Fru talman! Låt mig inledningsvis yrka bifall till
reservation 5 som handlar om avskaffandet av kårob-
ligatoriet. Detta är ett ganska litet och tunt häfte med
ett antal motionsyrkanden som har blivit över sedan
den allmänna motionstiden och som inte fick plats i
det stora betänkandet som vi debatterade i december
och som hette Den öppna högskolan. Detta innebär
att det finns ett antal yrkanden som hamnar lite kons-
tigt, dvs. att de har tagits upp för ett halvår sedan, och
att det sedan finns restyrkanden som har blivit kvar
här. Vi har valt att göra ett större särskilt yttrande där
vi går igenom i koncentrat det som vi sade i decem-
ber. Men jag vill för säkerhets skull kommentera
några av de yrkanden som finns även i detta betän-
kande.
Det första yrkandet gäller kårobligatoriet som vi
anser är principiellt fel, och det bör därför avskaffas
så fort som möjligt. Men det är också viktigt att man
gör detta på ett klokt sätt, att man ser till att man i
samband med detta reder ut och har ett förslag färdigt
som ser till att studentinflytandet säkras och som
också ser till att en del studiesociala frågor som kå-
rerna i dag har hand om också i framtiden kan skötas
på ett bra sätt. Och inte minst måste vi se till att det
inte uppstår några skattetekniska problem som gör att
nationer eller andra helt plötsligt skulle åka på högre
skatter.
Det andra lilla yrkandet som jag skulle vilja ta upp
handlar om elitidrottares villkor vid högskolestudier.
Vi har sagt nej till detta av det enkla skälet att vi inte
vill ha en central antagning utan att vi vill att varje
universitet och högskola själva ska välja vilka kriteri-
er de vill ha för att anta studenter. Jag är helt överty-
gad om att när vi får denna decentralisering kommer
ett antal högskolor eller delar av högskolornas profi-
ler att just försöka att attrahera t.ex. duktiga musiker
eller duktiga idrottare.
Låt mig också kortfattat peka på tre kloka folk-
partiyrkanden som vi också har avstyrkt men av en
helt annan anledning än majoriteten.
Det första yrkandet handlar om forskningsstiftel-
sernas styrelser. Naturligtvis vill även Moderaterna
göra förändringar när det gäller forskningsstiftelser-
nas styrelser. Men vi vill gå ännu längre och återföra
hela den frihet som forskningsstiftelserna hade före
socialiseringen 1995.
Det andra yrkandet handlar om fyraårsgränsen vid
forskarutbildningen. Även här vill vi gå ännu lite
längre. Vi vill nämligen att man river upp denna re-
form, men vi vill inte ha kvar den som något riktmär-
ke, utan även här vill vi att varje universitet och hög-
skola själva ska avgöra vilka regler som de vill ha för
sina forskarstuderande.
Det tredje yrkandet är ett yrkande om att det ska
finnas fler fristående universitet och högskolor. Även
detta har vi avstyrkt, men inte därför att vi tycker att
det är ett dåligt yrkande utan därför att det inte är
finansierat. För ett halvår sedan fanns det däremot ett
finansierat yrkande om precis samma sak i en av våra
motioner.
Detta innebär att vi av helt andra skäl än majori-
teten säger nej till dessa tre yrkanden. Men om något
av dem skulle komma under votering kommer vi för
tydlighets skull att avstå från att votera under dessa
tre moment, så att det inte ser ut som om vi skulle ha
samma motivering för våra avslag som majoriteten.
Fru talman! Att dela upp yrkanden mellan dem
som har budgetkonsekvenser och dem som inte har
det är minst sagt problematiskt. Jag tycker att det
leder till pedagogiska problem när man ska visa vad
de olika partierna tycker när det gäller högskolefrå-
gor. Det finns en uppenbar risk att vi kommer att ha
två debatter varje år, en debatt som handlar om de
finansierade förslagen och en annan debatt som
handlar om de inte finansierade men likartade förslag.
