Fru talman! Det är nu den sista debatten om hög-
skola och forskning under den här mandatperioden.
Betänkandet är en uppsamling av 56 motionsyrkan-
den från allmänna motionstiden, men det finns ett
stort innehåll bakom. Yrkandena är ju inte skrivna för
sig utan i ett sammanhang. Det är därför fullt rimligt
att ta upp frågor som också hör ihop med yrkandena.
Innan jag närmare går in på dessa ska jag, för tids
vinnande, yrka bifall enbart till reservation 2 under
mom. 15. I övrigt står jag bakom alla våra andra mo-
tionsyrkanden.
Fru talman! För knappt fyra år sedan kom jag in i
riksdagen. Jag började arbeta med bl.a. frågor om
högre utbildning och forskning. Jag skapade mig ett
slags flygplansbild över landskapet och kunde kon-
statera dels att det fanns en rad styrningar från rege-
ringens håll som var ologiska i förhållande till allmän
svensk utbildningspolicy, dels att dessa styrningar
inte stämde överens med det som man från regering-
ens sida förde fram och genomförde. Denna bild har
förstärkts under mandatperioden.
I den flera tusen år gamla Bibelboken kan man lä-
sa att det goda jag vill gör jag inte, men det jag inte
vill gör jag. Kanske är det detta som gäller.
Hursomhelst påstår Thomas Östros en sak men
gör i realiteten någonting helt annat. Det skapar inte
ökad tilltro till politiker eller till systemet som sådant
- tvärtom. Människor blir misstänksamma, och en
oro skapas som det blir svårt att bemästra och som
kan få allvarliga följder.
Detta händer just nu i det akademiska livet, som
omfattar både högre utbildning och forskning. Jag
fann det därför angeläget att just inför det här anfö-
randet ta en liten titt på några källor. Jag vill också
tala om vad jag har utgått från, nämligen: bilden från
forskarsamhället samt universitetsfolket och de som
är satta till tillsyn av vårt system.
Forskningsinstitutet SISTER har nyligen gett ut
en bok om det nya forskningslandskapet med Ulf
Sandström som redaktör. Han har lyft fram läget.
Högskoleverket har i sin rapportering om kvali-
tetsgranskningar, som vi hörde mycket om i helgen
och som vi har kunnat följa, också lyft fram läget.
Även den statistiska översikt över högre utbild-
ning och forskning som gjorts av Bo Sundqvist från
Universitets- och högskoleförbundet har jag haft
möjlighet att följa.
Det är information härifrån och från ett par andra
statliga utredningar som utgör grunden för mitt anfö-
rande i dag. Jag tycker att det är viktigt att det är
bilden av människor som i realiteten är fullt involve-
rade i ett visst sammanhang som ska få råda i denna
kammare.
Låt mig ta några exempel på Östros beskrivningar
av verkligheten och nämna vad det i realiteten hand-
lar om. Forskning och högre utbildning handlar ju
inte om någonting annat än om vårt lands framtida
välfärd.
· Ministern säger att han ger extra medel till huma-
niora och samhällsvetenskap. Men i själva verket
lägger han tillbaka lite av det som tidigare skurits
ned. I stället för att staten ska vara garant för ett
kunskapsområde som inte självklart är av kom-
mersiellt intresse är det i dagsläget en extern fi-
nansiär, Riksbankens Jubileumsfond, som ger de
mesta pengarna till det här området.
· Ministern säger att han värnar om den s.k. nyfi-
kenhetsforskningen och om grundforskningen.
Men i realiteten har våra universitet dränerats på
fakultetsanslag. Inte ens den lilla del som krävs
för att grundutbildningen ska vara forskningsan-
knuten finns i dag på alla lärosäten.
· Ministern säger att det är hög kvalitet på högsko-
lans olika utbildningar. Men i realiteten visar så-
väl Högskoleverkets granskningar som den all-
männa erfarenheten att kvaliteten har sjunkit av-
sevärt. Regeringen erkänner faktiskt att utbygg-
nadstakten - vi kristdemokrater har där varnat för
sänkt kvalitet - har varit för snabb. Annars skulle
man ju i tilläggspropositionen inte dra ned på det
här området med 276 miljoner kronor.
