Fru talman! Jag tänker koncentrera mig på ett om-
råde inom biståndspolitiken där vi moderater vid flera
tillfällen har riktat stark kritik mot regeringen. Vi
anser nämligen att Sverige inom ett område har ett
särskilt ansvar för att respekten för mänskliga rättig-
heter och demokrati stärks och för att etablerade reg-
ler och principer efterlevs i praktiken. Det gäller de
länder som tar emot ett betydande svenskt bistånd.
Det borde vara självklart att Sverige genom bistånd
till staten inte skall hjälpa länder där fysisk eller psy-
kisk tortyr eller misshandel förekommer. Förödmju-
kelser av medborgarna för deras politiska eller reli-
giösa övertygelses skull eller därför att de tillhör en
kulturell eller etnisk minoritet får inte heller före-
komma.
Vi moderater anser att Sverige har ett direkt an-
svar för att i programländerna systematiskt bidra till
främjandet av demokrati och mänskliga rättigheter.
Vi anser att Sveriges agerande hittills har varit för
svagt. Bistånd har i vissa fall utbetalats utan några
direkta krav på att utvecklingen skall gå mot demo-
krati, med ökad respekt för mänskliga rättigheter.
Regeringar som i decennier förtryckt sitt folk har
kunnat räkna med svenskt bistånd. Sverige måste
betydligt mer än hittills föra en dialog med mottagar-
länderna om vikten av respekt för mänskliga rättighe-
ter och driva på utvecklingen inom detta område.
Zambia är t.ex. ett land som under många år har
tagit emot svenskt bistånd. Hur ser biståndsministern
och regeringen på programlandet Zambia? Nuvarande
biståndsavtal går ut under detta år och håller på att
omförhandlas. Det nuvarande avtalet bygger på en
utveckling mot ökad demokrati och transparens.
Verkligheten är tyvärr den motsatta. Den nya grund-
lagen begränsade på ett odemokratiskt sätt oppositio-
nens möjligheter att kandidera i valet förra hösten. De
valobservatörer som inför valet klagade på bristfällig
väljarregistrering, omfattande röstköp och partisk
nyhetsbevakning sattes i fängelse.
Situationen när det gäller mänskliga rättigheter i
Kenya, som också under många år mottagit betydande
biståndsmedel, är inför valet nu i december mycket
oroande.
Även från Etiopien, som är ett av Sveriges äldsta
biståndsländer, kommer nu flera signaler om att de-
mokratin och respekten för mänskliga rättigheter
försämras.
Vilka konsekvenser får denna negativa utveckling
för inriktningen av vårt fortsatta samarbete med dessa
tre länder?
Vi moderater har alltid hävdat att demokratimålet
och respekten för mänskliga rättigheter är av central
betydelse i dialogen med de länder som tar emot
svenskt bistånd. En viktig uppgift är att få fler länder
att inse att det är inom ett demokratiskt styrelseskick
som medborgarna har de bästa möjligheterna att for-
ma ett samhälle som värnar om rättsstaten och där
yttrandefrihet, politisk pluralism och flerpartisystem
kan utvecklas.
Den nya syn som biståndsministern redogjorde för
här i kammaren för en stund sedan när det gäller en
gemensam värdegrund och stöd till positiva processer,
och som jag hoppas gäller även utvecklingen mot
demokrati och mänskliga rättigheter, är en positiv
signal. Vi har ju i flera år begärt av regeringen att den
årligen, t.ex. i samband med budgetförslaget, skall ge
riksdagen en utförlig rapport om situationen och ut-
vecklingen när det gäller mänskliga rättigheter och
demokrati i mottagarländerna. En sådan rapport skulle
utgöra ett underlag för en utförlig debatt inför beslut
om svenska biståndsinsatser. Vetskapen om att den
svenska regeringen, och framför allt riksdagen i detta
fall, noggrant följer och värderar utvecklingen i fråga
om mänskliga rättigheter och demokrati skulle vara en
viktig signal till mottagarländerna.
