Herr talman! När det gäller prognoserna och att vi
inte talar samma språk i Regeringskansliet och här i
riksdagen tycker jag att Stefan Attefall fick svar i
Hans Anderssons inledning. Sverige är inte det enda
land i Europa där man ändrar prognoserna beroende
på den utveckling som man inte kunde förutse för ett
antal månader sedan. Därför tycker jag att det är
konstigt att man gör reflexionen att det skulle vara
helt unikt att skriva ned prognoserna.
Däremot skrev vi fast ett 80-procentigt sysselsätt-
ningsmål. Det var betydligt hårdare skrivningar än
vad halveringen av den öppna arbetslösheten innebar
från början.
Jag förstår inte varför Stefan Attefall ondgör sig
över att Björn Rosengren har gått ut och sagt att man
skall ta bort volymmålet. Det har varit en mycket
bred uppslutning kring detta i arbetsmarknadsutskot-
tet under de senaste åren, men då satt Stefan Attefall
kanske inte i utskottet. Jag tolkar det som att kristde-
mokraterna tycker att vi skall ligga fast vid ett vo-
lymmål, medan alla andra partier i denna kammare
tycker att man inte skall göra det. Det är bra att ni är
klara på den punkten.
Vi skryter inte med att sysselsättningen ökar och
att arbetslösheten minskar. Ingen kan skryta med
någon politik förrän vi är nere på noll, nästan, vad
gäller arbetslöshet. Då kan man kanske skryta. Jag
tycker samtidigt att man skall vara glad för att ett
antal människor dagligen får jobb och kommer ut på
den öppna arbetsmarknaden. Man skall inte komma
med någon sorts skrytvals för att man gör detta.
Det är skönt att kristdemokraterna är bekymrade
över att vi inte har konkreta förslag, men jag ställer
motsvarande fråga till Stefan Attefall. Var har krist-
demokraterna sina förslag till lösning? Vi upplevde
en period då ni satt i Rosenbad. Inte fanns det något
förslag till hur man skulle lösa sysselsättningen och
arbetslösheten då heller! Jag har i varje fall inte hittat
några gudabenådade förslag i de motioner som krist-
demokraterna har skrivit.