Herr talman! För Johnny Ahlqvist är ändå läget
gott. Det är ingen större ko på isen.
Till skillnad från honom är vi kristdemokrater all-
varligt oroliga över att vi i slutet av en högkonjunktur
har en oerhört hög arbetslöshet. Den positiva utveck-
ling vi har haft på arbetsmarknaden under det senaste
året - notera att jag säger det - startar från en oerhört
låg nivå och är faktiskt mindre kraftfull än vad soci-
aldemokratiska företrädare brukar framhäva.
I det läget ser vi en mycket passiv utskottsmajo-
ritet och en passiv regering som säger att det kommer
förslag till våren. Nu har man, vilket är mycket gläd-
jande, sagt att det kommer någonting dagen före jul-
afton, men här i kammaren vågar man inte presentera
detta.
Det råder bred enighet om att vi skall avskaffa
volymmålet, säger Johnny Ahlqvist. Men varför rös-
tar han då igenom ett betänkande som fortsätter med
de strikta volymmålen? Problemet är att det betän-
kande vi skall rösta igenom här i kammaren i dag på
flera punkter innehåller en politik som de ansvariga
statsråden i dag inte bekänner sig till.
Det måste vara en ganska unik situation som rå-
der: Någon månad efter det att propositionen lagts
fram för riksdagen står statsråden inte längre bakom
väsentliga delar av den. Jag inser att detta inte kan
vara glatt och trevligt för Johnny Ahlqvist att behöva
medge, men det är sanningen. Det intressanta är med
vilken typ av glädje Johnny Ahlqvist kommer att
trycka på ja-knappen längre fram i dag.
Vi kristdemokrater har presenterat en rad förslag
inom näringspolitikens, den ekonomiska politikens
och arbetsmarknadspolitikens områden. Jag kan
uppmana Johnny Ahlqvist till lite trevlig julläsning -
jag skall gärna översända våra tre motioner med en
rad olika förslag. Det handlar om sänkta skatter på
olika områden som främjar framväxten av nya jobb.
Det handlar om kvalitetssatsning i utbildningen. Det
handlar också om vissa saker på arbetsrättens område
som gör att nya grupper kan komma in på arbets-
marknaden. Det handlar om offensiva åtgärder för att
helt enkelt lägga om politiken i riktning mot att stödja
framväxten av de nya jobb som kommer i Sverige
men som just nu växer på arbetsmarknaden med allt-
för låg kraft.
Problemet är att det inte finns något alternativ till
den politiken från socialdemokraternas och deras
stödpartiers sida. Det är beklagligt för de arbetslösa.