Fru talman! Det har varit en lång dags färd mot
natt. Jag hade tillsammans med mina borgerliga kol-
leger i socialutskottet hoppats att de funderingar och
den oro vi har känt inför förslaget till stopplag och
dess relation till grundlag och övrig lagstiftning
skulle redas ut från majoritetens sida. Tvärtom har
denna debatt gett vid handen att oklarheterna är större
än de var tidigare. När nu majoritetens företrädare
tvingas upp på banan för att redovisa sina skäl är det
mycket tomt.
Det är som jag sade i mitt inledningsanförande i
morse, vi kan inte stifta lag i riksdagen som strider
mot gemenskapsrätten. Vi krävde att få detta belyst i
socialutskottet. Majoriteten körde över oss.
Vi har nu en möjlighet att begära återremiss, vil-
ket jag härmed gör från Moderaterna, Kristdemokra-
terna, Centern och Folkpartiet, för att ånyo kräva att
få den beredning som ligger i riksdagens ansvar och
socialutskottets beredningsansvar. Det är vårt ansvar
att ta reda på hur denna lag förhåller sig till annan lag.
Jag hoppas att majoriteten inser allvaret i detta yrkan-
de och ser till att vi får den möjligheten som åligger
den lagstiftande makten, dvs. att man vet vilka lagar
man stiftar i denna församling.