Fru talman! Utrikesministern inbjuder till samtal.
Jag välkomnar alla tillfällen där vi får utveckla varför
vi tycker att begreppet alliansfrihet är förlegat på
2000-talet.
Alliansfritt är ingen relevant beskrivning av ett
land som har trupper utomlands under Natobefäl, som
samövar med Nato inom Partnerskap för fred, som
har officerare i Natostaberna och en svensk ambassad
inne på Natoområdet i Bryssel. Sverige har om tre
veckor en svensk general som leder uppbyggnaden av
en gemensam europeisk militärstyrka på 60 000 man
och har inlett ett tätt vapenindustriellt samarbete med
fem Natoländer samtidigt som vår egen försvarsin-
dustri till mycket stor del ägs av intressen i Natolän-
der.
I ett viktigt avseende håller jag med Miljöpartiet
och Vänsterpartiet. Regeringen säger inte hela san-
ningen om vad som nu sker med svensk säkerhetspo-
litik och alliansfrihet. Jag tycker att det är bra att
Sverige överger alliansfriheten. Men vi bör naturligt-
vis göra det öppet efter en ärlig och tydlig debatt och
inte i det fördolda, kamouflerat av hyckleri och bort-
förklaringar.
Den styrka som EU nu bygger upp planerar och
övar inte bara för de minröjningsinsatser som Göran
Persson talade om utan för långt större och freds-
framtvingande insatser. Anna Lindh försäkrar svens-
ka folket både här och vid andra tillfällen att den
aldrig ska användas för fredsframtvingande insatser
utan FN-mandat. Det är inte EU:s politik.
Nej, stopp, säger de andra EU-länderna när det
kommer på tal. Ska vi skriva in i reglerna att Kina -
Kommunistkina, diktatorerna i Beijing - ska ha veto-
rätt för den här styrkan ska användas? Aldrig. Vi ska
arbeta i FN-stadgans anda, men vi ska naturligtvis
inte ge Kina vetorätt.
Jag tycker att det är en mycket rimlig uppfattning.
Vi har flera gånger sett att FN inte kan samla sig till
att ge ett mandat. Vi såg det i Kosovo. USA och Nato
ingrep. Den svenska regeringen protesterade inte. Vi
ser det t.ex. i norra Irak, där Nato nu gör en insats för
att skydda kurderna. Om EU ombads överta den ope-
rationen är det väl inte orimligt att vi kommer att göra
det. Men där finns inget FN-mandat. Exemplen är
många.
Fler och fler inser att alliansfrihet efter vårt EU-
medlemskap och vårt täta Natosamarbete håller på att
bli ett tomt skal. Vi borde enligt Folkpartiets mening
bli medlemmar i Nato. Banden mellan Europas och
Nordamerikas demokratier - det vi brukar kalla den
transatlantiska länken - har haft en enorm betydelse
för friheten och demokratin i vår del av världen.
Alla som kan något om 1900-talets historia borde
inse det. Den länken kunde till sist besegra det kej-
serliga Tyskland. Den länken bidrog i hög grad till att
Hitler besegrades. Den länken bidrog till att Sovje-
timperiet krossades efter det kalla kriget. Den länken
besegrade Milosevic diktatur i två krig och stoppade
Saddam Husseins ockupation av Kuwait. Allt detta
har haft stor betydelse också för Sverige, även om vi i
stor utsträckning har valt att stå vid sidan om.
USA:s försvarsminister varnade häromdagen
återigen för riskerna med att den europeiska styrkan
byggs upp utan täta och förtroendefulla band till Na-
to. Den varningen är befogad. Det finns krafter på
båda sidor av Atlanten som vill klippa av den trans-
atlantiska länken. Det vore en säkerhetspolitisk kata-
strof. Att skapa en klyfta mellan världens mest ut-
vecklade demokratier är det sämsta vi skulle kunna
göra.
Nu är den stora säkerhetspolitiska utmaningen att
överbrygga klyftan åt öster, inte att gräva en ny väs-
terut. Det ankommer på Sverige som EU-ordförande
att lösa det problemet. Det kan visa sig vara det lång-
siktigt allra viktigaste utmaningen under vårt ordför-
andeskap. Då talar vi naturligtvis med långt större
trovärdighet om vi själva är Natomedlemmar.
Om man - som jag hoppas att regeringen kommer
att göra - försvarar den transatlantiska länken gör
man det trovärdigare om man själv vill vara en del av
den. Det kan vi bli om vi stöder den motion som
Folkpartiet har väckt här i riksdagen och som snart
ska behandlas. I den föreslår Folkpartiet ett svenskt
Natomedlemskap.
Svenska folket har rätt att få veta hela sanningen
om vår säkerhetspolitik. Dit hör att begreppet allians-
frihet håller på att förlora sin innebörd. Dit hör också
att ett svenskt Natomedlemskap skulle vara både bäst
för Sverige och för freden och demokratin i resten av
världen.