Fru talman! Jag tar först Miljöpartiets inställning.
Vi tror att det är av mycket stort värde att man kan
skapa garantier för framför allt forskningens frihet ute
på högskolor och universitet. Det är själva grundbul-
ten i deras verksamhet, dvs. grundforskningen och
den fria forskningen. Det betyder att de ska stå obero-
ende t.ex. mot andra finansiärer. Vi tror att den enda
vägen att verkligen skapa detta oberoende är att staten
går in och garanterar resurserna till verksamheten så
att man inte så småningom glider över i en situation
där man är beroende av en annan privat, utomstående
finansiär. Vi har naturligtvis ingenting emot samver-
kan med näringslivet eller den offentliga sektorn
utanför detta, men det ska då vara mellan två parter
där den ena är ekonomiskt oberoende från början.
Den statliga finansieringen är alltså en garanti för
frihet och oberoende, som vi ser det hela.
Att jag ställde denna fråga till Folkpartiet är inte
konstigt. Jag läser i reservationen: "Det är också
eftersträvansvärt att det i konkurrens med de offentli-
ga högskolorna växer fram privata universitet." Det
tolkar jag som en sorts strävan hos Folkpartiet, efter-
som man tycker att det är eftersträvansvärt. Det var
alltså inte konstigt att jag misstänkte att Folkpartiet
hade en önskan om att se privata universitet.