Fru talman! Jag delar oron, Hans Andersson.
415 000 människor är arbetslösa eller i arbetsmark-
nadspolitiska åtgärder. Jag hade t.o.m. varit orolig om
vi hade haft en lågkonjunktur i omvärlden och om vi
hade haft dystra år bakom oss på arbetsmarknadens
och ekonomins område. Problemet är att vi har den
här höga siffran i slutet av en högkonjunktur. När vi
nu ser att prognoserna börjar vika och att vi går mot
en avmattning, då har vi den här höga den volymen
av arbetslösa människor. Det är det som är så allvar-
ligt.
Åren 1991-1994 var det en extrem situation.
1990-1991, alltså före det att fyrpartiregeringen till-
trädde, började raset på sysselsättningens område. Vi
hamnade i en extrem situation. Vi kan debattera hur
snabbt vi skulle ha tagit oss ur den. Men vi vände
utvecklingen under den förra regeringsperioden när
de borgerliga partierna styrde - kraftigt t.o.m.
Utvecklingen bröts dock när Vänsterpartiet och
Socialdemokraterna började samarbeta om den eko-
nomiska politiken. Den negativa utvecklingen fort-
satte under samarbetet med Centerpartiet. Och nu
tänker Hans Andersson fortsätta med den politik som
har misslyckats under fyra år.
Jag undrar när Hans Andersson skall inse att det
krävs nya åtgärder och en ny politisk inriktning för att
hjälpa de människor som i dag är utanför arbetsmark-
naden.