Fru talman! Som det tidigare sagts här är det här
betänkandet en ganska god blandning av många olika
saker. Jag tänker göra så att jag först kortfattat går
igenom grunden, var vi står, och sedan går jag in på
ett par konkreta yrkanden som vi har diskuterat.
Om vi ska komma till rätta med den sociala och
den geografiska snedrekryteringen måste vi satsa på
högskolorna runtom i landet. Vi måste också satsa på
en bättre distansutbildning. Utbildningen ska ju for-
mas efter studenterna och deras önskemål, inte efter
några gamla uppbyggda system där vi har sagt att så
här ska det se ut för all evighet framöver. Det måste
till ett annat tänkande. Det är studenten och studen-
tens utbildning som ska vara i centrum, inte systemet.
Därför tycker jag i grunden att det är väldigt bra
att vi har byggt ut högskolor runtom i landet, att vi
har fått så många fler utbildningsplatser. Centerpartiet
var också med och såg till att det här blev verklighet.
Men det vi hela tiden påpekade och som är oerhört
viktigt är att kvantitet och kvalitet går hand i hand.
Satsar vi på fler utbildningsplatser måste resurser
följa med. Det måste också finnas en bra kvalitet för
de studenter som väljer att inträda i den höga utbild-
ningen. Det har inte gjort det. Kvalitet och kvantitet
har inte gått hand i hand.
Nu kan vi se resultatet av regeringens politik.
Trots att vi är många som många gånger har påpekat
att vi måste se till att det finns mer resurser till de
högre utbildningarna, universiteten och högskolorna,
så att man kan anställa lärare och det blir en bra ar-
betsmiljö för studenterna för att de ska kunna tillgo-
dogöra sig kunskaperna och gå stärkt ut i arbetslivet,
har det tyvärr inte fungerat. Som sagt kan vi nu se
resultatet.
Per Bill var inne på Högskoleverkets granskning.
Där kan man se tydligt i konkreta siffror att lärar-
bristen är total och förskräcklig. Studenterna får inte
chans eller ens möjlighet till lärarledd undervisning
på de olika lärosätena. Det är inte kvalitet i den högre
utbildningen. Någonting måste görs. Man kan inte
som utbildningsministern i stort sett bara rycka på
axlarna och säga: Ja, men vi har ju satsat under de
senaste åren, och nu ser vi resultatet. Okej, vi går
vidare.
Men han kommer inte med några konkreta åtgär-
der.
Det viktiga är nu att han som den högsta ansvariga
för den högre utbildningen i Sverige tar till sig av de
här siffrorna och ropen på de olika lärosätena och
säga: Visst, vi ska i samråd försöka komma till rätta
med det här och föra fram en strategi så att vi får fler
lärare på de olika lärosätena och att studenterna får
kvalitet i sin utbildning. Någonting annat är oaccep-
tabelt.
Fru talman! Den sociala snedrekryteringen har vi
talat om många gånger i kammaren. Det är en oerhört
viktig fråga. Vi kan se att den i stort sett ser likadan
ut som den gjorde för årtionden sedan. Det är ungefär
samma grupper som söker sig till den högre utbild-
ningen. Vi vet också efter olika undersökningar, bl.a.
SFS undersökning, att det för studenten är ett stort
steg att gå till den högre utbildningen om man inte
har en bakgrund där det har varit väldigt naturligt.
SFS undersökning visar att det är två olika saker som
är avgörande. Framför allt är det ekonomin och studi-
emedlen. Man ser att man under flera år framöver
kommer att skuldsätta sig stort. Det andra är trygg-
hetssystemet. Hur kan jag som student känna mig
trygg i högskolan, i den högre utbildningen?
Vi i Centerpartiet har lagt fram konkreta förslag
om detta. Det ena är ett helt nytt och finansierat stu-
diemedelssystem för att vi ska sänka skuldbördan för
studenterna, för att jag som student ska kunna läsa
tre, fyra eller fem år inom den högre utbildningen och
känna att jag inte har skuldsatt mig över öronen för
resten av livet. Jag får möjligheten att lära mig, läsa
till det jag vill. Jag uppnår ett mål i mitt liv och får
möjligheten till det, oavsett min bakgrund och oavsett
hur mycket pengar jag har i plånboken eller på bank-
boken.
Tyvärr har vi inte fått ett som jag ser det bra och
nytt studiemedelssystem, utan man försöker bättra på
lite grann i det gamla systemet. Ska vi minska den
sociala snedrekryteringen måste någonting göras
framför allt vad gäller studiemedelssystemet.
Trygghetssystemet är ett svåröverskådligt lapp-
system. Vi har diskuterat detta i de borgerliga partier-
na och sagt att en studiesocial utredning vore väldigt
bra. Tänk om vi kunde se till att studenten kunde bli
ett mer enhetligt begrepp och att vi får en trygghet.
Efter mycket påtryckningar från oss sade regeringen i
alla fall att man tillsätter en studiesocial utredning.
Sedan har vi inte hört så mycket mer av det. Jag
skulle vilja fråga Socialdemokraternas representant i
dag vad det är som har hänt. Var det bara så att ni
sade ja till oss därför att vi skrek alldeles för mycket
och alldeles för högt? Eller gör ni det för att ni vill
vänta till efter valet? Hur har ni tänkt? Kommer det
här i gång? Det är trots allt studenternas trygghet som
ska stå i fokus.
Fru talman! Högskolorna bedriver i flera fall
myndighetsutövning i förhållande till studenterna.
Det kan vara examen, man ska bevilja studieuppehåll,
man ska ha rätt att fullfölja utbildningen och tillgodo-
räkna sig poäng och många andra saker. De lokala
regelverk som högskolorna har måste ses över så att
det inte blir en omärklig praxis där man har olika
regelsystem vid de olika lärosätena, vilket blir väldigt
svåröverskådligt för studenterna. Det blir en otrygg-
het i systemet.
Vi har sagt att det ska ses över så att det blir mer
en likställning och man får en enklare överblick.
Därför vill vi göra en förändring i högskoleförord-
ningen för att garantera en bättre säkerhet för studen-
terna kring det här.
Det råder inte heller någon gemensam syn från de
statliga myndigheternas sida vad gäller att vara stu-
dent i Sverige. I vissa fall är man student i tio måna-
der, i andra fall i tolv månader. Det är väldigt svårt
när det inte finns någon enhetlig syn från de statliga
och kommunala myndigheternas sida. Det blir en
otrygghet även här. Beslut som berör samma grupp
människor och som inte samordnas skapar ett ojäm-
likt och i förlängningen diskriminerande system.
Även här bör man göra en översyn för att få fram ett
enhetligt studerandebegrepp i lagar och förordningar.
Slutligen, fru talman, vill jag säga att Centerparti-
et vill att kårobligatoriet ska avskaffas. Jag yrkar
bifall till reservation 3 under punkt 5.