Fru talman! Miljöpartiet har en större övergripan-
de motion som behandlas i betänkandet. Den beskri-
ver vår syn på högre utbildning och forskning. Jag
håller med Per Bill om att detta inte är rätta tillfället
att ta upp den diskussionen. En del av den berör ju
ekonomiska frågor, och det skulle bli lite för omfat-
tande om vi skulle ta politiken i så stora drag nu. Jag
väljer i stället att hänvisa till betänkandet, som har en
rätt bra sammanfattning av detta, eller till motionen,
Ub456, för dem som är särskilt intresserade.
Jag ska ta upp en del frågor som andra partier har
fört fram och där det föreligger särskilda yrkanden.
Först kan man notera att många av de frågor som
har dykt upp sammanhänger med den kraftiga ut-
byggnaden av universitet och högskolor i Sverige
under det senaste decenniet. Vi har bara under de
senaste fem åren fått 100 000 nya grundutbildnings-
platser utöver dem som fanns tidigare. Detta är natur-
ligtvis välkommet i tider av hög arbetslöshet. Många
har tagit upp frågor som tyder på att förberedelserna
för utbyggnaden skulle ha kunnat göras bättre. Jag
tror att det är berättigad kritik, men antagligen var det
bättre att bygga ut när arbetslösheten var så hög. Det
är en god politik att satsa på utbildning i tider av hög
arbetslöshet. Sedan får man i efterhand göra det som
man egentligen hade velat se gjort i förhand.
Den förändring som sker nu innebär att en mycket
stor del av svenska ungdomar och vuxna får tillgång
till högre studier. Däremot är det naturligtvis inte så
att de får tillgång till den typ av utbildning som vi
hade vid de gamla universiteten, utan det är någon-
ting nytt som de får tillgång till. De nya högskolorna
och universiteten utvecklar nu den högre utbildningen
så att den ska passa de nya skaror av studenter som
kommer och samhällets behov av utbildning. Detta
ska naturligtvis inte ske från centralt håll, utan precis
som det görs nu, dvs. ute på högskolor och universi-
tet. Där arbetar man med detta.
Styrmedlen som man har ligger i själva organisa-
tionen. Från Miljöpartiet har vi föreslagit några saker.
Först och främst fick vi ju nya typer av styrelser för
universitet och högskolor, med förhoppningen att de
nya styrelserna skulle bli betydligt mer kraftfulla än
de gamla var när det gäller förändringsarbete. På
många universitet och högskolor har detta fungerat,
och de nya styrelserna har tagit krafttag och gör för-
ändringar. På andra har det visat sig att styrelserna
kanske inte riktigt blev det vi förväntade oss. Men
detta är under utveckling.
En annan viktig bit är att eleverna, studenterna ute
på högskolor och universitet, måste få en betydligt
större möjlighet att aktivt påverka denna utveckling.
Vi har från Miljöpartiets sida i samverkan med rege-
ringen fått fram ett förslag som riksdagen har antagit
och som stipulerar ett ökat inflytande för studenterna.
Det åligger styrelserna att aktivt arbeta för att stu-
denterna ska få möjligheter att utöva denna aktivitet
och påverka planering, undervisning och kurser, kur-
sers innehåll osv.
Sofia Jonsson tog upp ett stort problem - snedre-
krytering. Det kan förstås vara ett steg i rätt riktning
när man ökar antagningen till högskolorna, och det
har också visat sig att snedrekryteringen har blivit
något mindre allvarlig. Det har blivit lite bättre siff-
ror, men den är fortfarande ett problem. Man kan
observera att det hela tiden satsas och arbetas på
detta, och Miljöpartiet har också här i samverkan med
regeringen kunnat bidra till och vara med om att få
fram olika åtgärder som syftar till att lösa detta pro-
blem, som vi har brottats med i många årtionden men
inte kommit till rätta med. Det senaste exemplet är
rekryteringsbidraget om 120 miljoner, som går ut för
att man aktivt ska arbeta med en rekrytering både till
högskolor och gymnasier för att få in nya grupper i
den högre utbildningen.
Ute på universiteten finns det en mängd intres-
santa åtgärder. Jag skulle vilja nämna Uppsala uni-
versitets försök med det s.k. Bastuprojektet, där man
går ut och ger institutionerna i uppdrag att komma in
med förslag till besparingar om 7 % när det gäller
grundutbildning och forskning. Sedan lämnar man in
förslagen och redovisar dem. Samtidigt ska man läm-
na ett förslag på hur man vill nysatsa för motsvarande
pengar och göra nya saker. Detta är naturligtvis ett
sätt att uppifrån stimulera en förändring i en struktur
som tidigare av tradition har varit mycket trög. Jag
tycker att det är ett bra exempel eftersom det överlå-
ter till dem som är ute på institutionerna att komma
med de konkreta förslagen, men själva takten kan
man bestämma uppifrån. Det hela ser naturligtvis
olika ut beroende på om man är på en nystartad hög-
skola eller på ett gammalt universitet.