Regeringen har valt att inte heller inför denna
budgetdebatt uppfylla våra förväntningar och sitt
tidigare löfte om att redovisa situationen för de
mänskliga rättigheterna och demokratiutvecklingen i
mottagarländerna. Trots att utrikesutskottet redan i
mars 1995 i sitt betänkande om internationellt ut-
vecklingssamarbete uttalade sig positivt om vårt för-
slag till en sådan redovisning, har den redovisning
som därefter skett till riksdagen varit mycket rudimen-
tär. Den har snarast försämrats. Jämfört med den
redovisning som infördes under de borgerliga rege-
ringsåren är den minimal. Det har därför funnits an-
ledning att rikta kritik mot regeringens bristande in-
tresse för hanteringen i detta avseende.
FN:s generalsekreterare Kofi Annan underströk i
sitt tal inför FN:s kommission för mänskliga rättighe-
ter det avgörande sambandet mellan mänskliga rättig-
heter och fredens upprätthållande och betecknade full
respekt för de mänskliga rättigheterna som en förut-
sättning för verklig och varaktig utveckling. Annan
lovade att i det pågående reformarbetet inom FN göra
allt för att stärka och utveckla MR-maskineriets roll.
I ett interpellationssvar här i kammaren för elva
dagar sedan redogjorde biståndsministern för de två
skrivelserna rörande mänskliga rättigheter och demo-
krati som regeringen avser att lämna till riksdagen i
vår. Det är bra att de kommer, och vi ser fram mot en
debatt med anledning av dessa skrivelser.
Vid samma tillfälle lovade biståndsministern
återigen att inför framtida budgetbehandling presente-
ra en årlig redovisning av inriktning, omfattning och
resultat av Sveriges utvecklingssamarbete med bi-
ståndsländerna. I denna redovisning skulle också
respekten för mänskliga rättigheter belysas. Vi hoppas
att det denna gång inte stannar vid enbart ett löfte.
Det finns, fru talman, en irritation inom utrikesut-
skottet över att vi ännu inte fått en redogörelse för hur
mänskliga rättigheter utvecklas i våra samarbetslän-
der. Detta är anledningen till att vi återigen upprepar
vår kritik i reservation nr 14, som stöds av fem parti-
er.
Till sist, fru talman, vill jag betona Sveriges roll
och möjlighet att påverka inriktningen av EU:s ut-
vecklingsbistånd. Sverige har inom EU betonat att vi
vill se en tydligare fokusering på de allra fattigaste
länderna, särskilt i Afrika. I framför allt södra Afrika
är situationen nu gynnsam för en framväxt och stabili-
sering av demokratin och därmed också ökad respekt
för mänskliga rättigheter.
Inom SADC-samarbetet kommer den ekonomiska
integrationen att accelerera. Sydafrikas frihandelsav-
tal med EU och förestående anslutning till Lomékon-
ventionen bör kunna ge ett värdefullt stöd till den
ekonomiska utvecklingen i hela regionen, även om
villkoren kunnat vara mer generösa från EU:s sida.
För att respekten för mänskliga rättigheter och
demokrati skall bli bestående i denna del av Afrika är
det viktigt att bygga upp strukturer som bidrar till och
kontrollerar att utvecklingen går i rätt riktning. Sveri-
ge bör därför i dialog med länderna i södra Afrika
betona vikten av att det skapas regionala strukturer
för mänskliga rättigheter och demokrati.
Europarådet kan här vara en förebild. Erfarenhe-
terna visar att integrationssamarbetet startade just med
mänskliga rättigheter och demokrati när Europarådet
bildades för mer än 50 år sedan.
En möjlighet som vi moderater föreslagit är att ge
SADC-samarbetet fastare strukturer när det gäller att
övervaka efterlevnaden av mänskliga rättigheter och
demokrati bland de tolv länder som är medlemmar.
Det framväxande parlamentariska samarbetet inom
organisationens ram gör detta möjligt. Europarådets
konventioner och mekanismer skulle kunna vara fö-
rebilder. En sådan verksamhet kan finansieras genom
EU-biståndet, eftersom det handlar om regional integ-
ration där erfarenheterna från det europeiska integra-
tionssamarbetet är intressanta. Sverige bör agera för
detta inom EU.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 2,
men vill samtidigt påminna om vårt stöd för övriga
moderata reservationer i betänkandet.