· Ministern påstår att lärosätena är fria att besluta
om sina egna verksamheter. Men i realiteten finns
det en rad regleringsbrev om var utbildningar ska
finnas, om vilka utbildningar som ska genomfö-
ras, om hur rekryteringen till utbildningarna ska
ske och om man ska få ta intäkter till sin verk-
samhet eller inte.
· Ministern talar om öppenhet och demokratisk
påverkan av verksamheter. Men i realiteten sker
det så många transfereringar med pengar åt olika
håll att ingen egentligen har ett övergripande
grepp om vad och vilka utbildningar som kostar
vad. Östros tillser t.ex. inte att det finns goda
basmiljöer på universiteten. Högskoleförordning-
en säger att all utbildning ska vila på vetenskaplig
grund och på beprövad erfarenhet och att den ska
vara forskningsanknuten. De basmiljöerna finns
inte till fullo i dag!
Vad är det då som händer? Jo, de forskare och
andra som söker forskningsprojekt tvingas ersätta
institutionerna med ungefär 35 % av forskningsansla-
gen - detta för att det ska vara en god miljö för
grundutbildningen.
I realiteten innebär detta t.ex. följande. Människor
ger pengar, kanske 5 000 kr, till Cancerfonden för att
man där ska forska kring cancer. Detta räcker inte
långt. Att dessutom behöva ta 35 % av dessa 5 000
till ett universitets reguljära verksamheter är skanda-
löst. Inte är det väl meningen att de som ger pengar
till forskning av olika slag samtidigt ska bekosta det
som är grunden för en god forskningsmiljö med mel-
lan hälften och en tredjedel? Sådant ska ju staten
ansvara för.
Nu kringgår en rad forskningsfinansiärer detta. De
vill själva anställa folk och ge universitetens männi-
skor tjänstledigt. De vill flytta sina forskningsprojekt
till utländska universitet etc. Knepen är många. Det är
ohederligt att människor som skänker pengar till
forskning inte kan veta att alla de pengar som lämnas
faktiskt går till forskningen.
Kristdemokraterna ser med oro på denna utveck-
ling. Vi menar att man borde ta ett rejält tag för att
komma till rätta med missförhållandena. Vi vill på-
verka unga människor så att de blir intresserade och
vill jobba vidare med den här verksamheten. Men då
måste vi också uppmärksamma att allting är sjyst och
hederligt, att det finns ett inflytande och att staten tar
vad staten ska ta och andra får ta det de ska ta.
Kvaliteten har gått ned. Det är inte svårt att bryta
ned en kvalitet. Det är inte svårt att skapa misstro till
utbildningar. Det är inte svårt att bli av med kunniga
lärare och forskare till näringsliv och till andra länder.
Däremot är det mödosamt att bygga upp en kvalitet
och ett förtroende - särskilt det internationella. Det är
svårt att återfå goda och välutbildade lärare.
Jag tycker att det är fantastiskt när Thomas Östros
lyckligt talar om vilken enastående forskning och
högre utbildning vi har. Jag har valt att inte kritisera
landets verksamhet i internationell belysning. Jag har
valt att inte kritisera områden som jag inte har en
övertygande alternativ handlingsplan för. Jag har valt
att i detta anförande lyfta fram viktiga framtidsfrågor
som måste få en annan inriktning för att vi inte ska
hamna i liknande bakvatten som öststaterna under
årtionden varit i.
Forskning och högre utbildning är detsamma som
ett lands framtida välfärd. Mångfald på den ger grund
för en mängd olika inriktningar där vi i dag inte kan
avgöra vilken som blir mest betydelsefull för vårt
lands tillväxt och välfärd. Vi vet att respekt för stu-
denters egna val är A och O. Därför måste vi ha en
sökbild som avgör vilket innehåll det blir. Vi vet
vidare att ett innovationssystem är jätteviktigt för att
man ska få en bro mellan forskning och ökad tillväxt i
näringslivet. Ökad tillväxt i näringslivet är i sin tur en
grund för att vi faktiskt ska få pengar till bra utbild-
ning och bra välfärd.
Jag har tidigare yrkat bifall och gör det åter till re-
servation 2 under punkt 15.