Fru talman! Det blir så konstigt när man hör Lars
Ohly och Lars Ångström säga vad de egentligen vill
göra. De säger att de vill samarbeta, men de vill inte
samarbeta inom de organisationer som faktiskt står
till förfogande. De vill att man ska samarbeta politiskt
men inte inom EU. Man ska ta ansvar för Europas
säkerhet, men man ska egentligen inte samarbeta med
andra länder i Europa. Det blir lite knepigt att förstå
vad innebörden egentligen är av Miljöpartiets och
Vänsterpartiets tänkande.
Sedan låtsas Miljöpartiet dessutom som om valet
skulle stå mellan medlemskap i en militärallians eller
Miljöpartiets isolationism. Men så ser ju inte verklig-
heten ut. Det finns andra vägar att gå. Jag kan in-
stämma något i vissa moment av kritiken mot delta-
gandet i en militärallians, även om jag inte har den
Natonoja som Vänsterpartiet och Miljöpartiet tycks
ha. Man måste ju kunna tala med Nato och delta
tillsammans med Nato i ett säkerhetsarbete.
Vi har haft en aktiv alliansfri hållning i Sverige.
Jag delar gärna den uppfattningen att bevisbördan
ligger hos dem som vill ändra på den rådande situa-
tionen, förändra hållningen och skynda in i Nato.
Men jag tycker inte att Vänsterpartiet och Miljöparti-
et är de som med tydlighet och kraft kan ställa frågan
och visa på alternativ.