Herr talman! Jag vill fortfarande gärna gå tillbaka
till 1918. Jag ställer frågan till Kent Olsson: Kan det
finnas någon symbolik i att ni gick emot den kvinnli-
ga rösträttens införande 1918 och att ni 80 år senare
lägger fram förslag om och reserverar er för att det
inte skall utgå några ersättningar till kvinnoförbunden
inom den politiska verksamheten? Ni har ju en sådan
reservation, Kent Olsson.
Sedan ställde jag ett antal frågor till Kent Olsson i
min inledning. Jag har inte fått svar på dem, men det
finns fortfarande möjlighet för Kent Olsson i replik-
skiftet. Jag ställde en fråga om egenavgifternas kopp-
ling till de olika avtalsområdena och hur man skall
klara den byråkrati som kommer att uppstå om man
inför det här. Jag ställde en fråga om företagsklimatet
och varför Kent Olsson säger att företagen flyr detta
land när det inte alls är sant utan tvärtom. Detta kan-
ske Kent Olsson kan svara på i den sista repliken.
Sedan säger Kent Olsson att vi inte gör ytterligare
satsningar. Vi satsar faktiskt, Kent Olsson, ytterligare
2 miljarder på arbetsmarknadsutbildning. Vi är näm-
ligen bekymrade över de flaskhalsproblem som Kent
Olsson själv tog upp i sitt inledningsanförande. Det
går inte att göra som ni föreslår: minska anslagen och
samtidigt tro att man skall klara att utbilda folk till de
lediga jobb som finns och som kommer.
Det går bra att stå i talarstolen, Kent Olsson, och
säga att man är bekymrad över flaskhalsproblemen.
Men ni har ju inget konkret förslag om hur detta skall
lösas, förutom med sänkta skatter och sämre arbets-
rätt. Är det lättare att få ett jobb därför att man sänker
skatten eller försämrar arbetsrätten? Är det lättare för
den människa som inte har rätt utbildning att få det
jobbet? Jag tycker att det är viktigt att Kent Olsson
svarar för den plakatpolitik som ni faktiskt bedriver
här.