Herr talman! Jag sade att det var ett uttryck för
planekonomiskt tänkande när man centralt tror att
man kan lösa frågan om arbetstidsförkortning med en
generell sänkning av arbetstiden för alla och i alla
branscher. Verkligheten ser ju så annorlunda ut för
olika företag och olika branscher.
I praktiken vet vi ju att den 40 timmars arbets-
vecka vi har i dag inte är så rigid. Den anpassar man
ganska friskt och alltmer, och det är den utveckling vi
bör gå mot.
Jag tycker att det är bra att småbarnsföräldrar kan
gå ned i arbetstid. Men låt oss använda instrument
som uppmuntrar, hjälper och stöder människor att
kunna välja den arbetstid som passar dem - inte cent-
ralt bestämma: lika för alla. Under olika skeenden i
livet arbetar vi olika mycket och har olika behov, och
det måste vi också anpassa arbetsmarknaden efter.
Men att tänka i de termer som Miljöpartiet gör vill jag
påstå är ett planekonomiskt tänkande som vi borde ha
lämnat bakom oss.
Min lilla vadslagning handlar helt enkelt om ut-
sikterna för Miljöpartiet att få framgång i den här
frågan. Jag vet att Johnny Ahlqvist, Socialdemokra-
terna, inte tror på Miljöpartiets förslag i frågan. Det är
det som gör mig så säker på att frågan kommer att
begravas i arbetsgruppen. Det är faktiskt tråkigt att
Barbro Johansson har gått på det enkla knepet.