Det pågår alltså hela tiden saker, och det kommer
att ta tid. Vi är lite försiktiga med att ingripa för ivrigt
från centralt håll. Miljöpartiet har relativt få förslag
på saker som riksdagen och regeringen ska besluta
om i detalj när det gäller hur detta ska gå till.
Kvalitetsgranskningen är naturligtvis oerhört vik-
tig i ett sådant här förändringsskede, och det har ock-
så satsats på den. Högskoleverket har fått mycket
konkreta uppgifter, som är beslutade om här i riksda-
gen, om en kvalitetsgranskning som nu redan har
börjat och som många åberopar med tillfredsställelse.
De borgerliga partierna använder sig naturligtvis av
detta i oppositionssyfte och visar på att man har hittat
fall där kvaliteten är dålig. Men det är ju precis därför
vi har kvalitetsgranskning! Det här är bara ett tecken
på att den fungerar. Det är alldeles utmärkt. Högsko-
leverkets rekommendation är också sådan att den går
att följa så att vi får en bättre kvalitet. Jag gläds na-
turligtvis inte över att det är dålig kvalitet på sina
ställen, men kvalitetsgranskningen är oerhört viktig,
och det är viktigt att den fungerar, vilket den ser ut att
göra. Det är trösterikt.
Det behövs mer pengar, säger man från oppositio-
nen. Det kan vi väl alla hålla med om. Det har satsats
stora pengar och resurser på den ökade grundutbild-
ningen, men per studerandeplats har det väl varit en
liten minskning - även om den inte är så häftig som
26 %, som man har sagt om minskningen per bidrag
till studerandeplats. Detta bör naturligtvis höjas så
fort ekonomin tillåter. Det är viktigt.
Det finns ekonomiska problem på många ställen.
Jag skulle vilja säga att det är minst lika allvarligt när
det gäller forskarutbildningen, om inte allvarligare.
Detta är en kärnfråga. Får vi inte i gång forskarut-
bildningen ännu mer, och i raskare takt utbildar fler
forskare så är systemet inte möjligt att utveckla. Vi
har en brist på lärare som har egen forskarutbildning
ute på högskolor och universitet. Det betyder t.ex. att
hela idén om forskningsanknytning inte går att ge-
nomföra om vi inte får fler lärare som har forskarut-
bildning. Detta är alltså en viktig del, och här behövs
det också ytterligare resurser. Vi har föreslagit det
från Miljöpartiet, och regeringen har också en ut-
byggnadsplan för ytterligare platser i forskarutbild-
ningen.
Jag tänkte bara kort beröra detaljfrågorna. Kårob-
ligatoriet dyker upp igen. Där har vi deklarerat vår
ställning. Vi tycker självfallet som alla andra att man
ska ha en frivillig anslutning till föreningar och inte
en obligatorisk. Däremot är vi väldigt försiktiga när
det gäller att raskt genomföra ett avskaffande av kå-
robligatoriet eftersom det gäller både de studiesociala
bitarna och naturligtvis också hur man ska hantera de
egendomar som kårerna har i form av donationer osv.
Vi vet att det är svårt. Det har funnits två stora utred-
ningar - en under den borgerliga regeringen och en
under den socialdemokratiska - som har misslyckats
med att få ett förslag på den här punkten. Jag vet att
studentorganisationerna försöker arbeta fram ett för-
slag och jag tycker att det vore en bra lösning om vi
fick ett förslag därifrån. Miljöpartiet avvaktar alltså
detta, och inväntar ett förslag från det hållet. Det tror
jag skulle vara ett bra alternativ till att tillsätta ytterli-
gare en statlig utredning i frågan.
Sedan kan jag bara förvånad konstatera att Folk-
partiet fortsätter att driva idén att privatisera univer-
sitet och högskolor och få dem att övergå i stiftelse-
form. Jag tycker att deras motiv är väldigt konstiga.
Likaså har Kristdemokraterna ett underligt förslag när
det gäller fördelningen av medel till grundforskning-
en.
Det behövs mer medel till grundforskningen.
Miljöpartiet har föreslagit en fördubbling av anslagen
till Vetenskapsrådet. Vi vill att anslagen ska gå den
vägen. Kristdemokraterna föreslår att grundforsk-
ningsmedel ska ges till styrelserna på högskolorna
som sedan ska fördela dem till fakulteterna. Det tror
jag skulle vara ett väldigt olyckligt sätt att hantera
grundforskningspengarna på om man vill behålla hög
kvalitet i svensk grundforskning.
Många intressanta frågor berörs här, men min
talartid är slut.