Fru talman! Låt mig först säga att jag självfallet
står bakom budgeten. Men jag är kritisk mot att vi
inte har kommit längre, så kritisk att jag för Vänster-
partiets del har en reservation när det gäller inrikt-
ningen. Jag har i ett särskilt yttrande tagit upp ett
flertal punkter där vi menar att man bör göra föränd-
ringar till våren. En sådan är t.ex. utbildningsbidrag
för dem som går på arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Kristdemokraternas budgetalternativ håller inte
ihop. Ni räknar med dynamiska effekter från den 1
januari. Det är orimligt! Ni har väl några skatteförslag
och några strukturförslag som ni tror skall göra det
möjligt att upprätthålla en god arbetsmarknadspolitik,
samtidigt som ni backar med 3,9 miljarder kronor. Ni
räknar dubbelt när det gäller OTA, generationsväx-
ling och annat. Och som jag sade förstår jag inte vad
ni menar när det gäller flyttningsbidragen. Arbets-
marknadspolitiken skall vara rörlig och stimulerande.
Hela Sverige skall leva genom näringspolitik, utbild-
ningspolitik, ekonomisk politik och resurser till
kommunerna.
Sedan tycker jag att det är ett slags gnälligt för-
hållningssätt till statistiken. Det är ett allvarligt läge.
Vi har 415 000 arbetslösa totalt. Det är 9,5 %. Med
EU-regler får vi räkna upp siffran med 2 % genom
kunskapslyftsfolket. Det blir 11,5 %. Det är ett oer-
hört allvarligt läge, och det är därför som jag säger att
vi måste kraftsamla på detta område.
Men ni kan väl inte både säga att det är bluff att
det blir nya jobb och gnälla över flaskhalsar. Flask-
halsar uppkommer när det i olika regioner är efterfrå-
gan på människor som skall arbeta och dessa inte
finns. Konjunkturinstitutet, AKU-statistiken och
AMS noggranna förmedlingsstatistik talar samma
språk: Flera jobb har kommit till stånd. Men det är
väldigt många korttidsjobb, och det är inte riktigt det
som vi behöver. Men tro inte att det går att sjabbla
med statistiken, Stefan.