Fru talman! Förra året antog riksdagen regering-
ens proposition Den öppna högskolan. Det var en
mycket radikal proposition som tydligt visar hur vi
socialdemokrater ser på högskolans roll i framtiden.
Vi förde då en intensiv och genomgripande debatt.
Jag tänker inte upprepa den debatten här i dag, utan
jag tänker ganska strikt hålla mig till de reservationer
som det här betänkandet innehåller.
När vi tog beslutet att ställa oss bakom regering-
ens proposition Den öppna högskolan öppnade vi
samtidigt möjligheterna för fler att lära mer genom en
mer aktiv rekrytering med nya vägar till högskolestu-
dier, genom en större tillgänglighet och genom en
förnyelse av arbetsformerna.
Vi stärkte och fördjupade med det beslutet hög-
skolans roll i kunskapssamhället. Vi socialdemokrater
har som mål att 50 % av en årskull ska ges möjlighet
att påbörja högskolestudier före 25 års ålder. Dess-
utom vill vi att högskolan ska finnas som ett alterna-
tiv för den fortbildning och kompetensutveckling som
det livslånga lärandet kräver.
Som ledamot i styrelsen för högskolan i Halmstad
följer jag på nära håll den hisnande förändringspro-
cess som den svenska högskolan befinner sig i. Det
framtida lärandet har i allra högsta grad ena foten i
nutiden.
Fru talman! I dag behandlar vi 56 motionsyrkan-
den från allmänna motionstiden som alla omfattar ett
brett spektrum av olika högskolefrågor. Flera av des-
sa motioner handlar om studenternas rättssäkerhet vid
antagning, tentamina, betygssättning och studieuppe-
håll. Högskoleverket fick i februari förra året rege-
ringens uppdrag att utreda studenternas rättssäkerhet
inom högskolan. I november redovisade verket sitt
uppdrag, och jag vet att man inom Utbildningsdepar-
tementet nu bereder det här ärendet och ser på olika
förslag. Processen att förbättra studenternas rättssä-
kerhet är alltså i gång. Låt oss avvakta och inte före-
gripa beredningen av det här ärendet.
Men jag kan inte underlåta att uttrycka min lite
förvånade nyfikenhet på Folkpartiets och Ulf Nils-
sons förslag när det gäller rättssäkerhetssystem för
studenter. Man föreslår där ett kontraktsbundet rätts-
säkerhetssystem. Studentens skyldighet i Folkpartiets
system utgörs av att ägna tid och kraft åt studierna,
och i stället skulle han eller hon få rättssäkerhet.
Kontrakten ska, säger man i reservationen, till sin
utformning kunna variera mellan lärosätena. Det ska
skapa konkurrens mellan lärosätena som ska gynna
kvaliteten.
Det är här som min nyfikenhet slår till med full
kraft. Föreställer sig Folkpartiet att olika lärosäten ska
erbjuda olika grad av rättssäkerhet i utbyte mot mer
eller mindre tid och kraft åt studierna? Eller kan man
säga så här: Ju mer tid du lägger ned på studierna,
desto större rättssäkerhet erbjuds du. Det är väl bara
Ulf Nilsson som kan ge svar på den här frågan. Men
jag tycker ändå att vi måste reda ut det kontrakts-
bundna rättssäkerhetssystemet. Jag tycker att det är en
väldigt underlig blomma i högskolefloran, om jag får
använda den bilden.
När det gäller studenternas rättssäkerhet är de
borgerliga reservationerna spretiga, men när det gäl-
ler kravet på kårobligatoriets avskaffande är man enig
i en och samma reservation. Precis som Gunnar Gou-
de sade har vi ganska ingående under vår gemen-
samma tid i utbildningsutskottet den här mandatperi-
oden diskuterat kårobligatoriets vara eller icke vara.
Jag kan då säga att jag kan dela uppfattningen att
det finns principiella skäl för att avskaffa kårobligato-
riet. Men de praktiska fördelarna med att behålla det
väger i nuläget tyngre. Jag är övertygad om att mina
borgerliga kolleger här i kammaren också inser att
man inte i en handvändning kan ersätta kårobligatori-
ets roll för att säkerställa studenternas representation i
högskolans olika organ. Den rollen har ju med stu-
denternas utökade formella inflytande blivit större än
den någonsin har varit. Inte heller tror jag att vi har
något enkelt sätt att garantera den studiesociala verk-
samhet som kårobligatoriet faktiskt i dag är en garant
för.
I reservationen utrycker ni litet slarvigt att det får
tillgodoses på annat sätt. Det är ju det andra sättet
som det har visat sig vara så svårt att hitta.
En annan del av de här motionerna och motion-
syrkandena rör forskning och forskarutbildning. Flera
av dem hade vi uppe redan under förra riksmötet, och
vi avslog dem då. Vi socialdemokrater anser fortfa-
rande att den ordning vi nyss har genomfört när det
gäller fördelning av forskningsmedel till universitet
och högskolor är ett garanterat säkert och bra system.
Vi anser också att den förnyelse av forskarutbild-
ningen som vi genomfört under mandatperioden fak-
tiskt är en förutsättning för att klara det som ni alla
har efterlyst i dag, nämligen att öka antalet forskarut-
bildade för att kunna öka antalet disputerade lärare på
högskolor och universitet samtidigt som vi ska tillgo-
dose de önskemål som finns både från privat närings-
liv och offentlig sektor om fler disputerade männi-
skor.
Fru talman! Med det här relativt korta anförandet
yrkar jag avslag på samtliga motioner som behandlas
i detta betänkande och bifall till majoritetsskrivning-
arna i betänkandetexten.