Fru talman! Den stora och viktiga frågan är kost-
naderna. Det vore olyckligt att föra över medlen via
styrelserna ut till fakulteterna när det gäller grund-
forskningsanslagen. Styrelserna saknar helt instru-
ment för att hantera medlen. Ska man då ute på insti-
tutionerna eller fakulteterna börja undersöka vem som
ska ha anslaget, hur mycket det ska uppgå till osv.?
Det blir en väldigt konstig procedur. Kvaliteten
kommer naturligtvis att rasa. Dessutom måste man
någonstans i systemet bedöma vilka högskolor och
universitet som ska ha stöd och för vilka typer av
forskning osv.
Den konstruktion som vi äntligen har fått med
Vetenskapsrådet, där forskarna själva kan svara för
bedömningar av kvalitet o.d., är en mycket bättre
lösning. Overheadkostnaderna är inget problem alls.
Om pengarna hamnar hos Vetenskapsrådet och sedan
kommer till universitetet får man overheadkostnader-
na avdragna. Det är ingenting som bortfaller och som
staten eller någon annan drar in. Bidragen till dessa
kostnader hamnar ju på högskolan, precis som de
skulle ha gjort på det andra föreslagna sättet. Det kan
inte vara något problem.
Jag kan också säga något kort om Naprapathög-
skolan. Där finns det ett problem, eftersom man har
en samverkan mellan universitetsforskningen och
Naprapathögskolan. Själva examinationen är lite
besvärlig - om jag kommer ihåg rätt - därför att en
del av kompetensen ligger på en universitetsinstitu-
tion. I det här fallet tror jag att det är Karolinska In-
stitutet som har den kompetensen. Man måste då göra
avvägningar och bestämma var examinationsrätten
ska ligga. Jag tror att den här frågan kommer att lösas
i framtiden, så att Naprapathögskolan får examina-
tionsrätten.