydligt an-
ges.
Att varken ansvar eller kompetenskrav anges i
skollag och läroplan ligger knappast i linje med tan-
ken att kvalitetssäkra förskoleverksamheten. Från
Miljöpartiets sida kräver vi att regeringen utarbetar
avsnittet om ansvar och kompetens så att det innebär
verklig säkerhet, inte bara vaga förhoppningar om
säkerhet.
I detta sammanhang vill jag också ta upp frågan
om vilka barn som skall ha rätt att delta i förskole-
verksamheten. Alla är överens om att det är olyckligt
att vissa grupper stängs ute, t.ex. barn till arbetslösa.
Hälften av landets kommuner har på eget initiativ
tagit bort denna orättvisa. Det finns inget annat skäl
än det ekonomiska för att inte kräva att alla kommu-
ner ger den möjligheten. Det är enligt vår bedömning
redan nu ekonomiskt möjligt att ge alla barn - alltså
även barn till arbetslösa - rätt till plats i förskolan
fr.o.m. tre års ålder, vilket vi också föreslår i vår mo-
tion.
Så några ord om läroplanens innehåll. Jag måste
säga att förväntningarna blev stora och positiva när
jag läste betänkandet från BOSK, Barnomsorg- och
skolakommittén. Det fångade upp mycket av det bästa
i god förskolepedagogik vad gäller både mål och
metod. Regeringen inleder avsnittet om läroplanens
innehåll med att betona lekens och omsorgens centra-
la plats i förskolepedagogiken liksom fokuseringen på
barns utveckling och mognad. Men man orkar inte
följa upp ansatsen utan slirar i stället över på omfat-
tande beskrivningar av kunskapsbegreppet och hur det
skall manifesteras i form av kunskap inom språk,
matematik, naturkunskap, kultur osv. Här hamnar det
individuella utvecklingsperspektiv som skall genom-
syra hela förskolepedagogiken i bakgrunden - det
som BOSK lade så stor vikt vid.
Det handlar om synen på barnens utveckling i en
rad olika avseenden: olika pedagogiska inslag i verk-
samheten som stimulerar barns motoriska, sociala,
språkliga, emotionella och kognitiva utveckling. Var-
för har man i regeringens förslag inte mer betonat
dessa aspekter?
Utvecklings- och mognadsaspekterna kommer i
skymundan delvis på grund av att regeringen har
närmat sig förskolans verksamhet från fel håll. Man
har utgått från grundskoleperspektivet och gått bakåt,
i stället för att starta med barnets födelse och gå
framåt. Hade man gjort detta hade t.ex. de minsta
barnens behov, 1-3-åringarna, fått en mer framträ-
dande plats. Man hade t.ex. inte glömt sådana centrala
delar som potträning, motorisk-perceptuell utveckling
och kognitiv utveckling hos små barn, små barns
rättighet till nära kroppskontakt med vuxna etc., så-
dant som naturligtvis skall utgöra viktiga delar i en
läroplan för förskolan.
I detta sammanhang kan man också ställa frågan
om det var klokt att regeringen inte följde kommitténs
förslag att införa, inte bara mål att sträva mot utan
också mål att uppnå. Och det gäller då inte bara
potträning.
Krav på att personalen verkligen följer varje barns
utveckling, t.ex. genom regelbundet återkommande
observationer, måste ingå i läroplanen. Förskollärare
har i sin utbildning fått kunskap om och träning i
observationsteknik.
Från Miljöpartiets sida önskar vi att regeringen
vid det fortsatta arbetet med läroplanen tar upp
mycket mer av det som så väl framförts av BOSK.
Som förslaget nu utformats ser vi en risk för den sko-
lifiering av förskoleverksamheten som vi tidigare
varnat för. Det får inte bli så att grundskolepedagogi-
ken tränger ned i förskolan. Vinsterna är i stället att
hämta genom att förskolepdagogiken får spridning
uppåt i grundskolans första årsklasser.
Det finns flera inslag i förskolans verksamhet som
är så viktiga att de bör garanteras och därmed också
bör ha en plats i läroplanen. Jag tänkte bara nämna
några. Listan kan göras lång, men det mesta står na-
turligtvis utförligt beskrivet i BOSK.
Samverkan mellan föräldrar och förskola måste
tydliggöras. Utvecklingssamtal som finns inskrivet i
grundskolans läroplan skall naturligtvis också finnas
inskrivet i läroplanen för förskolan, t.ex. att man
måste ha utvecklingssamtal med föräldrar minst två
gånger per termin.
Inskolningen är en mycket viktig del som är bort-
glömd. När barnen första gången skall lämna hemmet,
lämna mamma eller pappa och vistas på en helt
främmande plats med nya vuxna måste omställningen
ske med stor omsorg och försiktighet. Personalen
skall få tid att hantera själva inskolningen på det sätt
som de har fått lära sig inom utbildningen.
Personalens tid för planering måste anges. Tre
timmar i veckan t.ex. för veckoplaneringen måste
kunna avsättas. Det bör stå inskrivet i läroplanen.
Minst två planeringsdagar per termin är en annan
viktig sak för att förskolan skall fungera bra. Fort-
bildning för personalen bör skrivas in.
Varje förskola bör också ha sin egen arbetsplan,
precis som grundskolan har. Förskolans mål och verk-
samhetsplan kan få plats i kommunens skolplan, pre-
cis som det som gäller för grundskolan.
Förskolorna är små enheter. De har ingen möjlig-
het att själva hålla sig med specialkunskap. T.ex.
speciallärare för barn med speciella behov av stöd för
språkutvecklingen, förskolepsykolog, barnläkare är
naturligtvis specialister som förskolan bör har tillgång
till. Det bör skrivas in att det åligger kommunerna att
centralt ordna att sådana resurser ställs till förfogande.
Som en sista punkt på listan kan jag nämna det
som alltid glöms bort, nämligen de fristående försko-
lorna i det här fallet och deras tillståndsgivning. Det
är fortfarande oklart om t.ex. en Waldorfskola som
vill starta en förskola i anslutning till sin grundskola
kan göra det eller inte. Kommunen har alltså rätt att
säga nej. Vi föreslår att det skall vara en fullständig
automatik i den frågan, så att det bara är att starta en
sådan förskola om man redan har en grundskola.
Slutligen vill jag ta upp en önskan som är svår att
stipulera i lag eller läroplan men som bör uttryckas
som ett mål att sträva mot: att könsfördelningen mel-
lan förskollärare och barnskötare skall vara så jämn
som möjligt. Barnens vuxenkontakt får inte bli enkö-
nad. Underskottet på män i förskolan är alarmerande,
och åtgärder bör vidtas för att få en bättre tingens
ordning. Det handlar om barnens utveckling av den
egna identiteten och utveckling av naturliga emotio-
nella förhållningssätt till det egna och det andra könet.
Relationer till vuxna män och kvinnor är viktiga för
såväl pojkar som flickor. Detta är av sådan betydelse
att det motiverar en framskjuten plats i läroplanen.
Fru talman! Jag står självfallet bakom Miljöparti-
ets samtliga motioner i ärendet men för tids vinnande
yrkar jag bifall endast till reservation 9 under mom.
14 och 30.