Fru talman! Jag har absolut ingenting emot att vi
diskuterar högskolefrågor två gånger per år. Men jag
skulle vilja att vi inte har en stor debatt och sedan en
minidebatt, utan att vi i så fall försöker använda den
andra debatten till att borra djupare in i någonting
som är viktigt. Och det finns många saker i dag som
är mycket viktiga att diskutera när det gäller högre
utbildning och forskning.
Det har varit ett ganska stort antal larmrapporter
om kvaliteten på vår högskola. Så sent som i månda-
gens tidning kunde vi läsa att Högskoleverket, som är
den myndighet som ska se till att kvaliteten är till-
räckligt hög, nu också slår larm om att kvaliteten i
utbildningen är hotad. Högskoleverket säger att vi
måste återställa kvaliteten och att vi måste fundera
över lärarsituationen. Detta sägs av universitetskans-
lern Sigbrit Franke. Detta gör man efter bara ett år.
Man har nämligen sex år på sig att gå igenom kvali-
teten på ett stort antal utbildningar. Men redan nu
efter ett år har man kommit så långt att man kan säga
att det finns stora problem här.
Fru talman! Låt mig peka på vad jag och Mode-
raterna tror är grunden till dessa problem, och låt mig
också försöka att komma med inriktningar på hur vi
ska lösa dessa problem.
Det första problemet är att väldigt många av de
nybakade recentiorerna kommer till universitet och
högskolor och saknar de förkunskaper som de borde
ha. De klarar inte av matten, de klarar inte av språ-
ken, och de tvingas att ta studiemedel för att gå ut-
bildningar så att de får de kunskaper som de borde ha
fått i gymnasieskolan. Denna gymnasiefiering av
högre utbildning är ett problem, inte bara för studen-
ten utan för alla parter.
Den andra problemet är att vi har ett fyrkantigt
och centralistiskt antagningssystem. Detta system ger
problem både i gymnasieskolan och i högskolan. I
gymnasieskolan sänder det en mycket klar signal om
att eleverna ska se till att skaffa sig så bra betyg som
möjligt, inte så goda kunskaper som möjligt. Alltså
väljer de lätta kurser och väljer bort tunga och svåra
kurser där de får plugga mycket för att få bra betyg. I
högskolan hittar vi problem med att studenterna inte
har de förkunskaper som de borde ha. Och här tvingas
man då se till att lägga in extraterminer för att de nya
studenterna ska få de förkunskaper som man utgick
från att de hade från gymnasiet.
Det tredje problemet är att vi har haft en urholk-
ning av grundutbildningsanslagen. Om man tittar på
den urholkningen är den i storleksordningen 3 miljar-
der kronor eller 26 %, om man ska tro Sveriges uni-
versitetslärarförbund. 26 % urholkning av grundut-
bildningsanslagen ger naturligtvis sämre utbildning.
Och när Högskoleverket i sin senaste larmrapport
säger att många studenter nu inte får det minimum av
tio timmar lärarledd utbildning som de borde få utan
bara tre-fyra timmar tror jag att vi hittar svaret. Här
har vi moderater avsatt 1,1 miljard kronor mer än
regeringen för att försöka att se till att ta tag i detta
problem.
Lägg därtill att vi har haft en likadan utveckling
vad gäller fakultetsanslagen och att vi har ett veten-
skapsråd som inte har fått de resurser som man behö-
ver. Sammantaget ger detta att vi har fem olika
punkter som tillsammans ger en sämre kvalitet.
Låt mig avsluta med två frågor till Majléne Wes-
terlund Panke:
1. Vilka konkreta åtgärder tänker Socialdemokrater-
na vidta med anledning av Högskoleverkets larm-
rapport om kvaliteten på våra universitet och hög-
skolor?
2. Vilken typ av kompensation bör de studenter få
som går på en undermålig utbildning?